Idag har varit en väldigt bra dag.
Det enda som har varit tråkigt och trist är att Bela har jobbat. *sakna*
Tess, Zoltán och jag var ner till vällen en sväng och hämtade hem Trilobiten. Va med snö det var. Lilleman sov gott i bilen och Tess och jag pulsade oss fram till vår stuga. Det var snö upp till våra knän. Tess tyckte det var jättekul. Jag tyckte det var mindre kul att få snö överallt. På vägen hem åkte vi förbi Vallby och stannade vid "Godislunden" för att handla pysselgrejer för att kunna göra smällkarameller hemma. Sen åkte vi hemåt. Väl hemma så kom Hasse över en stund och stannade på middag. Tessan fortfarande lika svår med maten. Jag vet inte vad jag ska göra. Hon väger idag mindre än vad hon gjorde för 2 år sedan. Jag väger henne varje morgon och håller koll på vikten. Men när hon bara är här varannan vecka så är det ju hopplöst. Jag får det precis att vända och hon börjar gå upp i vikt igen så ska hon till Lars. Å när hon kommer därifrån så har hon gått ner alltihopa och lite till. Jag pratade idag med Sociala Myndigheten om detta men de verkar inte bry sig ett dugg. Jag försökte åxå att få kontakt med min advokat idag men utan resultat. Det här börjar ju bli akut nu måste nån agera för helvete. Min dotter mår dåligt så det märks fysiskt och inte en jävel lyfter ett finger för att hjälpa henne. TACK!!!
Jaja nog om dumma och egoistiska människor nu.....
Efter en 3 timmar lång måltid så hade då Tessan fått i sig middagen tillsammans med Hasse som tålmodigt satt och uppmuntrade henne att äta en tugga till.
Sen kom Bela hem och vi började pyssla och göra våra smällkarameller som vi ska ha i julgranen. Det tyckte Tessan var jättekul. Hon gjorde flera stycken och var väldigt duktig på det åxå. Min pyssel tjej. Så Tessan kom inte i säng förrän kl 22 ikväll men det gör ju inget eftersom hon är ledig. Vi pratade jättemycket och hon öppnar sig mer och mer för mig.... på gott och ont. Hon berättar mycket som jag har svårt att bemöta och veta hur jag ska hantera. Jag har ju inte heller alla svar. Å jag vill ju inte heller säga eller göra nåt fel så hon sluter sig igen. Men jag tycker det är jättetungt att få veta vissa saker som min dotter upplever... Å tyngst av allt är att jag är bakbunden att göra något för att hjälpa henne.
Jag är så glad att jag har Bela som stöd. Som alltid finns där och lyssnar och tröstar. Men jag är orolig för min älskling. Han sliter så för att alla ska vara nöjda och glada. Men vår värld är inte perfekt så det kommer aldrig bli så att alla blir nöjda och glada. Jag lider när jag ser hur pressad och stressad han är över vissa saker och vissa personer. Det gör så himla ont i mig när jag ser att han har ont, jag önskar jag kunde ta över smärtan. Efter flytt och allt fix här hemma så har han fått ont i både händer och rygg men är för envis för att göra så mycket åt det. Så han går mest och lider. Å jag tjatar på honom. Stackarn. Min fina älskling, jag önskar så att jag kunde ta bort det onda och avlägsna de personer som pressar dig.... Jag älskar dig min Bela...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar