Oj vad har jag gjort idag egentligen. Minns inte riktigt men många bilder blev det i mobilen idag iaf.
Kusin Marie kom över runt lunch och stannar över natten. Alltid lika trevligt att få ha henne här hos oss. Hon är så duktig och hjälper till med allt möjligt. Idag har vi haft en enda lång kamp med Tessan om maten. Saken är helt klar hon har ätstörningar och behöver få komma till BUP. Jag ska ringa på måndag och skynda på dem för det här funkar inte längre. Hon sitter och tuggar och tuggar och tuggar och kan inte svälja. Trots att läkare har tittat på henne och inte hittat nåt fysiskt fel. Så nån typ av ätstörning är det helt klart. Gissningsvis kommer det från hennes andra hem. Kanske håller "frun" i det huset på med en av sina bantningskurer och tjatar och fett och kalorier och att man blir fet av mat. Kanske har hennes pappa sagt nåt om tjockisar. Jag vet ju bara allt han sa till mig när jag var tjock när jag väntade Tessan. Helt klart har det blivit en fixering i Tessans huvud och nu har det utvecklats till en ätstörning. Å det måste tas itu med på en gång innan det blir ännu värre. Jag skiter i om aset nekar henne vård, jag tänker iaf ta mitt föräldraransvar och se till att hon kommer under vård. Kosta vad det kosta vill.
Vi har alla här försökt lirkat med henne om vad som är fel men ingen av oss har fått ut nåt vettigt. Hon bara sväljer inte maten helt enkelt. Idag åt vi tacos, någonting som hon verkligen gillar. Hon säger till mig innan vi börjar äta att "idag ska jag inte sitta så länge och äta för det här gillar jag jättemycket...." vi får se tänkte jag men sa inget. I vanliga fall brukar hon äta en stor med mjukt skal och två små med hårt skal. Idag åt hon en taco med hårt skal och det tog 3 timmar. Den sista timmen var det tomt på tallriken men hon tuggade på det hon hade i munnen. Det hjälpte inte vad någon sa hon satt där vid bordet och tuggade. Sen när vi hade fredagsmys och tittade på en film så knaprade hon på lite salami och åt några chips.... men inga mängder och hon tuggade även på det vääääääldigt länge. Ett chips tuggade hon säkert på i en kvart. Normalt???? Inte en chans.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar