Zoltán vinner på Triss....

Xibell klamrar sig fast....

Komma överens med ex.....

Jaaa det verkar inte helt lätt. Skickade just ett mejl med ett förslag till honom om hur vi ska lösa sommarlovet för Tess. Så hon får tillgång till båda sina föräldrar så mycket som möjligt. Min gissning är att jag får ett fult, otrevligt mejl tillbaka men massor med kommentarer på hur dum i huvudet jag är.... *suckar* Men man får väl hoppas på det bästa.
Bela och hans ex, barnens mamma, brukar alltid lösa såna här saker väldigt smidigt. Tänk om man kunde få ha det så smidigt. Fast skillnaden ligger ju i att Bela har ett ex som ser till barnens bästa.
Det är otroligt skönt att ha en sån fungerande relation med pojkarnas mamma och hennes man. Där har det alltid varit väldigt flexibelt och när problem har uppstått i tex om man ska på semester eller nåt sånt så har det alltid gått att lösa på ett bra sätt. Jag tycker otroligt bra om pojkarnas mamma. Hon är jättetrevlig och rar. Jag förstår verkligen hur hon och Bela kunde få så fina pojkar. Så man ser ju verkligen hur smidigt allting kan vara om man bara har en bra relation och båda tänker på barnens bästa.

Jesus och Häxan....

Jesus....

Tittar ni noga så ser ni Häxan åxå....

Lättare att se Häxan i den här vinkeln.... söta va?

Äntligen Hemma mässa....

Var på Äntligen Hemma-mässan i Älvsjö idag. Detta är ett av mina fynd. En maskin som tvättar golven med ånga. Så "jermsen" dör. Sånt gillar jag. Min man köpte en ny skruvdragare eftersom hans ena hade gett upp. Zoltán blev överöst med gratis reklamgrejer från alla håll. Keps, t-shirt, ballonger osv...

Lite sovmorgon?

Tog lite sovmorgon i morse. Eller jaaaa när jag gick på toaletten kl 8.30 så stod det en liten kille utanför dörren med ett glatt "hej". Sen stolpade han in och väckte Bela. Han har ju inte träffat Bela på 3 dagar så glädjen var ju stor när han såg pappa i sängen.
På dagen åkte vi runt och handlade lite i Uppsala. Hade en mysig familjedag. Träffade på Leffe och Monica inne på City Gross som gick och smög runt godiset därinne. *fnissar*
Nu tidigt i säng och få några timmars sömn..... sussa sött...

60-Talibaner....

Japp nu ska ni få lära er ett nytt uttryck i trafiken.
60-Talibaner.
Jag ska nu för alla er som haft turen att inte stöta på dessa beskriva fenomenet.
60-Talibaner = Oftast gammal gubbe över 50 år. Nästan alltid en rentvättad bil i småbilsklassen, ibland även i en mellanklassbil men det är mer sällan. Av nån konstig anledning är bilen oftast silverfärgad. Gubben har huvudbonad såsom basker eller keps av gubbmodell. Ganska ofta har de sällskap i bilen av en läskigt ful fru. Å det viktigaste av allt: De kör 60 överallt. Spelar ingen roll om det är en 90 sträcka eller 30 sträcka. Gasen har på nåt vis fastnat vid just 60. Exakt.

Vecka 25

Jag går idag in i vecka 25.
Jag mår faktiskt väldigt bra i min graviditet. Även om jag känner mig stor och klumpig. Svårt att böja mig ner nu när magen tar i. Lungorna blir ganska mycket pressade uppåt så när jag böjer mig ner slår det helt stopp i luftrören.
När jag klev av Hlökk igår fick jag en skarp smärta i bäckenet och krypningar i höger ben. Kändes jättekonstigt. Tänkte att jag kanske var lite stel och att det skulle gå över när jag gick. Men det har fortsatt att göra ont och krypa. Vet inte vad det är för nåt. Känns helt annorlunda mot foglossningen för den här smärtan är mer skarp. Får se om det ger sig.

Onsdags-städ....

Har fått lite gjort här hemma idag faktiskt. Zoltán var hos dagmamman.
Jag hann med att städa nedervåningen, dammsuga, damma och torka golv. Så det är övervåningen och toaletterna kvar. Allting tar ju minst dubbelt så lång tid när man mår så här. Lungorna orkar inte riktigt syresätta resten av kroppen och då blir man anfådd och hostar en massa. Sen är ju lungorna lite upptryckta av magen som växer åxå. Men jag mår hur som helst mycket bättre. Ikväll tar jag sista droppet för den här kuren. Äntligen. Ska bli så skönt att få dra nålen och få sova ordentligt. Ni som aldrig tvingats ha en nål och slang sittandes på kroppen kan aldrig förstå vilken lättnad det är när man äntligen blir av med den. I morgon är Bela ledig och jag ska försöka påskpynta huset lite. Jaaa jag vet lite tidigt men jag tycker det är så roligt och det blir ju så fint. Man får lixom vårkänslor på riktigt.

