Jaha då var de måndag igen då. Idag har jag varit på Ackis och startat upp en IV-kur. Var där kl 9 och satte nål. Elisabeth som är min sjuksköterska satte den, hon vet hur jag vill ha det och hon vet att jag är stickrädd. Jaaaa trots så många år med nålar och grejer så är jag fortfarande sprut och stickrädd... kommer nog aldrig att gå över heller tror jag. När hon hade satt nålen så kopplade hon på Nebcina-droppet. Samtidigt som jag satt där på britsen ensam och övergiven, sms-trakasserade jag några vänner.... tack för att ni roade mig en stund. Då kom dietisten ner och passade på att ta ett samtal med mig när jag ändå satt "fastkopplad" och inte kunde smita. Fick en del bra tips åxå men det visade sig att jag faktiskt vägde 56 kg och det känner jag mig nöjd med. Vill inte väga så himla mycket mer heller. Visst jag vet att det är bra att ha några extra kilon att ta från när jag blir sjuk men man ska trivas åxå. Å det gör jag nu. Efter det samtalet med dietisten så kikade min läkare Annika in till mig där jag satt på britsen fortfarande fastkopplad i droppet, nu bytt dropp till nästa sort iof... fortum. Annika hade beordrat mig att ta med min tandborste till CF-center idag för hon ville göra lite odlingar på den och se om mina psedumonas gick att se även där och inte bara i lungorna. Så jag gav henne min tandborste som hon la i frysen så länge innan den åker till labb och så pratade vi lite om hostmätningarna som ska påbörjas på torsdag. Ska bli spännande. Hon hade även fixat alla recept på intermate-bubblorna, natrium och heparin så jag ska klara hela IV-kuren hemma nu. När även Fortumet hade gått in så blev jag loss-kopplad av Elisabeth och fick en liten påse med saker att ta koncentrations-prover med hemma sen. Efter att jag var klar på CF-center tog jag min söta Saab och gled vidare till tandläkaren. Hade en tid där kl 11.30 för att laga 2 tänder... usch usch... obehagligt som 17 och jag började ganska direkt att känna av i kroppen att medicinerna vandrar runt i blodomloppet. När jag äntligen var klar hos tandläkaren gled jag vidare i min söta Saab till SjukhusApoteket som ligger på Glunten-området (bara där de tillreder intermatebubblor som jag har till min kur) då var de iaf äntligen klara med dem. Så jag hämtade ut all medicin och sen åkte jag faktiskt hem till mina älsklingar som hade haft garagedag idag.
Nu på kvällen duschat katterna igen. Jag brukar ju inte duscha katterna riktigt så här ofta som en gång i veckan om det inte är utställning på G. Men nu är det faktiskt så att i helgen ska katterna visas upp på Djurhobby här i Uppsala. Det är våran kattklubb som har lite jippo och visar upp klubbens raser och jag har lovat att visa upp mina fina kissar. Så Tusse, Xibell och Gismo ska visas upp. Jesus är inte så social och trevlig mot andra katter så han får bli hemma. Å där kan man ju inte komma och visa upp smutsiga katter. Så det blev kvällsdusch för dem. Men det gick mycket bättre att duscha Xibell idag mot förra gången. Hon verkar vänja sig fort och hon var på slutet riktigt lugn och snäll. Ingen fara alls. Så är ni i Uppsala i helgen och kanske tom i boländerna så åk fram till Djurhobby och kom och kika på lite raskatter. Det är nämligen "kattens dag" första advend.... så glöm inte att fira era små kissar.... // Mjau på er
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
1 kommentar:
Vilken tuff dag du måste har haft. Intressant att få inblick i din sjukdoms bild. Bilderna berättar en hel del tillsammans med texten.
Skicka en kommentar