 |
| Lillemans första nyårsafton.... |
 |
| Han är lite otränad.... |
 |
| Förra året vid den här tiden låg du i min mage min älskade son.... |
 |
| Å nu sitter han här.... va fort tiden har gått.... *sakna* |
fredag 31 december 2010
Orutinerad nyårsfirare, däckade redan innan kl 18
Årets sista natt..... ring klocka ring....
Jaaaa så är det då bara några få timmar kvar på det gamla året. Vi lägger det bakom oss och blickar framåt mot nya mål och nya saker att upptäcka.
Haft en trevlig middag här hemma med barnen och farbror Hasse. Vi åt hummer, toast skagen, hjortstek och rådjursgryta. Potatisgratäng gjord på blå kongo. Jaaa det blev faktiskt ganska gott. Å nu på kvällen har vi mest legat i soffan, pratat, tittat på tv och tagit det lugnt. Jätteskönt. Å vet ni va.... jag har inte hört några smällare alls härute än.... hahahaha... i Storvreta började de runt jul och slutade smälla typ 14 dagar efter nyår. Det var helt hemskt. Fast där har ju inte heller föräldrarna någon koll på sina skitungar som är ute och gör sånt sattyg. Det här med smällare och raketer är ju ett otyg när man har djur. Tack och lov är inte våra djur rädda men jag vet många djur som är det. Jag inser åxå att ett totalförbud inte skulle vara praktiskt genomförbart tyvärr så jag kan absolut låta folk få ha sin roliga nyårskväll med smällare och raketer..... men smäll skiten endast den kvällen och runt 12 slaget så man kan förbereda sina djur lite iaf. Då tycker jag att man har kompromissat ganska bra faktiskt. Men som sagt... jäkligt skönt att slippa storvreta en sån här kväll.... Helt underbart.
Nu vill jag åter igen önska er ett Gott Slut och ett Gott Nytt.
Jag slänger nu upp lite bilder så hoppas jag att vi ses igen nästa år...... Kärlek!!
Haft en trevlig middag här hemma med barnen och farbror Hasse. Vi åt hummer, toast skagen, hjortstek och rådjursgryta. Potatisgratäng gjord på blå kongo. Jaaa det blev faktiskt ganska gott. Å nu på kvällen har vi mest legat i soffan, pratat, tittat på tv och tagit det lugnt. Jätteskönt. Å vet ni va.... jag har inte hört några smällare alls härute än.... hahahaha... i Storvreta började de runt jul och slutade smälla typ 14 dagar efter nyår. Det var helt hemskt. Fast där har ju inte heller föräldrarna någon koll på sina skitungar som är ute och gör sånt sattyg. Det här med smällare och raketer är ju ett otyg när man har djur. Tack och lov är inte våra djur rädda men jag vet många djur som är det. Jag inser åxå att ett totalförbud inte skulle vara praktiskt genomförbart tyvärr så jag kan absolut låta folk få ha sin roliga nyårskväll med smällare och raketer..... men smäll skiten endast den kvällen och runt 12 slaget så man kan förbereda sina djur lite iaf. Då tycker jag att man har kompromissat ganska bra faktiskt. Men som sagt... jäkligt skönt att slippa storvreta en sån här kväll.... Helt underbart.
Nu vill jag åter igen önska er ett Gott Slut och ett Gott Nytt.
Jag slänger nu upp lite bilder så hoppas jag att vi ses igen nästa år...... Kärlek!!
torsdag 30 december 2010
Våran blåögda skatt....
 |
| Zoltán charmar.... |
 |
| Lilleman bara älskar när mamma tar fram mobilen och fotar.... |
 |
| Så lik pappa.... |
 |
| Med de blåaste ögonen jag vet.... |
 |
| Visst är han söt vår prins??? |
Har jag kommit nånstans?
Var ju som sagt till min kurator för sista gången idag. Å passande nog så summerade vi mitt liv litegrann. Lite roligt att faktiskt se hur långt man har kommit och att jag faktiskt har lyckats. Jaaaa nu ska jag äckligt nog skryta lite, så alla ni som inte klarar av sånt kan sluta läsa här......
Jag kan berätta lite om vad vi pratade om hos kuratorn. Jag menar vem trodde väl att den där lilla uppkäftiga tjejen i klass 9C på Ärentuna skolan skulle bli nånting? Men här sitter hon nu med stort fint hus, en underbar man, vackra barn och ett helt fantastiskt liv.
Jag var en destruktiv människa som var expert på att förstöra för mig själv och mitt eget liv. Jag gjorde ständigt dåliga val och trodde jag bara ägde universum. Jag ville så väldigt gärna vara någon. Jag ville så väldigt gärna vara som alla andra, normal. Jag ville det så himla desperat att jag försökte göra mig ett liv med någon jag inte älskade. Jag försökte tvinga mig själv att känna känslor jag inte hade en aning om hur de skulle kännas. Våldet tog sin plats i relationen och hemmet. En sjysst fasad men så falsk. Jag trodde jag visste allt. Det hela gick så långt att jag försökte att avsluta allt. Avsluta mitt eget liv. Jag kände mig så fast och tvingad in i nånting jag inte längre hade styr på. Alla runt mig berättade för mig hur glad jag borde vara. Men jag kände ingenting, absolut ingenting. Tack och lov lyckades jag inte med att avsluta allting och det tackar jag ödet för. Å de människor som var där och ingrep. Ni vet säkert vilka ni är. Men ni vet säkert inte, förrän nu, om sanningen om vad som egentligen hände. Det var ingen olycka, det var jag. Jag såg ingen utväg. Förlåt.
I den stunden när jag såg mig själv ligga där på marken medvetslös så visste jag att det var dags att välja väg. Jag valde. Jag träffade Bela. Han gjorde valet enkelt. För första gången i mitt liv fick jag känna hur kärlek känns. Hur det känns att älska en annan människa så mycket att det gör ont inuti. Jag var 24 år. Det tog mig 24 år att lära mig vad äkta kärlek är. Hur det känns att älska på riktigt. Jag har vuxit mycket sen dess. Jag ändrade mitt liv totalt och helt. Jag vet att jag aldrig vill tillbaka till det destruktiva livet igen. Jag är så glad och tacksam över att kunna sitta här i vårat fina hus med min underbara man nära brevid mig och våra vackra barn bara några rum bort. Jag är så tacksam över vad ödet har givit mig. Men som min kurator sa..... Jag har faktiskt gjort det själv. Jag är där jag är idag tack vare mig. (och Bela). Jag lyckades vända på ett liv som inte hade någon framtid. Jag skapade min egen lycka. Jag tog mig ur olyckan. Jaaa med den bekännelsen och historien vill jag nog avsluta året 2010. Jag är stolt över mig själv och vad jag har lyckats med. Jag är inte samma människa idag som jag var då. Jag är så mycket bättre...
Varför väljer jag att skriva om detta här?? Jaaa jag vet vis av erfarenhet att det finns människor därute som kan bli hjälpta av att se att de inte är ensamna om det. Vem som helst kan råka illa ut och göra dåliga val. Man ska inte döma någon för man vet inte hela historien. Mitt bagage är tungt och mycket och min historia är kanske anledningen till mina dåliga val....jag vet inte. Men jag vet att om jag nu genom att berätta en liten liten liten del av min historia har fått en enda liten individ att finna tröst i att inte vara ensam om problem så var det värt det. Jag skäms inte för min historia. För det är precis vad det är HISTORIA. Det är över och förbi. Det är inget jag kan ändra på så varför ska jag skämmas? Jag står för vad jag har gjort även om jag inte är stolt över allt. Men jag är den jag är idag tack vare min historia och mitt bagage. Så nej jag skäms inte för att berätta.
Jag kan berätta lite om vad vi pratade om hos kuratorn. Jag menar vem trodde väl att den där lilla uppkäftiga tjejen i klass 9C på Ärentuna skolan skulle bli nånting? Men här sitter hon nu med stort fint hus, en underbar man, vackra barn och ett helt fantastiskt liv.
Jag var en destruktiv människa som var expert på att förstöra för mig själv och mitt eget liv. Jag gjorde ständigt dåliga val och trodde jag bara ägde universum. Jag ville så väldigt gärna vara någon. Jag ville så väldigt gärna vara som alla andra, normal. Jag ville det så himla desperat att jag försökte göra mig ett liv med någon jag inte älskade. Jag försökte tvinga mig själv att känna känslor jag inte hade en aning om hur de skulle kännas. Våldet tog sin plats i relationen och hemmet. En sjysst fasad men så falsk. Jag trodde jag visste allt. Det hela gick så långt att jag försökte att avsluta allt. Avsluta mitt eget liv. Jag kände mig så fast och tvingad in i nånting jag inte längre hade styr på. Alla runt mig berättade för mig hur glad jag borde vara. Men jag kände ingenting, absolut ingenting. Tack och lov lyckades jag inte med att avsluta allting och det tackar jag ödet för. Å de människor som var där och ingrep. Ni vet säkert vilka ni är. Men ni vet säkert inte, förrän nu, om sanningen om vad som egentligen hände. Det var ingen olycka, det var jag. Jag såg ingen utväg. Förlåt.
I den stunden när jag såg mig själv ligga där på marken medvetslös så visste jag att det var dags att välja väg. Jag valde. Jag träffade Bela. Han gjorde valet enkelt. För första gången i mitt liv fick jag känna hur kärlek känns. Hur det känns att älska en annan människa så mycket att det gör ont inuti. Jag var 24 år. Det tog mig 24 år att lära mig vad äkta kärlek är. Hur det känns att älska på riktigt. Jag har vuxit mycket sen dess. Jag ändrade mitt liv totalt och helt. Jag vet att jag aldrig vill tillbaka till det destruktiva livet igen. Jag är så glad och tacksam över att kunna sitta här i vårat fina hus med min underbara man nära brevid mig och våra vackra barn bara några rum bort. Jag är så tacksam över vad ödet har givit mig. Men som min kurator sa..... Jag har faktiskt gjort det själv. Jag är där jag är idag tack vare mig. (och Bela). Jag lyckades vända på ett liv som inte hade någon framtid. Jag skapade min egen lycka. Jag tog mig ur olyckan. Jaaa med den bekännelsen och historien vill jag nog avsluta året 2010. Jag är stolt över mig själv och vad jag har lyckats med. Jag är inte samma människa idag som jag var då. Jag är så mycket bättre...
Varför väljer jag att skriva om detta här?? Jaaa jag vet vis av erfarenhet att det finns människor därute som kan bli hjälpta av att se att de inte är ensamna om det. Vem som helst kan råka illa ut och göra dåliga val. Man ska inte döma någon för man vet inte hela historien. Mitt bagage är tungt och mycket och min historia är kanske anledningen till mina dåliga val....jag vet inte. Men jag vet att om jag nu genom att berätta en liten liten liten del av min historia har fått en enda liten individ att finna tröst i att inte vara ensam om problem så var det värt det. Jag skäms inte för min historia. För det är precis vad det är HISTORIA. Det är över och förbi. Det är inget jag kan ändra på så varför ska jag skämmas? Jag står för vad jag har gjort även om jag inte är stolt över allt. Men jag är den jag är idag tack vare min historia och mitt bagage. Så nej jag skäms inte för att berätta.
Nu äntligen börjar det lossna....
Jaaa nu börjar saker och ting forma sig till det bästa iaf. Tess kommer att få hjälp och efter nyår så ser det ut som att advokaten börjar få ordning på saker och ting åxå. Känns skönt. Så nu tänker jag ha en skön nyårshelg och lämna alla dessa grubblerier åt sitt öde. Jag kan för tillfället inte göra mer än jag har gjort. Jag har gjort allt som står i min makt. Jag har flera flera gånger försökt att få ett förslag från Tess pappa på ett schema över hur han skulle vilja ha Tess boende och umgängessituation men utan resultat. Det verkar som om han helt struntar i sin dotters bästa och bara ser striden med mig. Men som sagt jag kan inte göra mer nu än det jag har gjort. Så jag lämnar det därhän nu....
Har varit hos min kurator idag....sista gången jag träffar henne. Hon ska nämligen vara tjänstledig i 6 månader och åka till Thailand. Trist för mig. Jag har trivts väldigt bra med henne och hon har lärt mig väldigt mycket om mindfullness och att berarbeta gamla trauman. Hon kommer inte att komma tillbaka till vårat CF-Team men kommer förmodligen att komma tillbaka till UAS och när hon gör det så har jag begärt att få gå hos henne ändå. Hon frågade om jag var intresserad av att träffa hennes ersättare som kurator på CF-teamet. Jag frågade då vad det var för någon. En färsking. Ny på banan. Typ i min ålder. Som jag sa till min kurator.... Det skulle nog inte ge så mycket helt ärligt. Det skulle kännas som att jag får lära henne istället för tvärtom. Där är det en stor nackdel att ha med sig ett stort bagage. Det är få som har verktygen att bearbeta såna saker. Jag har nu iaf fått en remiss till en kurator här i stan som ska vara specialist på kvinnotrauma så vi får se vart det händer och fötter.... ;) Slänger nog in lite bilder ikväll....
Har varit hos min kurator idag....sista gången jag träffar henne. Hon ska nämligen vara tjänstledig i 6 månader och åka till Thailand. Trist för mig. Jag har trivts väldigt bra med henne och hon har lärt mig väldigt mycket om mindfullness och att berarbeta gamla trauman. Hon kommer inte att komma tillbaka till vårat CF-Team men kommer förmodligen att komma tillbaka till UAS och när hon gör det så har jag begärt att få gå hos henne ändå. Hon frågade om jag var intresserad av att träffa hennes ersättare som kurator på CF-teamet. Jag frågade då vad det var för någon. En färsking. Ny på banan. Typ i min ålder. Som jag sa till min kurator.... Det skulle nog inte ge så mycket helt ärligt. Det skulle kännas som att jag får lära henne istället för tvärtom. Där är det en stor nackdel att ha med sig ett stort bagage. Det är få som har verktygen att bearbeta såna saker. Jag har nu iaf fått en remiss till en kurator här i stan som ska vara specialist på kvinnotrauma så vi får se vart det händer och fötter.... ;) Slänger nog in lite bilder ikväll....
2010-12-30
Klev upp tidigt idag. Ensam. Skönt att få en liten stund för sig själv innan familjen vaknar. Ta en kopp te. Titta på när katterna busar runt. Nu bara under den här halvtimmen jag har suttit här i soffan har de hunnit: klättrat i granen, lekt med smällkaramellerna, varit halvvägs ner i akvariet, bitit varandra så de har skrikit, sprungit i 100 blås runt på hela nedervåningen, klättrat på möblerna och smakat på mitt te. Snacka om morgonpigga.
Idag ska jag försöka komma ihåg att åka in med saaben till länsföräkringar, handla busskort till Didrik och på besök hos kuratorn på ackis. Kanske måste jag handla lite inför i morgon åxå.
Idag ska jag försöka komma ihåg att åka in med saaben till länsföräkringar, handla busskort till Didrik och på besök hos kuratorn på ackis. Kanske måste jag handla lite inför i morgon åxå.
onsdag 29 december 2010
Ååååå va det där va skööööönt...
 |
| När matte tar fram värmefilten då kommer jag springande från ingenstans.... |
 |
| Det är ju såååå himla mysigt att ligga på en uppvärmd filt och bli kliad på magen... |
Vårat söta lilla pjamas-Bi
 |
| Lilleman i sin Bi-pyjamas som jag köpte åt honom i julklapp... |
 |
| Leker med flygplan precis som pappa.... |
 |
| Vill alltid vara som pappa.... |
Min flock...
 |
| De här 2 har lägst rang i kattflocken.... de väntar snällt på sin tur.... |
 |
| Jesus är egentligen flockledare men Xibell tar över allt mer.... tror hon kommer bli ny flockledare här faktiskt... |
Bebislängtan....?
 |
| Tusse och Xibell tar igen sig... |
 |
| Xibell är av någon anledning väldigt förtjust i bebisens saker.... |
 |
| Kanske hon känner sig som en liten bebis.... |
2010-12-29
Jaaa idag har jag då varit till tandläkaren igen. Faktiskt sista besöket idag sen är skadan åtgärdad. :) Det känns så himla skönt. Även om jag fortfarande tycker att betalningen borde ha gått till asets försäkringsbolag eftersom det var han som fixade skadan från början. Men nu vet ni därute.... får man sprickor i käkbenet så kan det bli vilande infektioner där som sprider sig upp i tänderna.... å sånt visar sig inte förrän flera år senare.... hos tandläkaren. Jättekul jag lovar... å jättedyrt. Jag fick ju en offert när jag började behandla skadan hos min nya tandläkare på 15 000 - 20 000 kr. Jag kan nu glatt meddela att den slutade på 14 000 kr istället. Men hur som helst så är jag nu klar och alla små infektioner och skit är nu borta från käkbenet och alla tänder är sjyssta. Jag fick faktiskt beröm för mina fina tänder idag.... Så jag känner mig riktigt stolt. Lite läskigt va det idag eftersom i början tog inte bedövningen som den skulle. Men så kom tandsköterskan in och berättade att om man satt och spände sig och höll andan så tar inte bedövingen. Så hon la lite till och satt och höll mig i handen. Sen funkade det helt plötsligt. Så nästa gång jag ska dit för att kolla om allt fortfarande är okej är om ett halvår. Känns så himla skönt. Jag är superstolt över mig själv som klarat av detta, tandläkarrädd som jag är. Å då menar jag inte att jag tycker det är lite obehagligt att gå till tandläkaren, utan jag menar panikångest rädd. Jag har provat allt tidigare lugnande tabletter, lustgas, terapi osv osv... men nu har jag hittat en tandläkare som är så försiktig och förstående så det funkar utan allt sånt där.
tisdag 28 december 2010
Dagens inköp, golfbolls-fiskar
 |
| De är så jäkla läckra.... |
 |
| Det är tydligen nån variant på guldfiskar... |
 |
| Jättefina tycker jag. Skänker liv åt akvariet... |
Balle-Mu...
 |
| Balthazar försöker se lite lidande ut så vi ska tycka synd om honom och låta honom jaga katten..... ;) |
2010-12-28
Visst blir man trött på allt tjafsande och käftande??? Jag är så hjärtligt glad att jag inte har tonåringar än.... Men tyvärr så går det här beteendet ut över hela familjen ändå. Kastar dålig stämning och dåligt humör på alla....även oss som inte är inblandade alls. Jag blir så jävla trött på att man tror universum kretsar kring en bara för att man är tonåring och tror man äger världen. Världen innehåller fler människor och ibland får man vara lite smidig. Sen underlättar det ju inte direkt när det är en sk "modern" familj och det finns ex med en massa åsikter inblandade åxå. Som även det går ut över alla. Som sagt vore inte fel att lära sig lite hänsyn och ödmjukhet. *suckar*
Idag då....jag har varit till Länsförsäkringar och visat upp bilen och fått en viltförsäkring, skadegörelseförsäkring och hyrbilsförsäkring. De kollade på bilen i ca 30 sek och antecknade skadan i fronten sen var de klara. Föräkringen kostade oss 400 kr/år och började gälla från och med idag. Känns skönt när vi bor på landet och har en massa vilt omkring oss hela tiden. I morgon ska jag göra samma sak med Saaben.
Sen var jag iväg till Babyland och tittade på en läragåstol till lilleman men den var så himla tung så jag orkade inte bära den själv. Får ta det nån gång när Bela är med. Var åxå in på AkvarieHobby på regngatan här i Uppsala och handlade lite växter till akvariet. Det var så himla tomt och tråkigt. Passade även på att köpa några "golfbollsfiskar" de är så jäkla balla. Tog lite bilder som jag ska försöka lägga upp....
Idag då....jag har varit till Länsförsäkringar och visat upp bilen och fått en viltförsäkring, skadegörelseförsäkring och hyrbilsförsäkring. De kollade på bilen i ca 30 sek och antecknade skadan i fronten sen var de klara. Föräkringen kostade oss 400 kr/år och började gälla från och med idag. Känns skönt när vi bor på landet och har en massa vilt omkring oss hela tiden. I morgon ska jag göra samma sak med Saaben.
Sen var jag iväg till Babyland och tittade på en läragåstol till lilleman men den var så himla tung så jag orkade inte bära den själv. Får ta det nån gång när Bela är med. Var åxå in på AkvarieHobby på regngatan här i Uppsala och handlade lite växter till akvariet. Det var så himla tomt och tråkigt. Passade även på att köpa några "golfbollsfiskar" de är så jäkla balla. Tog lite bilder som jag ska försöka lägga upp....
2010-12-28
Lilleman sov ända till halv 10 idag. Jätteskönt. Å det var längesen jag sov en hel natt utan en massa grubbel, men inatt gjorde jag det. Jaaa inte sov jag hela natten, det går inte. Men jag grubblade inte. Det känns så himla skönt att veta att Tessan äntligen ska få ordentlig hjälp för sin ätstörning.
Idag ska jag försöka ta mig till stan och handla kattungefoder, kattsand och växter till akvariet. Bela har beställt en duschvägg till badrummet nere och den skulle komma idag så jag gissar att han blir kvar hemma med den idag. Tessan hade bestämt sig för att hon ska leka med Mikaela idag. Så det verkar finnas planer idag med....
Hoppas ni alla får en fin dag.
Idag ska jag försöka ta mig till stan och handla kattungefoder, kattsand och växter till akvariet. Bela har beställt en duschvägg till badrummet nere och den skulle komma idag så jag gissar att han blir kvar hemma med den idag. Tessan hade bestämt sig för att hon ska leka med Mikaela idag. Så det verkar finnas planer idag med....
Hoppas ni alla får en fin dag.
måndag 27 december 2010
Tjejer kan.
 |
| Tess ska pyssla med sina julklappar och Xibell är såååå nyfiken... |
 |
| Hon vill ju så väldigt gärna hjälpa till.... |
 |
| Ååååå men jag vill ju..... |
Uppmärksamhets-terrorister...
 |
| Älsklingen försöker verkligen att få en stund vid datorn.... |
 |
| Då kommer uppmärksamhets-terroristerna.... |
 |
| Och anfaller från ingenstans.... |
Drottningen regerar...
 |
| Bela har en liten drottning som åxå vill kolla på datorn.... |
 |
| De är väldigt fina tillsammans..... |
 |
| Mina sötnosar... |
Vackra syskon...
 |
| Visst är de fina, min syskonskara.... |
 |
| Hos storebror är man trygg från alla hamstrar.... |
Hamsterpojken....
Vi undrade först varför han låg på golvet och skrek över ingenting..... tills vi kom på att det var Tessans plast hamster han totalpanikade över. Skum unge. Han är inte rädd för katterna. De kan klättra och ligga nära honom. Han är inte rädd för gojjan. Gojjan fick jag för övrigt rädda när lilleman hade slitit tag i stjärtfjädrarna på honom. Kaka skulle klättra upp på Zoltáns rygg och då högg lilleman tag i fjädrarna och släppte inte. Jag tänkte ju direkt att nu biter Kaka med sin nötkrossarnäbb.... men va fel jag hade. Kaka gjorde ingenting. Jag fick rädda honom. Han är inte rädd för 40 kg schäfer. Men Tessans plasthamster är han livrädd för.... *skrattar*
2010-12-27
Har idag varit på barnakuten med Tessan eftersom vikten bara fortsätter neråt. Jag har ju total stenkoll på hennes vikt efter råd av läkaren vi var till förut. Jag väger henne på samma våg, samma tid och utan kläder för att få en rättvis vikt att jämföra med. Tessan har ju varit hos sin pappa över jul eftersom det var hans vecka. Egentligen var det min tur att ha henne på jul eftersom han hade henne förra året men jag orkade helt enkelt inte ta den striden åxå. Jag väljer mina strider just nu kan jag säga. Det kostar så himla mycket energi. Jag hämtade Tessan i söndagseftermiddag och på måndag morgon så väger vi henne som vi alltid gör. Hon hade gått ner ytterligare ett kilo. Jag smsar då Tess pappa och frågar hur Tess har ätit hos honom under veckan. Svaret jag fick var att hon hade ätit bra. Hmmmm??? Får ni ihop det??? Hon har alltså ätit enligt honom "bra" men ändå gått ner ett helt kilo till??? Jag åkte med henne raka vägen till barnakuten. Vi fick en jättegullig läkare där som tog hand om Tess på bästa sätt. Så nu kommer hon att få hjälp med sin ätstörning. Äntligen. För det funkar tydligen så att om en läkare från barnsjukhuset går in och intygar att barnet har en ätstörning och akut behöver hjälp så spelar det inte längre någon roll om pappan säger nej. Han kan skrika sig trött. De ser då till barnets bästa och bestämmer då att hon SKA helt enkelt ha hjälp. Idag så såg den här läkaren att Tess mår så dåligt och har en så pass svår ätstörning att hon behöver hjälp akut. Så hon ska få komma till en läkare som är specialist på just ätstörningar hos barn och han har ett helt team till hjälp med dietister, kuratorer, psykologer, läkare, sjuksköterskor mm... helt kanon. Det bör åxå nämnas att det antecknades att pappan INTE samtyckt till insatserna. Ett stort tack till dig som gav mig detta tips.... (jag vet inte om du vill att jag nämner dig vid namn här i min blogg så jag skriver inte ut det men jag kommer skicka dig ett privat mess och tacka för hjälpen.) Jag är dig evigt tacksam!!
Sen på kvällen kom Hasse på besök och stannade på middag..... å då för första gången på länge.... Tessan åt en hel portion till middagen. Jag är så glad. Va skönt det var att se. Så nu på kvällen hade hon ju lite ork att vara uppe med oss och hon var glad. Helt fantastiskt.
Sen på kvällen kom Hasse på besök och stannade på middag..... å då för första gången på länge.... Tessan åt en hel portion till middagen. Jag är så glad. Va skönt det var att se. Så nu på kvällen hade hon ju lite ork att vara uppe med oss och hon var glad. Helt fantastiskt.
söndag 26 december 2010
2010-12-26
Jaaa så har vi då annandagen. En lugn dag även den....
Nästan...
Var till stan och handlade inför veckan på City Gross. Inte så mycket folk ute så det gick rätt fort. Sen åkte vi till Björklinge och hämtade Tessan. (samma visa denna vecka med maten verkar det som...suck)
Sen till Storvreta för vi skulle lämna tillbaka lite bygg-grejer till Peppe som är uppe över jul. På vägen hem tog vi vägen över ängeby.... å naturligtvis så körde vi på ett rådjur. Usch... Det jag ser i backspegeln är att rådjuret ligger på vägen och sprattlar. Vi hade kört på det så illa att det förmodligen hade inre blödningar eller brutit varenda ben i kroppen. Tack och lov så stannade en bil som vi precis i krockögonblicket mötte. Jag vet inte vem som gjorde det men rådjuret avlivades där på vägen. Så det behövde inte ligga och lida särskilt länge. Bela ringde polisen och uppgav att han kört på ett rådjur.... vet inte vad de sa. Rådjuret släpades in i vägkanten så det inte skulle ligga ivägen. Jag mådde illa hela vägen hem. Var på väg flera gånger att säga till Bela att stanna bilen.... usch. Jag hatar sånt där. Mår så jäkla dåligt av det. Kommer säkert drömma om det i natt. Tror inte att det blev nåt på bilen.... jag kollade inte. Var tvungen att skynda mig in på toaletten.
Nästan...
Var till stan och handlade inför veckan på City Gross. Inte så mycket folk ute så det gick rätt fort. Sen åkte vi till Björklinge och hämtade Tessan. (samma visa denna vecka med maten verkar det som...suck)
Sen till Storvreta för vi skulle lämna tillbaka lite bygg-grejer till Peppe som är uppe över jul. På vägen hem tog vi vägen över ängeby.... å naturligtvis så körde vi på ett rådjur. Usch... Det jag ser i backspegeln är att rådjuret ligger på vägen och sprattlar. Vi hade kört på det så illa att det förmodligen hade inre blödningar eller brutit varenda ben i kroppen. Tack och lov så stannade en bil som vi precis i krockögonblicket mötte. Jag vet inte vem som gjorde det men rådjuret avlivades där på vägen. Så det behövde inte ligga och lida särskilt länge. Bela ringde polisen och uppgav att han kört på ett rådjur.... vet inte vad de sa. Rådjuret släpades in i vägkanten så det inte skulle ligga ivägen. Jag mådde illa hela vägen hem. Var på väg flera gånger att säga till Bela att stanna bilen.... usch. Jag hatar sånt där. Mår så jäkla dåligt av det. Kommer säkert drömma om det i natt. Tror inte att det blev nåt på bilen.... jag kollade inte. Var tvungen att skynda mig in på toaletten.
lördag 25 december 2010
Julklappar
 |
| De här fjärilarna fick jag av min man i julklapp.... |
 |
| Min man fick bl a en eltandborste av mig i julklapp.... |
Utfodring....
 |
| Jesus och Xibell.... |
 |
| Jesus är flockledare i min kattflock ändå låter han lilla Xibell få äta före honom.... |
 |
| Det har ingen fått göra tidigare.... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)