Jaaa jag vet inte riktigt vad jag vågar skriva på bloggen längre. Alltid är det någon som hugger och vänder och vrider på det jag säger och gör så det blir dumt. Bla så var det någon som reagerade på att vi inte kom och hälsade på när vi ändå var i närheten när Tess, jag och Zoltán var ute och åkte häromdagen. Just nu fungerar inte det sociala livet så himla bra de veckor jag får ha Tessan. Den tiden går åt till att försöka få henne på fötter helt enkelt. Det finns tyvärr inte tid eller ork för några sådana besök, till någon. Så det är ingen som behöver känna sig "straffad". Tess har ju som jag berättat om i tidigare inlägg slutat att äta. Alla som någon gång missat en måltid vet hur trött, grinig och "konstig" man blir av att inte äta. Hon är totalt kaos just nu. Hon orkar inte så mycket eftersom hon inte äter och får någon energi. Hon är väldigt psykiskt svag nu åxå. Humöret växlar från sekund till sekund. Ena minuten gråter hon förtvivlat, nästa skrattar hon och skojar. Hon är jättesvår just nu och jag tycker inte att det är okej att släpa runt henne på en massa besök hos folk. Gör vi små utflykter så är det väldigt kort och hon slipper prata. Hon har det jättejobbigt just nu och jag har jättesvårt att bemöta henne men jag måste få göra det jag tror är rätt för henne. Å just nu så tror jag att hemmarutinerna och hemmamiljön är jätteviktig. Alla är naturligtvis välkomna hit för att hälsa på, för här kan hon gå undan om hon känner sig för pressad. Jag ber alla nu respektera detta och visa förståelse för att hon har det svårt. Mina barn och min familj är mitt allt och jag skulle ge mitt liv för att skydda dem. Helt ärligt..... jag skiter fullständigt i om folk blir stötta eller sura för att vi väljer att vara för oss själva just nu.... mina barn är viktigare än löjliga konflikter om uteblivna besök.
Nu till roligare saker.....
Jag pratade med min underbara svärmor på telefon idag. Alltid lika trevligt när hon ringer. Jag bara älskar mina svärföräldrar, de är så himla gulliga och underbara. Dessutom är de otroligt söta att se tillsammans. Min svärfar är en trygg, genomsnäll och varm man med de största händerna jag någonsin sett på en människa. Han har sett och upplevt saker som du och jag bara har sett på film. Han berättelser är så fängslande och gripande att jag ofta får en klump i halsen. Min svärmor är alltid lika glad när man pratar med henne och man blir glad av att prata med henne. Hon muntrar upp och jag känner mig alltid lika glad och omtyckt när vi har pratat i telefonen. Hon är en omhändertagande, rar och väldigt söt kvinna. Jag förstår verkligen hur Bela kunde bli en sån underbar man för han har helt fantastiska föräldrar. Nu vet du vilka underbara svärföräldrar jag har. Hur som helst så pratade jag med Gabriella idag (min svärmor) och de ville gärna ge oss ett bidrag så vi kunde köpa en snöslunga. Hur underbart är inte det? Jag som har oroat mig varje gång jag ser att det börjar snöa, för jag vet att Bela kommer stå därute och skotta tills hans rygg säger ifrån. Vilken lättnad. Förstår ni nu hur fantastiska dessa människor är. Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen samtidigt som man känner att det är för mycket. Men som Gabriella sa på telefon, det här var något de väldigt gärna ville göra för oss. Å jag är så väldigt väldigt tacksam. Tack underbara Bela SR och Gabriella. Jaaa jag vet det är jätteförvirrande men min man och min svärfar heter samma sak.
Idag då... jaaa det har ju varit snöstorm här så vi har mest hållt oss inne. Var ute med hunden och det var inte alls kul. Tessan och jag har pysslat lite. Försökt oss på att göra snögubbar som vi köpte på Godislunden häromdagen. Sen nu på kvällen så bakade jag lite moccarutor så Bela kan ta med sig fikabröd till jobbet i morgon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar