Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
måndag 5 mars 2012
Vuxna pojkar.....
Såg förresten en rolig sak idag på ackis som jag vill dela med mig av. Jag brukar ju gå i kulverten när jag ska längre sträckor mellan olika avdelningar. Där i kulverten så är det vanligt att vaktmästarna åker truck tex när de ska hämta patienter, matvagnar, sopor, tvätt osv. Idag när jag gick där nere så blev jag omkörd av en truck som gav mig dagens varma leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att göra jämförelsen med småpojkar på en liten trampbil tillsammans. Det jag såg var en ganska normalstor truck med ett säte där man kör. På det enda sätet satt 2 stora starka karlar i min pappas ålder 60+ ihopträngda som riktiga kompisar. Nära nära för att få plats. Så satt de och pratade och fnissade. Som småpojkar. Hur gulligt som helst även om "småpojkarna" var aningen gamla......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar