Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 7 maj 2012

Spec.MVC

Var ju ett tag sen jag bloggade. Å jaaa jag har inte riktigt varit helt okej. Har haft dåliga värden och fått stränga order om att ta det lugnt. Blodtycket har legat högt och blodvärdena har varit äckeldåliga. Har haft en hel del sammandragningar åxå. Så barnmorskan frågade mig om det var något som tyngde mig eller om det fanns någon anledning till varför jag kände mig pressad och stressad. Så jag berättade hela historian om vårdnadstvisten och att mitt ex nu i dagarna har jagat mig som en liten iller om sommarlovet. Det har tjafsats massor om just detta och vi kom som vanligt ingenstans. Jag blev ju erbjuden 3 veckor av sommarlovets totala 10 veckor. Å naturligtvis så blev jag erbjuden de veckorna som jag är tvungen att tacka nej till pga förlossningen. Självklart har detta tjafset och bråkandet skapat en enorm stress och press på mig. Så barnmorskan förbjöd mig att ens ta i detta nåt mera. Hon tyckte gott att advokaterna kunde sköta det där utan min inblandning. Som hon sa: "Det är hårt att säga på det här viset men din stora dotter lever och andas. Din dotter där inne vill åxå kunna få göra det...." Å det är ju helt sant. Så advokaten får sköta det där helt efter eget huvud.
Jag fick dessutom order om att vila minst 2 gånger om dagen. Äta oftare. Så över valborg tog vi det väldigt lugnt. Jag blev väldigt ompysslad av kusin, hennes karl och min egen karl. Vi hade det supermysigt och jag fick hämta igen lite kraft iaf.
När Zoltán fyllde så kom Marie över och hjälpte till så jag slapp springa benen av mig. Stort tack till dig Marie. Idag var jag tillbaka till Spec.MVC för att ta nya prover och se om värdena var bättre. Jag fick dessutom göra en glukosbelastning. Blodtrycket var nere på normalt igen. Undertrycket låg på 65 så det kändes skönt. Jag hade en del sammandragningar fortfarande men inte lika tätt. Tyvärr var blodvärdena verkligen i botten. Anemi. Så de ville ge järn intrevenöst men mina vener klarade inte av att sätta nån nål i och läkaren var osäker på om porten skulle klara en sån medicin. Så hon ville kolla upp det innan hon gick vidare. Så jag ska tillbaka en sväng till för att få mitt järn. Tills dess skulle jag vila mycket. Lyssna på kroppen. Äta järnrikt och peta i mig järntabletter för fullt. Glukosbelastningen gick som en dans iaf. När jag kom in hade jag som fastevärde 4,7 och efter 2 timmar hade jag 6,9. Så det var ju faktiskt kanonvärden. Lite positiva nyheter åxå. Dessutom slapp jag ju bli inlagd. Tack och lov....

1 kommentar:

Vera sa...

Hej, det var klokt av din barnmorsa att fråga dej vad som tynger dej. Att hon sa att din stora dotter lever och andas och den lilla har oxå rätt att leva. Låt advokaten sköta kontakten med Tessans far. Så jag håller med henne. Man måste tänkar andra banor så man ska må bra. Bra att det är en utomstående som talar om och ger råd. Till och jag med tog in dessa ord som hon sa till dej. Har inte heller tänkt så förrän nu. Kram