Precisknullare....

Satt idag i bilen och funderade över en sak.
Jag var på väg in till stan till apoteket för att beställa mer mediciner. För att komma till Uppsala så måste jag åka 282:an. Nästan hela vägen är det en 70 väg förutom runt funbo där det tom är 80. Så får jag då en sån där precisknullare framför mig. Både på dit och tillbakavägen. Det är en sån som kör på millimetern exakt 70. Inte en endaste jävla kilometer över. 282:an har väldigt få ställen där man kan köra om så det blev till att ligga bakom ända in till Uppsala. Det jag upptäckte med denna precisknullare var att de gör precis som de som kör lite över hastighetsbegränsningen. De bromsar framför fartkamerorna. Varför i helvete då? Det skulle jag gärna vilja veta. Om det är någon som vet snälla mejla mej på kia81@yahoo.com
I morgon ska jag berätta om ett annat fenomen på 282:an. 60 talibanerna. Nu får ni lära er många nya uttryck. Men vi tar lite i taget så ska ni se att ni hänger med..... Tjohoooo!

Hlökk och stallet...

Idag har jag varit i stallet hos Hlökk. Först lämnade jag Zoltán hos dagmamman. Det gick jättebra även om han blev lite sur över att jag åkte. När jag sen kom till stallet så såg jag på tavlan att Hlökk hade flyttats till lösdriften. (vi har en stor whiteboardtavla i stallet med små magneter på med hästarnas namn så man vet i vilken hage vilken häst går. Ett måste på en gård med så många hästar och så många hagar...) För att komma till Hlökks hage så var jag alltså tvungen att gå genom lösdrift 1, där de jättestora baggarna går. Usch usch...Men det gick bra faktiskt. Johan sa att om man bara tittar på dem och inte vänder ryggen åt dem så gör de ingenting. Å jaaa de gjorde ju inget idag iaf.
Hlökk och jag red pelarsalen idag. Väldigt vacker tur. Vi såg både citronfjärilar, blåsippor och en ekorre. Naturen när den är som bäst....

En helt vanlig måndag....

Blev lite stressigt för Bela i morse eftersom han var tvungen att ta barnen å sen hasta vidare till jobbet. Så här knöligt blir det när barnen går i skola/dagis på olika orter. Svårt att få ihop det hela och det funkar inte i längden. Man kan inte vara på 2 platser samtidigt. Tessan skulle lämnas i skolan kl 8 i Storvreta. Zoltán skulle lämnas hos dagmamman i Länna kl 9. Å Bela skulle egentligen varit på jobbet kl 6.30 i morse. Men eftersom jag skulle koppla dropp kl 8 så fick han kompa några timmar och ta skolskjutsen. Detta är ingen optimal situation för någon av oss. Ingen mår bra av detta stressande på måndag morgon. Å det blir ju ännu värre när det kommer en liten till. Då kommer inte denna lösning att fungera.
Jag var och veckohandlade på City Gross en sväng och hämtade samtidigt ut medicin på apoteket.
På kvällen kom pojkarna hit. Så skönt att få lite sällskap. Har saknat dem så mycket. Alltid lika roligt att få rå om dem.

Hälsa: Jag är så glad för nu äntligen kan jag gå uppför trappan hemma utan att helt tappa andan. När det var som värst så var jag tvungen att ta trappan i 2 etapper och stanna och vila på mitten. Å ändå var jag rejält anfådd när jag kom upp. Har haft väldigt svårt att prata och röra mig samtidigt eftersom det går åt för mycket syre då. Men nu känns det som att medicinen har börjat göra nytta. Det går framåt. Sakta men säkert. Kan helt ärligt säga att den här gången var nog första gången som jag på riktigt blev rädd att kroppen inte skulle orka återhämta sig. Det var en rejäl smäll och jag har varit väldigt dålig. Det kommer ta tid att få tillbaka all kraft igen men jag kämpar på. Jag ska nå dit.

Graviditet: Är så väldigt trött efter att ha sovit dåligt hela helgen. Kroppen säger verkligen ifrån. Prinsessan därinne bökar runt rejält och hon är riktigt stark. Har fått en tid för en tillväxtkontroll den 18 april och då ska jag åxå träffa både läkare och barnmorska.

Första påskpyssel....

Den här lilla påskkycklingen har Zoltán gjort hos dagmamman idag.

Klänning....

En till klänning inhandlad på tradera.....

Morran...

Morran... eller Mimosa som hon egentligen heter....

Besök hos svärfar....

Idag har vi varit hos svärfar hela dagen på besök.
Å jag kan med stolthet rapportera att han har blivit superduktig på att ta hand om ekonomin och alla papper som dimper ner i brevlådan. Det här är en man som aldrig tidigare sysslat med såna saker så det är inte så lätt att som 79 åring tvingas lära sig hur man sköter ett helt hushåll själv med ekonomi och allt. Men jag tycker han grejar det galant nu. Han tar själv reda på saker och har full koll. Han sätter in papper i pärmar och har en väldig ordning på varenda papper som kommer. Jag är jättestolt över honom. Idag fixade jag hans deklaration på nätet så han slipper bekymra sig om den iaf.
Så hejja svärfar du är jätteduktig.!!!!

Så himla söt....

Hittade en så himla söt klänning på tradera till bebisen. Gissa hur mycket jag fick betala för den här.... *fnissar*

Min nya dator....

Tjohooooo.... här är min nya dator som jag fick av min underbara man....

Present från min man....

Idag kom min underbara man med dessa vackra rosor till mig...

Gismos present...

Gismo kom med en liten present till mig....

En död liten sork som han var jättestolt över...

Tusse vilar...

Tusse passar på att gosa när jag vilar i soffan....

Häxan städar....

Häxan hjälper mig att damma....

Matglad kille....

Zoltán frisk igen....

Mammas och pappas tvättkorg är kul att leka med.....

Zoltán sjuk....

Mammas gulleprins jättesjuk i soffan med vovven....

Stallbilder....

Utrustningen.....

Hlökk redo att ge sig ut på en ridtur....

Underbara häst....

Äntligen ny dator...

Japp nu har jag äntligen fått en ny dator så nu kan jag blogga ordentligt igen.
Min underbara man kom med en sprillans ny dator igår kväll när jag låg i sängen med medicindroppet. Älskade underbara man. Så nu kan jag alltså blogga igen och kan börja skriva på min bok. Något som jag har velat göra länge men inte haft en dator som jag trivts och litat på tillräckligt mycket.
Nu ska jag bara komma in i alla nya inställningar och försöka få datorn att samarbeta som jag vill så kör vi..... tjohooooo....

Älskade mamma

Idag är det exakt 17 år sedan min älskade mamma for till himlen. Jag saknar dig fortfarande lika mycket. Jag tänker på dig varje dag. Så mycket som jag skulle vilja berätta för dig. Så mycket som jag skulle vilja visa dig.

Vecka 23

Idag går jag in i vecka 23.
Jag har tvättat allt och bäddat babysängen i vårat sovrum. Det enda som är kvar att göra på den är sänghimmeln som jag och Lillasyster Marie ska sy när vi hittat nåt bra tyg som passar. Det blir underbart gulligt....

Zoltáns hälsa....

För er som missat det tidigare så kommer jag här med ett extra inlägg om just Zoltáns sjukdom och hälsa. Anledningen till att jag känner att det behövs ett extra inlägg om detta är fula komentarer från en släkting som tror han kan häva ur sig precis vad skit som helst. Så det känns som att det behövs förtydligas för mindre intelligenta åxå så även ni hänger med i vad som händer och sker. Ett förtydligande helt enkelt.
Vi var ju in med Zoltán till barnakuten för hans andning blev så påverkad av det han hade så jag blev rädd. Där fick vi träffa en läkare som jag inte alls kände förtroende för. Saker han sa stämde inte med verkligheten. Är det nånting som jag kan så är det andning och hur slem i lungorna fungerar. Jag har ju trots allt levt med det hela mitt liv. Jag har även gått några medicinkurser både på gymnasiet och efteråt. Medicinsk baskurs A+B bla. Jag läser mycket böcker, forskning på internet osv. Jag är med i många forskningsprojekt på UAS och jag ser alltid till att bli insatt i vad de utsätter mig för. Kort sagt jag är faktiskt jäkligt påläst när det gäller just hosta, slem i lungor, lungorna och mediciner. Ämnet intresserar mig stort och ligger mig nära hjärtat. Inte konstigare än så. Jag fick frågan av Zoltáns akutläkare om jag var en kollega eftersom jag kunde så mycket och frågade på ett sånt sätt. Jag svarade att nej jag var ingen kollega men en ovanligt påläst patient. Jag ifrågasatte läkarens diagnos och det faktum att han inte skrev ut någon medicin. Men fick inget rakt svar utan bara en massa luddsnack. Som mamma och påläst patient visste jag med hela min kropp att det var något som inte stämde och att Zoltán behövde mer hjälp. Min man var av samma åsikt. Han har haft 3 barn tidigare och är även han ganska påläst på medicin och vård. Vi kände väldigt starkt båda två att det här var inte en läkare som vi kände förtroende för å vi trodde båda två att han hade fel. På måndag morgon ringde min man till deras familjeläkare Dag. Dag har jobbat ca 30 år med barn och har jobbat på barnspecialistmott på akademiska. En läkare som jag har stort förtroende för och som har sett det mesta. Zoltán fick tid på tisdagen. Dag gjorde bedömningen att Zoltán behövde pencillin! Å det borde barnakuten ha sett. Nu äntligen har det vänt och Zoltán börjar sakta men säkert bli bättre. Hade jag litat på läkaren på barnakuten hade Zoltán fortfarande varit väldigt dålig och utan medicin. Så min uppmaning till alla föräldrar är att lita på "mamma/pappa-känslan" man har i magen om hur just ditt barn mår och vad som är fel. Känns det inte rätt så ska ni inte lita på en läkare, gå till någon annan. Den här känslan är inget som nån som inte är förälder själv förstår. Så hur någon som inte är förälder kan uttrycka sig nedlåtande om det är för mig en gåta.
Att jag sen blir hånad för mina kunskaper känns ju bara som sandlådenivå. Jag är stolt över mina kunskaper och utnyttjar dem när det behövs. Att sitta och skriva en massa dumheter om mig att jag skulle vara någon läkare och ser ner på dem som gått 10 år i läkarskolan är ju så löjligt. Det jag försöker förklara för folk jag möter är att trots långa studier så har läkare ett ganska snävt kunskapsområde. För att de ska kunna fördjupa sig så måste de vara specialister å det är aldrig en akutläkare. Så länge vi diskuterar lungor, hosta, slem och såna saker kan jag lätt slå en akutläkare eller allmänläkare på fingrarna för de har inte specialistkunskaperna inom just det området. De kan andra saker mycket bättre istället. Som är mer användbara i just deras yrke. Dessutom så ska man vara lite kritisk till nya läkare som precis gått ut skolan eftersom de just bara har läst böcker om hur sjukdomar och kroppar fungerar. I verkligheten är vi alla individer och väldigt olika. Vilket innebär att vi reagerar väldigt olika på mediciner och sjukdomar. Jag vet inte hur många "nya" läkare har sagt till mig "Nej så kan du inte känna dig för så står det inte i våra böcker...." När man sen träffar en mer erfaren läkare som varit med och sett lite olika saker så får man bekräftat att vi är olika och kan absolut ha olika symptom för samma sak. Min hälsa är mitt jobb och jag tycker om mitt jobb och är intresserad av att lära mig mera hela tiden. Jag vistas i en miljö där det är lätt att skaffa sig kunskaper och undervisning av väldigt duktiga människor. Så att jag kan mycket inom just det området är inte så konstigt. Så min släktning kan sluta med sina påhopp och dumma kommentarer för det är ingen som uppskattar dem. Sen sitter människan och undrar varför han är ensam och varför ingen vill komma och hälsa på...... kan elakheten vara en orsak att folk inte vill hitta dit????

Underbara människor

Japp det finns verkligen såna därute som ställer upp när man behöver det. Ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksam. Massor med kärlek till er.
Det finns många människor som man tror står en nära. Som ofta säger att "jag ställer upp...." "Jag finns där för dig...." Sen när det drar ihop sig och man ber om hjälp i ett krisläge så finns de helt plötsligt inte där längre. De kommer med en lam ursäkt och ställer inte alls upp som man trodde.
Men så finns då dessa änglar som kliver fram och verkligen ställer upp för en. Ni värmer mitt hjärta flera gånger om. Underbara människor.....

Stall

Idag har jag varit i stallet medan Bela var med Zoltán till en riktig läkare. Zoltán fick pencillin. Rodnad i öronen. Så nu känns det skönt att han har fått rätt hjälp.
Jag och Hlökk red ut idag. Vi testade lite av det vi lärd oss i helgen och det gick faktiskt ganska bra. Vi är nöjda med dagen. Blåsigt som 17 men över 10 grader varmt.

Igår var jag på sjukhuset. Först hade jag en tid hos min sjukgymnast Ewa. Vi gjorde lite andningsgymnastik och jag fick lämna en sputumodling. Får se sen vad den visar.
Efter det träffade jag min kurator Ulla och vi hade ett bra samtal.

Nu är det egentligen bara min man som behöver få rätt hjälp. Zoltán och jag är iaf på rätt spår även om det tar tid för mig. Men min man har ju som bekant lite "krämpor" som han dras med. Tyvärr så verkar det inte som att han tar de på allvar och då är det ju svårt att både få rätt hjälp och rätsida på problemet. Min läkare brukar säga att man måste vara rädd om sin kropp för man har bara en och man kommer inte att få någon ny.

Efter besöket hos Ulla så var jag till min advokat Mikael. Vi tittade dels på mitt ex kommentarer på utredningen. Skrattretande. Jag fattar ju iof inte varför han ens hade några kommentarer på den eftersom den var till hans fördel. Men han kanske inte fattade det. Sen tittade vi även på bevisen vi har och hur vi ska lägga upp det hela. Vi jobbar ju i uppförsbacke eftersom utredningen blev så konstig. Men vi gör ett sista tappert försök att få folk att förstå hur sanningen verkligen ser ut. Funkar det inte så har vi ialla fall gjort allt vi nånsin kan. Mitt samvete är iaf rent. Jag har från början till slut i alla jävla utredningar hållt mig till sanningen och tyvärr så verkar det lite som att den part som ljuger bäst och fräckast vinner.....

Graviditeten: Prinsessan blir allt starkare och rör sig mer och mer därinne. Man märker att hon mer och mer får någon slags dygnsrytm och har sina vakenperioder medan jag vill vila.

Livet är härligt....

Ridkurs

Lördag och söndag har jag varit på ridkurs på Edeby ryttargård. Det var sååååå himla roligt. Å ett jäkligt bra upplägg av hela kursen. Kursen hölls av Johánn Fridgeirsson som är en känd profil inom islandshästvärlden. En riktig ära att få rida för honom. Kursen var upplagd så att ons, tors och fredag så red Johánn Hlökk åt mig. Gick igenom alla hennes egenheter och hur hon är. I fredags var det teori men det kunde jag ju inte gå på eftersom jag satt på barnakuten med Zoltán. Lördag red man 2 st lektionspass för Johánn, enskilt. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Eva-Lena som äger gården bjöd på god lunch. Då red vi båda lektionerna i ridhuset och gick igenom väldigt mycket saker som jag aldrig gjort förut. Jätteintressant och roligt. Hlökk är verkligen superduktig. Det är för övrigt Johánn som har fött upp Hlökk. Hon är mycket mer utbildad än vad jag visste om och nu har jag fått veta hur jag kan rida henne för att utnyttja hela hennes kapacitet. Idag red vi bara ett pass för Johánn men då red vi ut en liten kort sväng. Fortfarande enskild träning. Idag tränade vi mest på tölt. Hur man håller igång tölten utan att den blir "grisig", passgång eller går över i trav. Hur man töltar långa sträckor utan att hästen tappar energin. Det var inte lätt kan jag lova men otroligt kul. Det var väldigt längesen jag hade så roligt. Johánn var lite imponerad över att jag hängde med i tempot trots min numera något större kroppshydda än vad jag normalt har. Nu vet jag absolut vad Hlökk och jag ska träna på tisdag när jag rider henne nästa gång.

Barnakuten....

Jag och Bela var in med Zoltán till barnakuten idag. Jag kände att jag inte kunde vänta längre nu. Han började få problem med andningen och att syresätta sig. När vi kom in till barnakuten hade han 93 % i saturation. Efter några timmar hade det dock stigit till 97 %. De tog prover på honom CRP och infektionsprover. Han hade ingen baktriell-infektion utan ett elakt virus. Jag är absolut inte nöjd med läkaren på barnakuten då jag tycker att de hade kunnat ta ett RS-prov. Jag är nämligen helt övertygad om att det är just RS-virus han har. Läkaren kunde inte bestämma exakt vilket virus han har utan lät den frågan bli hängande i luften. Läkaren kände nog att jag trampade honom på tårna ett antal gånger idag för innan han gick kunde han inte låta bli att fråga om jag var en kollega. *fnissar* Jag svarade att jag bara är jäkligt påläst och duktig. Så det blev inte mediciner utan kroppen ska ta hand om viruset själv. Jag är INTE nöjd alls. Jag ser ju hur dåligt han mår. Han får inhalera natriumklorid från min lilla NEB2Go maskin och det underlättar andningen när han rosslar som värst. Jag behandlar honom med acitylsystein som löser upp slemmet. Å så vanlig alvedon mot febern. Läkaren var VÄLDIGT kritisk till att jag gav honom acitylsystein. *skrattar* Han menade på (som alla okunniga allmänläkare brukar) att den medicinen inte är testad på barn enligt fass. Jag orkade just då inte gå in i någon längre diskussion utan förklarade bara att alla CF-patienter behandlas med just acitylsystein som slemlösande å de allra flesta av CF-patienterna är just barn. Slem som slem hävdade jag. Han hade inget svar på det utan tyckte bara att jag inte skulle ge det till honom. Nu vet jag att INGEN kan slem, hosta och lungor så bra som våra CF-läkare och de har många gånger sagt att när Zoltán blir hostig kan jag ge honom det. Så det kommer jag fortsätta med. Jaaa här ser man igen att man inte ska lita blint på akutläkare. De kan inte tillräckligt mycket helt enkelt. Å det verkar som att de är väldigt främmande för att lära sig nya saker...... Trist inställning tycker jag....

Zoltán väldigt sjuk

Till alla er som just precis nu tycker att jag dels är dålig på att höra av mig och dels är dålig på att svara i telefon och vara social etc. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men orken och energin räcker inte till just nu. Zoltán är väldigt sjuk i nån slags förkylning eller influensa. Han har legat helt utslagen i soffan hela dagen. Marie och jag har tyckt så synd om honom. Han orkar inte ens gnälla och protestera högljutt som han brukar. Det kommer bara en litet ynkligt pip när han inte vill. Han har levt på vätska och alvedon idag stackarn. Han är verkligen jättedålig. Jag själv har känt att kroppen säger ifrån just nu. Man orkar inte helt enkelt. I morgon ska jag dessutom hämta Tessan för umgängeshelg och helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag ska orka. Känns dessutom så jäkla elakt att behöva släpa ut Zoltán i bilen och åka ända till Storvreta för att hämta Tessan. Usch så fel det känns. Jag lider med honom faktiskt. Jag vet ju själv hur jobbigt det är att vara så där sjuk. Så jag försöker INTE att undvika nån på nåt vis utan jag orkar helt enkelt knappt att bara gå runt här hemma just nu. Det är tungt. Jag har dessutom prinsessan i magen att tänka på så jag tänker faktiskt vara egoistisk. Jag tänker faktiskt njuta av den här graviditeten och jag tänker känna och uppleva allt som den för med sig. Oavsett vad nån annan tycker så tänker jag planera och "boa" precis så mycket som jag känner att jag vill. Ensam eller tillsammans med någon. Men jag VÄGRAR låta bli bara för att någon tycker det är löjligt eller att det inte finns tid. Prinsessan ska känna att hon är minst lika välkommen som mina andra barn var.

Vuxna pojkar.....

Såg förresten en rolig sak idag på ackis som jag vill dela med mig av. Jag brukar ju gå i kulverten när jag ska längre sträckor mellan olika avdelningar. Där i kulverten så är det vanligt att vaktmästarna åker truck tex när de ska hämta patienter, matvagnar, sopor, tvätt osv. Idag när jag gick där nere så blev jag omkörd av en truck som gav mig dagens varma leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att göra jämförelsen med småpojkar på en liten trampbil tillsammans. Det jag såg var en ganska normalstor truck med ett säte där man kör. På det enda sätet satt 2 stora starka karlar i min pappas ålder 60+ ihopträngda som riktiga kompisar. Nära nära för att få plats. Så satt de och pratade och fnissade. Som småpojkar. Hur gulligt som helst även om "småpojkarna" var aningen gamla......

Rapport från Ackis

Har ju som bekant varit på sjukhuset hela dagen idag.
Började dagen på Spec.MVC som låg efter sitt tidsschema. Så jag fick vänta 40 minuter i väntrummet på att komma in. Hon tog blodtrycket på mig idag. 130/55. Så lågt var det väääääldigt längesen jag hade. Vi gick igenom lite planering och lite allmänna frågor. Allt såg jättebra ut. Jag fick påminnelse att ta av mig ringarna innan fingrarna sväller och jag tvingas klippa upp dem. Så jag ska nog flytta dem till halsbandet istället. På det viset bär jag de med mig ändå. Efter MVC träffade jag Ewa sjukgymnasten och vi gjorde lite andningsgymnastik. Lungorna lät rätt okej tyckte hon. Även om magen nu börjar trycka mot lungorna och gör det svårare att huffa. När jag var klar med Ewa så kom två stycken sjukgymnaststudenter som ville intervjuva mig för ett examensarbete som skulle handla om smärta vid CF. Ett ämne som det har forskats och studerats alldeles för lite. Duktiga tjejer som tog det på allvar och hade verkligen tänkt till. Sånt gillar jag. Alltid roligt att kunna hjälpa till. Efter det hade jag en timmes lunch. Då gick jag till ingång 70 och skulle äta en macka. På tok för dyrt och inte alls nåt gott. Tänkte spana på lite snygga läkare där jag satt i min ensamhet. Men kom snabbt fram till att UAS inte är någon Cityakuten och Geroge Cloony lyste med sin frånvaro. Läkarna på ackis har varken snygga uniformer eller är särkilt klämvänliga. Jag älskar ju män i uniformer av olika slag men "uniformerna" läkarna har på ackis går man verkligen inte igång på. Kanske har man blivit luttrad av att träffa så många, vad vet jag. Efter min spanarlunch så hade jag tid hos kuratorn, kanske var tur det..... *fniss* Efter ett bra samtal hos henne där jag verkligen fick prata av mig så åkte jag till City Gross för veckans storhandling. Där plockade jag åxå upp Marie som slutat skolan för dagen. Hem och fixa lite middagsmat. Bada ute i SPA:t. Kika lite sofias änglar. Å nu äntligen SÄNGEN!!!! Sov gott älskade vänner.....

Graviditeten: Prinsessan har sparkat rejält nu på kvällen. Hårda sparkar. Hon gillar inte när jag sitter uppkrypen i soffan med benen uppvikta under mig. Hon vill ha mycket utrymme och vill helst att jag sträcker ut benen.

Sjukhuset hela dagen....

God Morgon på er alla. Idag har jag sjukhuset hela dagen.
Först ska jag till Spec.MVC kl 10. Träffa sjukgymnast Ewa kl 11. Ska bli intervjuvad av några sjukgymnaststudenter för ett examensarbete kl 12. Lunch kl 13. Kurator Ulla kl 14. Sen måste jag handla lite mat innan jag åker hem för nu står skafferiet, kylen och frysen rätt så tomma.
Ser ut att bli en solig dag idag åxå, synd att man inte kommer kunna njuta av solen idag. Instängd på UAS som vanligt. Nu lite medicin och frukost innan jag åker...... Ha en solig och fin dag mina vänner....

Söndag hela dagen lång....

Har städat hela huset idag. Känns så skönt att ha rent och snyggt omkring sig.
Marie kom på eftermiddagen åxå och bosatte sig här hos oss. Äntligen. Har saknat våra samtal på kvällarna i soffan så det är skönt att ha henne här igen. Nu dags för en dusch och sen lägga mig och läsa en bok som Marie hade med sig. Stephen Kings Desperation. Såg filmen för inte så längesen och den var läskig....

Avsluta veckan....

Idag är det söndag igen. Så nu avslutar vi veckan här. Känns som att vi är tillbaka i de vanliga fotspåren. Alla försök att förändra verkar bara rinna ut i sanden. Man inser att man inte mår bra, man inser nästan var problemet ligger. Ändå väljer man att bara trampa på likadant. Visst är det märkligt? Jag är i alla fall sjukt trött på att må dåligt och ha det på det här viset. Jag vill få njuta av min graviditet och bara få vara i nuet. Få ha tid att verkligen med alla sinnen uppleva vad min kropp går igenom. Få dela alla tankar, känslor och funderingar med någon som har tid och lust att lyssna på riktigt. Få gå i bebisaffärer, titta och planera inför prinsessans ankomst med någon som har tid och som engagerar sig i henne. Jag vill få sitta med någon som har idéer, förslag och egna tankar på hur man kan förbereda sig. Jag vill bara få sitta ner och prata med någon som har tid över att se mig i ögonen och inte har en massa måsten som ligger och stressar i bakhuvudet.

Äntligen en helt ledig dag.....

Japp idag har jag faktiskt inte gjort ett dugg vettigt. Bara varit ledig och njutit av det vackra vädret. Så himla skönt. Ingen tid att passa. Ingen stress. Inga måsten. Det gjorde min kropp väldigt gott. Behöver flera såna här dagar nu så kroppen kan få en chans att återhämta sig efter allt som varit.
På förmiddagen var vi ute i trädgården och på altanen med Zoltán. Jättehärligt väder. Sol och varmt och skönt. Eftermiddagen vilade jag i soffan framför TV:n. På kvällen blev det sushi, SPA-bad ute, melodifestival och mys. Så himla skön dag.
Jag väljer att inte kommentera melodifestivalen mer än nödvändigt här på bloggen. Man kan helt enkelt konstatera att smaken är som baken....delad. Å tur är väl det?

Hälsa: Idag har jag varit lite mindre hostig faktiskt. Hela förmiddagen klarade jag mig utan extra doser av luftrörsvidgande medicin. På eftermiddagen fick jag ta några "puffar". Har haft mindre ont i både rygg och leder idag. Säkert för att kroppen fått chans att ta igen sig efter all stress och alla jäkla "måsten". Jag känner att kroppen är väldigt trött och att energin fort tar slut när jag ska göra nåt. Så jag har inte så mycket reserver. Så nu gäller det att tänka sig för vad man gör så man håller blodtryck och värden på en rimlig nivå. Som min läkare brukar säga till mig: Var rädd om din kropp för du har bara en å den ska du leva med livet ut.

Graviditet: Jag väger idag 60 kg. Normalt brukar jag väga ca 52 kg när jag inte är gravid. Det känns i kroppen att man släpar runt på många extra kilon nu. Jag märker åxå på ringarna att kroppen samlar vatten. Jag blir väldigt fort trött. Prinsessan därinne far runt med en väldigt fart speciellt på kvällarna när jag ligger i soffan eller sängen och läser. Hon är stark. Nu kan man både se och känna på utsidan av magen när hon sparkar och rör sig. Det är väldigt mysigt. Fina älskade prinsessa.

Slänger in ett blogginlägg....

Har fortfarande datahaveri. Fick reda på att det inte var någon idé att ta det på försäkringen heller för de tyckte inte att datorn var värd nånting. För mig var den ju det. Jag har massor med dokument och bilder i den. *suckar* Jaaa vi värderar ju saker och ting olika.
Jag ska ändå försöka blogga litegrann från laptopen även om det är mycket mer omständigt.
Idag en ganska händelselös dag. Handlat och tankat bara. Annars här hemma...... hmmm jaaa jag vill inte gå in för djupt på allt som händer och rör på sig här men lite kan jag berätta.
Xibell har kommit hem igen från Linköping. Vi hoppas innerligt att hon är med kattungar nu så inte hela grejen var förgäves. När vi hämtade Xibell så passade vi på att hälsa på pappa och Ingrid med barnen. De bjöd på nybakade Scones och hemmagjord marmelad. Mmmmm ungarna älskade det. Å jag är ju barnsligt förtjust i hemmagjord sylt, saft, marmelad jaaa allt sånt. Vi hade en mysig eftermiddag hos dem.

Hälsa: Ja det har varit lite upp och ner den senaste tiden. Åxå en anledning till att jag faktiskt inte orkat driva bloggen varje dag. Jag har varit väldigt hostig och obstruktiv. Bara att gå i trappan upp till sovrummet har varit en utmaning. I måndags träffade jag sjukgymnasten och hon upptäckte att alla värden såg väldigt oroande ut. Jag hade gått ner ett par kilo i vikt och spirometrin var helt värdelös. Jag orkade inte huffa ordentligt och hade problem att syresätta mig ordentligt. Sjukgymnasten Ewa skickade in mig till läkaren Annika som tog emot mig som ett akutbesök. Hon var inte nöjd alls. Helst av allt ville hon kunna köra igång en stark antibiotikakur på en gång. Men ingen antibiotika som biter på psedumonasen är direkt lämplig för barnet i magen. Eller jaaa egentligen saknas det helt enkelt forskning för att riktigt veta helt säkert. Annika ville fundera några dagar och bad mig komma tillbaka på torsdagen. Hon var väldigt väldigt bekymrad över att min kropp verkade ge upp allt mer. På tisdagen hade jag hästterapi i stallet med Hlökk och fick ur mig en massa bekymmer. Jag la upp en ny strategi för mitt liv helt enkelt. En ny plan för att hjälpa kroppen att orka lite till. Planen gick ut på att äta var 3:e timme oavsett om jag var hungrig eller inte. Å då inte bara en kaka eller en frukt utan nånting rejälare. Jag tog hand om mig själv bättre. Både kroppsligt och själsligt. Jag struntade i saker som jag tyckte kändes jobbiga. Jag gjorde bara saker som fick mig att må bra. Alla bekymmer och alla som försökte föra över negativ energi på mig stängde jag ut. På torsdagen gick jag på återbesök hos Annika. Jag hade gått upp 4 kg på 4 dagar. Spirometrin såg helt okej ut. Värdena inte helt okej än men ändå på väg upp igen. Annika blev väldigt nöjd och glad. Men hon höll upp ett varningens finger och sa att nu måste jag fortsätta hjälpa kroppen på samma sätt ett tag till för jag har förlorat mycket krafter. Prinsessan i magen tar vad hon behöver men min kropp måste åxå överleva.

Graviditeten: Jag är nu i vecka 21. Känner mig ganska otymplig. Prinsessan växer som hon ska därinne enligt ultraljudet. Hon mår jättebra. Hon rör sig allt mer därinne och blir allt starkare i sina sparkar. Hon ligger ganska lågt i magen och moderkakan sitter åxå väldigt lågt. Den ska de ta ett nytt ultraljud på i v 32-35 nån gång för att kontrollera att den har höjt sig. Det är många känslor i omlopp just nu och jag vet att det är mycket hormoner. Jag har otroligt svårt för fet mat som lämnar ett tungt matos efter sig. Då vänder det sig i magen nästan på en gång. Foglossningen gör fortfarande ont men verkar iaf inte bli sämre nu. Känns lite som att den har stabiliserat sig på en viss nivå. Minns inte om jag skrivit ut vilket namn vi valt åt vår prinsessa: Angelina Gabriella Cinnia Tasnadi.

Ibland vill man bara rymma....

Har ni tänkt på hur "fångad" man är idagens IT-samhälle? Hur oumbärlig man tror att man är? Hur man ställer upp på andra hela tiden att man glömmer bort det man har mitt framför ögonen och omkring sig. Vips kanske det är borta och förbi. Man spenderar många timmar framför dator, TV, mobil och telefon. Att umgås på riktigt med en annan människa verkar betyda allt mindre. Att ens få ögonkontakt med en annan människa när man pratar är nästan omöjligt idag. Man för ett "samtal" samtidigt som man facebookar eller nåt annat spännande. Att ge annan människa sin fulla uppmärksamhet är nåt väldigt sällsynt idag. Å det sörjer jag. Folk sitter sönderstressade, med högt blodtryck och fruktansvärt dåligt humör. Å undrar varför just de har drabbats. Eller så märker de inte ens själva hur de långsamt förgiftar både sitt eget liv och människorna de har närmast. Kanske skulle man bara rymma till en öde ö där mobilen saknar täckning och bredbandet är kvarglömt hemma??? Jaaaa varför inte?