 |
| Sen sticker man då ett litet hål i fingret. Åsså börjar det krångliga... nu ska man "mjölka" ut tillräckligt med blod för att fylla ett sånt där rör. Det kan se lite ut på bilden men jag lovar det tar sin lilla tid att få ihop den där teskeden med blod i röret.... å som sagt det händer ofta att jag får sticka om för att det slutar blöda. |
 |
| Ett sånt här fullt vill labbet ha. Vi har fått de billigaste skitrören som finns på marknaden såklart. Billigt ska det ju vara. Dessa rör med den här "pipen" som man ska samla blodet med är ett helvete att hålla på med. Man måste ha en i stort sett perfekt "droppe" på blodet innan man "skyfflar" in den i pipen. Himla svår teknik och ännu svårare när man ska göra detta på sig själv. Jag menar först mjölka fingret på blod, hålla i röret och samtidigt "skyffla" upp blodet utan att spilla.... Å det får inte heller ta för lång tid för då hinner blodet bli dåligt och man måste göra om. |
 |
| Här har jag efter ca 10-15 minuters pyssel fått ihop ett rör som ska skickas till labbet. Jag förvarar det i kylskåpet över natten så det inte blir dåligt och så tar jag med det till Ackis i morgon. Tillsammans med remisser och klisterlappar som ska sitta på röret såklart så de vet vems blod det är och vad de ska göra med blodet.... |
 |
| Så här mörbultade kan fingrarna se ut efteråt. Visst man kan tycka att det gör väl inte så jäkla ont att sticka sig lite i fingret... men som sagt man har fler känselnerver i fingertopparna än vad man tror och man blir faktiskt ganska öm där man har stuckit många gånger.... Kom ihåg att jag gör lixom inte det här bara en gång nån gång ibland utan ganska ofta.... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar