Jag har fortfarande inte hört något från centret eller min kurator som lovat att sätta ihop en "konferens" med läkare, sjukgymnast, kurator, Bela och jag. Vi får se om det blir verklighet den här veckan eller om det dröjer.
Så jag går här och kämpar vidare. Om jag inte hade fått hjälp från smärtenheten så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Då skulle jag nog fått åka in akut och hoppats på att få någon förstående och snäll akutläkare på stora akuten.
Nu med smärtmedicin kan jag iaf röra på mig lite mera och ändå våga andas. Jag tar inte smärtmedicin varje dag men när jag vet att jag ska göra nåt speciellt, nåt som kräver lite extra av kroppen, då ser jag till att ta i tid.
Idag tex så hade vi mamma-träff på IKEA, då ville jag gärna vara en del av samlingen och inte nån trist glädjedödare som bara sitter och gnäller om hur ont det gör överallt, så då tog jag smärtmedicin en timme innan vi skulle träffas. Så jag orkade med ganska så bra. Det är ju så trevligt att få träffa tjejerna och sitta ner några timmar för att prata och fika. Tack tjejer för idag, jag uppskattar det verkligen.
Jag försöker kämpa vidare och så får vi se vad som händer.
Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar