Det räcker nu.....

Jaaa gränsen är mer än nådd nu faktiskt. Så jag tog beslutet att släppa tvisten helt nu. En klok vän skrev till mig att man måste välja sina krig och att det är inte jag som väljer egentligen. Det har andra gjort åt mig. Jag tvingas nu bara att inse dessa val och åxå inse att jag varken kan eller orkar kämpa längre. Den här tvisten har gått ut över min familj och min hälsa. Det kan jag inte längre tillåta. Priset blir för högt. Jag älskar min man väldigt högt och vill absolut inte förlora honom. Jag älskar min familj och vill inte att de ska få lida längre. Jag bär på min och Belas ofödda dotter, jag skulle aldrig förlåta mig själv om det här skadade henne på nåt vis. Jag har dessutom en sjukdom som kräver mitt engagemang så jag ska kunna få må bra och finnas för min familj många år till.
Jag var idag till min advokat och meddelade honom allt detta. Det var ingen lätt grej men det känns ändå skönt nu så här efteråt. Det känns faktiskt som jag valde rätt. Jag valde livet. Livet där ingen har makt över mig längre. DET är faktiskt jätteskönt.