Har fortfarande datahaveri. Fick reda på att det inte var någon idé att ta det på försäkringen heller för de tyckte inte att datorn var värd nånting. För mig var den ju det. Jag har massor med dokument och bilder i den. *suckar* Jaaa vi värderar ju saker och ting olika.
Jag ska ändå försöka blogga litegrann från laptopen även om det är mycket mer omständigt.
Idag en ganska händelselös dag. Handlat och tankat bara. Annars här hemma...... hmmm jaaa jag vill inte gå in för djupt på allt som händer och rör på sig här men lite kan jag berätta.
Xibell har kommit hem igen från Linköping. Vi hoppas innerligt att hon är med kattungar nu så inte hela grejen var förgäves. När vi hämtade Xibell så passade vi på att hälsa på pappa och Ingrid med barnen. De bjöd på nybakade Scones och hemmagjord marmelad. Mmmmm ungarna älskade det. Å jag är ju barnsligt förtjust i hemmagjord sylt, saft, marmelad jaaa allt sånt. Vi hade en mysig eftermiddag hos dem.
Hälsa: Ja det har varit lite upp och ner den senaste tiden. Åxå en anledning till att jag faktiskt inte orkat driva bloggen varje dag. Jag har varit väldigt hostig och obstruktiv. Bara att gå i trappan upp till sovrummet har varit en utmaning. I måndags träffade jag sjukgymnasten och hon upptäckte att alla värden såg väldigt oroande ut. Jag hade gått ner ett par kilo i vikt och spirometrin var helt värdelös. Jag orkade inte huffa ordentligt och hade problem att syresätta mig ordentligt. Sjukgymnasten Ewa skickade in mig till läkaren Annika som tog emot mig som ett akutbesök. Hon var inte nöjd alls. Helst av allt ville hon kunna köra igång en stark antibiotikakur på en gång. Men ingen antibiotika som biter på psedumonasen är direkt lämplig för barnet i magen. Eller jaaa egentligen saknas det helt enkelt forskning för att riktigt veta helt säkert. Annika ville fundera några dagar och bad mig komma tillbaka på torsdagen. Hon var väldigt väldigt bekymrad över att min kropp verkade ge upp allt mer. På tisdagen hade jag hästterapi i stallet med Hlökk och fick ur mig en massa bekymmer. Jag la upp en ny strategi för mitt liv helt enkelt. En ny plan för att hjälpa kroppen att orka lite till. Planen gick ut på att äta var 3:e timme oavsett om jag var hungrig eller inte. Å då inte bara en kaka eller en frukt utan nånting rejälare. Jag tog hand om mig själv bättre. Både kroppsligt och själsligt. Jag struntade i saker som jag tyckte kändes jobbiga. Jag gjorde bara saker som fick mig att må bra. Alla bekymmer och alla som försökte föra över negativ energi på mig stängde jag ut. På torsdagen gick jag på återbesök hos Annika. Jag hade gått upp 4 kg på 4 dagar. Spirometrin såg helt okej ut. Värdena inte helt okej än men ändå på väg upp igen. Annika blev väldigt nöjd och glad. Men hon höll upp ett varningens finger och sa att nu måste jag fortsätta hjälpa kroppen på samma sätt ett tag till för jag har förlorat mycket krafter. Prinsessan i magen tar vad hon behöver men min kropp måste åxå överleva.
Graviditeten: Jag är nu i vecka 21. Känner mig ganska otymplig. Prinsessan växer som hon ska därinne enligt ultraljudet. Hon mår jättebra. Hon rör sig allt mer därinne och blir allt starkare i sina sparkar. Hon ligger ganska lågt i magen och moderkakan sitter åxå väldigt lågt. Den ska de ta ett nytt ultraljud på i v 32-35 nån gång för att kontrollera att den har höjt sig. Det är många känslor i omlopp just nu och jag vet att det är mycket hormoner. Jag har otroligt svårt för fet mat som lämnar ett tungt matos efter sig. Då vänder det sig i magen nästan på en gång. Foglossningen gör fortfarande ont men verkar iaf inte bli sämre nu. Känns lite som att den har stabiliserat sig på en viss nivå. Minns inte om jag skrivit ut vilket namn vi valt åt vår prinsessa: Angelina Gabriella Cinnia Tasnadi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar