Mors dag....

Idag är det mors dag.
Jag blev firad med frukost-te och presenter på sängen i morse. Väldigt mysigt faktiskt. Har dessutom haft en väldigt skön dag i värmen. Visst har jag ont och visst är jag trött men det är ändå helt underbart. Men jag måste berätta om dagens finaste och dyraste mors dag present som jag fick nu här på kvällen. Jag fick några väldigt fina sms av min bonusson Didrik. Älskade barn vad du gjorde mig glad. Jag blev alldeles varm i hjärtat och fick tårar i ögonen när jag läste. När man har ont, kanske inte mår helt hundra, är jättetrött och lite lessen över saker..... DÅ är det just såna här saker som kan göra att jag orkar lite till. Det var verkligen det finaste nån har givit mig på mors dag, nånsin. Tack älskade Didrik. Det betydde verkligen jättemycket för mig.

Idag skickar jag en extra tanke till:
min egen mamma i himlen. Jag saknar dig fortfarande varje dag. Jag bara hoppas att du är stolt över mig och att du finns där även om jag inte kan se dig.
min svärmor i himlen. Du är väldigt saknad. Jag har lovat dig att göra mitt bästa för att ta hand om din son och jag tänker hålla vad jag lovat Dig.
min mormor i himlen. Jag saknar dig väldigt mycket. Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för dig.
min farmor i himlen. Jag saknar dig massor massor. Dina goda råd och kramar kunde trösta mig oavsett vad som var fel.
Gissar att ni mina "mammor" i himlen firar idag tillsammans. Ni sitter säkert på nåt moln och skvallrar en massa om oss här nere. Ni finns i mitt hjärta nu och för alltid.

Slagen hjälte....

Efter en dag i solen är det skönt att vila sig lite....

....helst i vovvens stora säng. Hunden får hitta nånannastans att sova tycker Gismo....

Badpojkar...

När Zoltán sen vaknade ville inte vovven bada nåt mera. Roligast att få ha poolen för sig själv tydligen...

Vovve badar åxå.....

När Zoltán sover middag passar vovven på att låna hans pool....

Lite uppdatering...

Skickar ikväll en varm tanke till min älskade svärfar. Han har under förra veckan tvingats åka in med ambulans till sjukhuset för man misstänkte en stroke. Nu såg man inget på bilderna och är väl osäker på hurvida det var en stroke eller tia-attack. Han har efter några dagar på sjukhus återhämtat sig bra. Men man blir ju rädd och orolig såklart. Både Bela och jag har legat sömnlösa och oroat oss. Nu har han fått komma hem igen och det ska ordnas så han kan känna sig säker och få må bra.
Så ni som undrar varför jag inte varit så social på sistone nu vet ni vad som tagit plats i mina tankar.

Tusse

Tusse gillar helt klart det här konceptet att jag måste ta det lugnt...

När jag sätter mig för att vila en stund i soffan kommer han springande och ska gosa...

Bygglov släng er i väggen.....

Pappa visar var bitsen ska sitta....

Sen stoppar han dit den själv....

Bygga med pappa....

Zoltán var mäkta stolt när han fick hjälpa pappa att bygga....

Det är nästan läskigt hur fort han fattar var skruven ska sitta, var borren ska vara osv....

Mina pojkar....

Far och son....

Hjälper pappa att hålla i borrmaskinen....

Badvakt....

När Zoltán badar i sin pool så ligger Balthazar på altanen i skuggan och vaktar honom....

Bada är roligt....

Zoltán badar i poolen som han fick av Marie när han fyllde 2 år....

Det var en väldigt bra pool Marie köpte med uppblåsbar botten åxå så det är mjukt för honom att sitta....

Zoltán säger tack tack till Marie för den fina poolen....

Fika i solen....

Snor sängen av mig....

Den här vackra damen brukar sno åt sig en sängplats hos mig....

Den här herrn tycker åxå om att utnyttja mattes säng....

Xibell på väg hem.....

Xibell har idag blivit HCM scannad i Linköping och hon hade ett jättefint och friskt hjärta. Känns jätteskönt. Så nu ska vi bara få ihop hemtransporten hit till Uppsala igen. Ska bli så skönt att få hem henne igen. Har varit tomt utan lilla Bellan här.
Sen får vi invänta nästa löp och se hur vi gör då och med vilken hane.

Personlighetsförändrad.....

Jag har lärt mig ett nytt uttryck idag....

Jag känner mig lite personlighetsförändrad idag så jag har faktiskt inte gjort nånting alls. Mest suttit på min feta röv och bara latat mig. Jag har inte tagit mig för nånting alls trots att gräset borde klippas och det borde städas inne. Jag har bara suttit här i soffan och väntat på att någon ska komma och göra det åt mig. Ikväll funderar jag lite på att ringa runt till mina släktingar och beklaga mig över hur ensam jag är för att ingen kommer och hälsar på mig. Om jag bara hade kunnat ta en öl eller ett glas vin mitt på dagen så skulle det kanske kännas lite lättare? Eller om jag kanske skulle spy ur mig lite elaka kommentarer till nära och kära? Jag kan ju alltid skylla på att jag är lite personlighetsförändrad idag så slipper jag be om ursäkt sen när någon har råkat bli sårad. Å det är väl inget nytt att jag spyr ur mig elaka saker så varför skulle någon reagera? Kanske beror denna personlighetsförändring på att jag är gravid.... eller så ligger det i nån gen från nån förfader? Jag hoppas det känns lite lättare i morgon.

*skrattar*

Helt ärligt så har jag inte gjort så jättemycket idag känner jag själv. Men jag har helt klart gjort mer än att sitta på min röv och deppa ihop för att det är lite tungt. Jag har tvättat, diskat och dammsugit. Plockat undan lite inne. Handarbetat lite med symaskinen. Varit ut på långpromenad, visserligen sakta, med hunden och katten. Jag har umgåtts med min son och allt vad det innebär. Gör man lite åt gången och vilar ofta så går det faktiskt rätt bra. Inte sjutton kan jag sitta och deppa ihop bara för att jag inte kan knyta skorna själv (jag kommer faktiskt inte ner så långt längre.). Inte kan jag bara stå och se huset och trädgården förfalla bara för att jag inte är smidig nog att utföra vissa rörelser längre. Man får hitta nya sätt helt enkelt. Allt går om man bara har gett sig fasen på det. Å efteråt känner man sig ju såååå mycket bättre.
Hittade ett jättefint tyg igår som jag håller på att sy en "sida" till prinsessans spjälsäng av. "Sidan" är tänkt att ha fickor på sig där man kan stoppa saker som man ofta behöver mitt i natten men aldrig hittar. Tex nappar, termometer, näsdroppar osv osv. Jag ska ta kort när den är klar så kommer ni förstå bättre vad jag menar. Jag hittade dessutom ett annat tyg som var rosa och genomskinligt som jag ska sy en sänghimmel av till prinsessan. Kommer bli sjukt sött. Köpte även 2 rosa nappflaskor, 2 rosa nappar, ett rosa bäddset och ett rosa spjälskydd....jaaa ni fattar temat antar jag??

 *fnissar*

Så ikväll säger jag till alla läsare: Akta er för att få lite "personlighetsförändring", istället för att bara se motgångar se möjligheterna. Man kan hitta andra sätt att göra saker när det blir för svårt på det "vanliga" sättet.

En skön natt.....

Jag fick frågan i morse vid frukostbordet hur jag sov i natt efter mitt svåra beslut igår. Å vet ni vad? Jag sov faktiskt väldigt lugn och skönt. Det var väldigt skönt att inte ha nåt att ligga vaken och grubbla över. Inget som gnagde i huvudet och bakom revbenen. Jag känner mig faktiskt fri på många sätt. Nu finns det ingen som har makt över mig längre. Det spelar ingen roll vad mitt ex hittar på här näst, det tillhör det förflutna och det har jag lämnat bakom mig. Han får hitta nån annan att bråka med för att få sin näring. För precis så tror jag tyvärr att det är. Han får sin näring genom den här tvisten och känslan av att fortfarande ha makt över mig. Men det är slut med det nu.

Idag har vi varit ute hela dagen. Hela familjen, inklusive Gismo och Belas lilla häxa samt hunden, var med och rensade rabatterna. Det fylldes på med jord och täckbark. Blev jättefint i trädgården.
Hasse kom förbi på eftermiddagen och åt middag här med oss. Efter middagen så gick vi ut och skurade entré trappan väldigt fin. Så nu luktar den grönsåpa.
Oj vilka barndomsminnen som kommer till en av den lukten.
Mamma skurade alltid med grönsåpa hemma när hon städade. Så hela huset doftade av denna underbara lukt. Det är hemma för mig, den lukten. Jag hoppas att när mina barn blir vuxna och känner den doften av grönsåpa så ska de få samma känsla av hemma i bröstet som jag får.
Bela tog dessutom bort allt ogräs som vuxit upp i grusgångarna. Det blev så himla fint.
Nu låter det som att vi har nästan jobbat ihjäl oss idag. Men där tar ni faktiskt fel. Vi har hjälpts åt allihopa. Vi har tagit många pauser, busat och lekt åxå. Ett tag låg vi på gräsmattan och bara kände på solskenet. Man hinner så mycket mer än man tror när man gör lite i taget.

Jag har haft ganska mycket sammandragningar idag. Riktigt rejäla faktiskt. Men de har gått över bara jag har suttit still en stund och vilat. Jag har känt av foglossningen lite grann när jag stod lite fel i rabatten. Men det gick över när vi låg på gräsmattan och bara njöt. När vi gick in för kvällen kände jag av bäckensmärtorna desto mera. Det var inte kul. Det gick dessutom inte över av att sitta stilla. Så då fick jag ta smärtstillande. Men just nu känns det ganska okej.

Lungorna har det lite jobbigt när jag rör mycket på mig. Jag blir jättefort anfådd och det är väl inte så konstigt med tanke på hur stor magen är nu. Lungorna trycks ihop uppåt och får inte så mycket plats. Men jag är inte så jättehostig och jag tror inte att jag har nån ökning av psedumonas heller. Möjligen tror jag att jag har lite aspergillus i lungorna eftersom jag känner mig lite retad och "torr" i luftrören. Det brukar kännas så när aspergillusen smyger sig på. Men det går ändå inte att göra nåt åt den så länge jag är gravid och kroppen brukar klara av att bekämpa den själv utan mediciner.

Det räcker nu.....

Jaaa gränsen är mer än nådd nu faktiskt. Så jag tog beslutet att släppa tvisten helt nu. En klok vän skrev till mig att man måste välja sina krig och att det är inte jag som väljer egentligen. Det har andra gjort åt mig. Jag tvingas nu bara att inse dessa val och åxå inse att jag varken kan eller orkar kämpa längre. Den här tvisten har gått ut över min familj och min hälsa. Det kan jag inte längre tillåta. Priset blir för högt. Jag älskar min man väldigt högt och vill absolut inte förlora honom. Jag älskar min familj och vill inte att de ska få lida längre. Jag bär på min och Belas ofödda dotter, jag skulle aldrig förlåta mig själv om det här skadade henne på nåt vis. Jag har dessutom en sjukdom som kräver mitt engagemang så jag ska kunna få må bra och finnas för min familj många år till.
Jag var idag till min advokat och meddelade honom allt detta. Det var ingen lätt grej men det känns ändå skönt nu så här efteråt. Det känns faktiskt som jag valde rätt. Jag valde livet. Livet där ingen har makt över mig längre. DET är faktiskt jätteskönt.

Lunch-klocka.....

När det var dags för lunch satte sig Gismo vid dörren och jamade att nu skulle vi gå in....

Trött vovve.....

Efter barnens lek och stoj.....

Kan man inte bli annat än matt och loj....

Gismo

Gismo tyckte det var skönast att ha lite avstånd till leken....

Barnen

De leker jättefint ihop....

Tills nånting går emot Zoltán....

Men det går fort över igen...