Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 4 januari 2012

Spec. MVC idag...

Var på läkarbesök hos överläkaren på Spec.MVC på akademiska idag. Det var en bestämd, erfaren och rak läkare. Hon gick igenom alla papper som de hade upprättat på vanliga MVC på carema. Hon blev inte imponerad. För det första gick hon igenom min glukosbelastning och konstaterade krasst att med så låga värden skulle hon inte ha skickat hem mig. Sen såg hon mina höga värden på blodtryck på senaste besöken så hon tog ett till.... skyhögt tyvärr. På gränsen till att hon kände sig tvungen att börja medicinera. Så jag fick stränga order om att hålla all stress borta från mitt liv och att "vila middag" en timme mitt på dagen när Zoltán ändå sover. Med all stress menade hon speciellt den psykiska. Jag berättade hela situationen med vårdnadstvist osv för henne och hon var väldigt förstående men bestämd om att jag måste faktiskt prioritera nu. Min kropp måste orka med helt enkelt. Så jag får ta hennes råd på allvar och försöka tänka på att hålla all stress borta ur mitt liv just nu. När hon gått igenom alltihopa så var hennes dom att Spec.MVC tar över min mödravård helt. Hon tyckte att Caremas misstag var för stort för att bortse ifrån. Så nu ska jag åka dit en gång i veckan och ta blodtryck för att se till att det verkligen sjunker. Efter all denna information kände jag mig nästan som överkörd av tåget. Det var mycket att ta in på en gång. Mådde inte så bra. Men så tog jag upp mobilen som legat i fickan på ljudlöst under läkarbesöket och där såg jag ett sms från min pappa. Tänk hur mycket ett litet sms kan betyda ändå. Så när jag sen körde hem kändes det faktiskt bättre.

1 kommentar:

vera sa...

Ta hand om dej. Du och Bela kanske skulle behöva åka iväg på mini semester några dagar. Boka in er på något hotell. Kolla på medmera erbjudande. Kram