Det har varit en jätteslitig dag idag. Mått riktigt riktigt uselt. Började redan i morse när jag skulle köra Tessan till skolan. När jag skulle hämta ner Zoltán så kände jag bara att jag mådde såååå jäkla illa. Trodde jag skulle spy flera gånger. Till slut var vi ju ändå tvungna att åka för att inte komma försent. Sen lugnade det ner sig lite mitt på dagen. Åt iof ingenting heller utan såg bara till att dricka mycket. Sen lagade jag mat och tårta och allt kändes helt okej faktiskt. Men sen när jag satte mig ner och åt... usch.... efter ca 5 min så kom all mat upp igen. Helt hopplöst. Så jag har låtit bli att äta nånting nu och då känns det bättre igen. Det här är biverkningar på Ciproxinet. Den tar kål på magen. Imorgon ska jag prova att endast äta väldigt väldigt lite i taget och äta fler gånger istället.
Har dessutom varit en väldigt jobbig dag rent mentalt. Folk som väljer att snacka skit och göra mig illa. Sånt är inte roligt. Jag blir så ledsen. Fick ett väldigt elakt meddelande, på en sajt som jag varit väldigt aktiv på förut, för ett antal veckor sedan. Det här var inget som jag orkade lägga någon kraft eller tänk på alls just då eftersom jag var mitt uppe i förlusten efter älskade Ina. Meddelandet var skickat någon gång i januari och var väldigt personligt och elakt. Jag tänker inte gå in exakt på vad som stod men det var en del påståenden och att jag minsann inte skulle känna mig speciell på nåt vis. Jag blev jätteledsen över detta meddelande såklart. Det har legat och gnagt bak i huvet en tid nu och för någon dag sen så berättade jag detta för Bela. Å han blev ju såklart vansinnig. Han försökte lösa det hela men det blev bara ännu mer förvirrande för mig. Så nu vet jag inte vem som skrivit detta hemska meddelande till mig och vad den personen ville vinna. Jag menar jag lovar att jag har det inte för bra ändå..... Jag har mina problem och bekymmer... jag behöver verkligen inte sånt här.... Näää jag känner mig bara vilsen och förvirrad just nu....
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar