Idag har det varit den värsta dagen på hela veckan med matsituationen för Tess. Idag har hon fått i sig en halv macka, ett glas mjölk, 2 kakor och 2 tuggor fisk. På hela dagen. Hon säger varje gång hon sätter sig att åååå va gott nu ska jag äta. Men det går inte. Hon kan inte svälja. Hon bara tuggar och tuggar och tuggar. Spelar ingen roll vad man försöker med. Marie sov ju över här i natt och stannade största delen av dagen. Hon försökte åxå på alla sätt och vis att locka, truga och försöka få henne att äta. Men icke. Ungen rasar ner i vikt, jag väger henne varje dag och det går bara nedåt i en allt snabbare takt. Det här börjar bli jäkligt akut. Å inte en jävel gör något. Nu har iaf 2 st i släkten reagerat och tänker agera. Det vågar iaf stå upp för att hjälpa Tessan. Ni är guld värda. Helt underbara. Å jag kommer att vara er evigt tacksam för det ni gör för Tess. De tänkte anmäla det de har sett med Tessan. Utan att värdera eller skylla på vare sig mej eller Lars utan bara anmäla det de har sett och hur de tycker Tess beteer sig. Jag vet ju att min rygg är fri så mej får de utvärdera och utreda hur många gånger de vill både fram och baklänges. När ni säger att ni ställer upp och finns där för Tessan så menar ni det iaf och det är jäkligt stort i mina ögon. All heder till er. All min kärlek till er. Tess måste utredas och få hjälp med sin ätstörning och det är NU. Hon behöver en psykolog eller BUP-kontakt. Soc måste inse att det här är allvar.
Annars idag..... varit lugnt. Skulle egentligen ut och leta snöslunga men när Bela ringde runt så visade det sig att det är ju slut. Får leta vidare på måndag när fler har öppet. Men vi var hemma hela dagen. Bobo kom förbi med en julblomma (tack tack...) och en present till Tess som har fyllt år. Ensamt och trist här på kvällen när båda tonåringarna var ute på eget och inte här. Man saknar dem.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar