Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



lördag 20 november 2010

2010-11-20

Jaha.... vad har vi gjort idag då??? Gissa 2 gånger.... Packat såklart. Tonvis med kartonger överallt. Men vi fick mycket gjort idag. Hade även besök av min farbror Hasse här idag. Alltid lika populär hos Tessan.
Vi beställde hämtmat från Kreta eftersom jag efter allt packande inte orkade laga någon mat. Hur gott som helst. Jag åt Souvlaki och grabbarna och tessan käkade pizza.
Nu på kvällen hyrde vi en film via telia.... the traveller tror jag den hette. En läskig konstig film iaf. Blir nog mardrömmar inatt.... usch....
Ska försöka få in lite bilder här åxå som jag har tagit de senaste dagarna. Har bara inte haft tid att sitta så mycket vid datorn mitt i all flytt och allt annat som måste göras....
Ett annat budskap jag har ikväll till en väldigt speciell person som jag vet går in här och snokar ibland:
"Du kanske vann slaget men kriget kommer du att förlora..."
Du vet precis vem du är och vad du har gjort och vad du försöker ta ifrån mig..... Du vet inte vad jag kan göra för dem jag älskar som allra mest.... Jag råder dig att ge upp alla såna här försök....
Annars... lev i kärlek mina vänner...
När jag insåg att jag förlorat just det lilla slaget så kände jag mig rätt nere och ledsen faktiskt. Orolig och jaaaa kanske lite livsångest åxå. Men efter en stunds bilkörande, jag tänker alltid bäst bakom ratten, så insåg jag att NEJ jag tänker inte ha dåligt samvete eller ångra något. Jag har gjort allt som står i min makt och bönat och bett till olika människor för hjälp. Vissa har ställt upp med öppna armar och hjälpt mig på alla sätt och vis, all kärlek till er. En del av er har gjort mig väldigt besviken. Trots att jag har bönat och bett på mina bara knän har ni vänt mig ryggen och helt sonika vägrat att hjälpa mig. Jag trodde så mycket mer om er faktiskt. Nu är den bistra sanningen den att beslutet om hur allt kommer att bli ligger inte hos mig. Jag blir tvungen till att lita på att våra myndigheter ser genom falskhet och gör det bästa av situationen. Hur det än blir så kan jag inte göra mer än vad jag har gjort. Jag har gjort allt som står i min makt och jag knäpper händerna och ber till vad som nu finns därute om lite hjälp. Men mitt huvud bär jag högt för jag vet att jag har gjort rätt och tagit rätt beslut. Det är dags för mig att få börja om. En ny start och vilka som står med mig återstår att se. Hur mitt liv kommer att se ut återstår åxå att se. Det enda jag vet är att detta är början på mitt nya liv, hur det än blir. Så flytten till Almunge är välsignad vad ni därute än må tycka. Jag måste för min egen skull och överlevnad få ett slut på detta helvete och få börja om..... Få börja leva mitt liv. Ni som står vid min sida..... ni finns alltid i mitt hjärta och jag kommer alltid att ställa upp på er.... LOVE!!!

Inga kommentarer: