2012-01-28

Underbara Marie och Daniel kom idag och tog med sig Tessan på äventyr i stan. De hade varit på bio och gått ut och käkat. Mysigt. Å skönt för Tessan att göra nåt kul. Det underlättade dessutom en hel massa för mig här hemma. Zoltán har varit sjuk idag åxå. Feber, snorig och allmänt hängig. Inte velat äta just nånting. Jag fick massor gjort idag. Jag hann baka en äppelkaka och städa hela huset. Samt torka alla golv. Känns väldigt skönt. Eftersom jag blir så anfådd och hostig så kan jag inte göra allting i ett svep utan tvingas ta en liten bit i taget och sätta mig småstunder och vila. Men det funkar bra faktiskt.

Konsten att läka.....

Idag har familjen tagit det lugnt och mest koncentrerat sig på att bara ta en minut i taget. Sakta börjar processen att läka efter en sån här sak. Det är svårt och det går sakta. Mina tankar går även till min käre svärfar som i denna stund har det fruktansvärt svårt. Jag hoppas att han vet att vi finns här för honom och att vi ställer upp vad det än gäller.
Umgängeshelg igen. Hämtade Tessan efter skolan som vanligt. Hon var som vanligt efter 2 veckor hos pappa, kuvad som en slagen hund. Viskar istället för att prata ordentligt. Möter inte ens blick. Jaaa man kan ju inte annat än börja undra vad som händer där borta.....

En ängel fick idag sina vingar...

Jaaa så är det faktiskt. Kl 10.44 idag så fick en ängel sina vingar och lämnade vår värld. Vi känner stor sorg och saknad. Vi vill passa på att tacka för alla fina hälsningar och all hjälp.
Mycket har hänt idag både för vår familj och för mig personligen. Jag har idag fått uppleva inte bara sorg och smärta, hur konstigt det än kan låta en stund som denna. Jag har fått uppleva en kärlek större än rädsla och skräck. En kärlek större än döden. Nån gång ska jag berätta och förklara vad jag menar. Men nu ska vi faktiskt försöka få lite vila.

Döden...

Jaaa ämnet blir ju ofrivilligt aktuellt när någon nära blir så sjuk. Å döden är ju något läskigt som vi människor helst bara skjuter ifrån oss. Med all rätt dessutom. För visst är det obehagligt att inse sin egen och sina näras dödlighet? Ändå är verkligheten den att det enda vi med säkerhet vet om livet är att vi en dag ska dö. Trots att det egentligen borde vara en naturlig del av livet så är det väldigt läskigt när döden andas på oss. Bara att kliva in i ett rum där man vet att nån snart ska dö tycker jag är fruktansvärt jobbigt. Jag drömmer sen mardrömmar om det flera dagar efteråt. Jag har fruktansvärt svårt att hantera andras död. Min egen dödlighet har jag lättare att hantera, kanske för att man med en svår kronisk sjukdom tvingas till det vad vet jag? Jag tror inte på Gud i den bemärkelsen att han är en farbror som sitter på en stol i himlen. Jag tror på ödet. Jag tror åxå på ett liv efter detta. Om det sen är i himlen eller nån parallelvärld till våran har jag ingen aning om. Men jag är helt övertygad om att själen vandrar vidare till något bättre. Jag tror även på andlighet och en högre makt. Saker som vi människor inte förstår helt enkelt. Jag tror också på änglar. Jag brukar inte be......men ikväll gör jag det. Jag ber för att din mamma och min mamma möter dig på andra sidan. Att de står där och tar emot dig med öppna armar. Visar dig runt och presenterar dig för alla. Jag ber för att övergången mellan världarna ska bli ljus och lugn. Jag ber för att din själ får ro och din kropp äntligen får vila. Ikväll ber jag för dig.

När livet tar slut....

Personen som jag skrivit om tidigare som ligger svårt sjuk har nu inte långt kvar. Det är så fruktansvärt orättvist alltihopa. H*n är tungt medicinerad med morfin för att slippa smärtan. Nästan inte vid medvetande alls nu. Bara väldigt korta stunder. Orkar inte föra ett samtal längre. Har kortare andningsapneér. I eftermiddags hade det tydligen blivit sämre och h*n hade haft det riktigt jobbig. Men hjärtat är kanske starkt ändå och fortsätter kämpa vidare med sina slag. Jag lider så fruktansvärt med de allra närmaste anhöriga. Jag vill så gärna kunna ta bort det onda och bara göra allt bra igen. Men det går inte. Jag kan inte göra det. Det rör sig nog bara om timmar innan himlen får en ängel till.

Första sparkarna....

Idag kände jag de första sparkarna. Helt underbart.
Var på akademiska idag. Gjorde glukosbelastning. Allt såg jättebra ut. Tack och lov. Zoltán gjorde om sin svett-test. Den var normal. Han har INTE CF. Så himla skönt att det är utrett och klart nu. Så lite bra nyheter även idag.....

Vackra Xibell

Det var den här lilla filuren som smittade mig med sin förkylning. Han var risig i 2 dagar sen var han sig själv igen. Jag blev inte bra lika fort....

Längesen nu....

Jaaa det var ett tag sen jag bloggade sist. Har inte känt någon insperation och lust till att göra det tyvärr. Anledningarna är många. Dels har jag varit sjuk. Förkyld och verkligen sänkt. Någon jag tycker mycket om är väldigt väldigt sjuk och har förmodligen inte långt kvar att leva. Tiden har helt enkelt gått till annat och andra. Det känns väldigt tungt just nu faktiskt. Vill inte skriva mer ingående här om vem det är eftersom jag inte har personens godkännande. Men personen är svårt sjuk i cancer. En jävla sjukdom rent ut sagt. Man står bara brevid och ser på när en glad, sprallig och varm person blir bara en skugga av sig själv. Cancern bokstavligen äter upp människan. Fruktansvärt att se. Det gör så ont inuti. Jag har ju sett och upplevt detta tidigare när min mamma var sjuk så jag vet ju på ett ungefär vad som kommer att hända redan innan det har hänt. Jag är ju mer förberedd än de allra närmaste anhöriga. Jag gör verkligen mitt allra bästa för att trösta och hjälpa både den som är sjuk och de allra närmast anhöriga. Men det är verkligen inte lätt. Man kan ju inte bara svinga sitt trollspö och ta bort det onda. Det funkar inte så hur mycket jag än önskar att det vore så. Jag känner mig faktiskt väldigt maktlös och frustrerad i allt detta. Jag vill ju så gärna hjälpa.

Visa er!!

De som känner oss och vet om situationen kommer att förstå vad jag skriver om nu.
Jag har fått en del mejl och sms med frågor hur de kan vara till hjälp. Jag har faktiskt ett väldigt enkelt svar till er alla. Visa att ni finns helt enkelt. Det behöver inte vara nåt avancerat eller stort. Slå en signal, skicka ett sms, skicka ett mejl, skicka ett kort eller brev, ge bort en kram....jaaaa ni fattar nog konceptet va?? När man har det svårt i livet så behöver man er som bäst men det är inte alltid så lätt att be om hjälp alla gånger. Så visa att ni bryr er om. Visa att ni finns. Det behövs, jag lovar! Va inte rädda för att "störa" för det gör ni inte. Det är så typiskt svenskt att dra sig undan folk som har det svårt för man vill inte tränga sig på eller störa. På det viset är vi inte ett dugg svenska här. Vi tycker om när folk bryr sig.

Tandläkaren.....

Har varit hos tandläkaren idag. Usch usch usch jag har verkligen skräck för tandläkare. Men jag har tur och går hos Bredgränds tandläkeri där alla i personalen stöttar en och är väldigt förstående. Har lagat en tand i dag och gjutit av tänderna i nån äcklig massa. De ska göra en bettskena som jag kan ha på natten när jag sover de perioder i mitt liv då jag är mycket stressad. För jag pressar ihop tänderna då och får ont i käkarna och det blir skador på tänderna. Skönt att få det fixat men inte så kul att ha ont. Blä.....

Äter själv....

Idag äter vi sötpotatismos helt själva.....

Zoltán

Julklapp....

Den här väldigt passande muggen fick jag i julklapp av Vera & Björn. Jag bara älskar den.....

Jesus vilar...

Jesus ligger och vilar mot min mage.....

Sänder en varm tanke....

Ikväll sänder jag en varm tanke till min pappa och mina svärföräldrar. Bara som tack för att ni finns. Jag älskar er så mycket.

Hyllar dagmammorna.

Idag hyllar jag dagmammorna i Almunge. Vilka underbara människor. På fredagar brukar de vara i en lokal i Almunge med alla barnen så de får leka även i lite större grupper. Tidigt i morse hade ett barn kräkt i lokalen. Vinterkräksjukan härjar ju som värst just nu lite överallt. Då går dagmammorna ut med ett sms med en varning till alla föräldrar så de som ännu inte hunnit dit kan avgöra själva om de vill att deras barn ska komma eller inte. Tänk, äntligen några som fattat. Äntligen några som faktiskt underlättar mitt liv istället för att försvåra det. Jag blev så otroligt glad över detta lilla sms för det visar att det finns hopp om mänskligheten.

2012-01-10

Idag har jag mest legat i soffan faktiskt. Haft ont i magen och mått illa hela dagen. Även kännt av lederna mera idag. Först nu på kvällen som jag har orkat med allt plockande och pysslande som följer med hem och familj. Så det har inte hänt så värst mycket här idag. Zoltán började hos dagmamman idag efter jullovet. Det gick jättebra. Hon hade fått 2 nya barn. En pojke som är lika gammal som Zoltán och en lite större flicka. Pojken och Zoltán fann varandra direkt. Så det hade gått jättebra idag.
Sen måste jag få dela med mig av nåt kul från Facebook. *skrattar* Jag hittade detta i flera människors status idag:

Jag var uppfostrad......... jag växte inte bara upp.
Jag blev lärd mig att hälsa när jag steg in i ett rum. Säga tack och snälla. Att ha respekt för äldre. Att resa på mig för att en äldre dam eller herre skulle slippa stå. Säga tant och farbror. Hjälpa de som behöver hjälp. Hålla UPP dörren för andra inte bara släppa den i ansiktet på någon. Säga ursäkta mig om det krävdes. Att älska mina medmänniskor för vad de är och INTE för vad jag kan få av dom. Jag lärde mig också att som man vill bli behandlad ska man behandla andra!!!!!!!

Om du också blev UPPFOSTRAD så posta detta, tyvärr kommer inte många att posta detta för de fick ingen uppfostran och det märks, allt handlar om respekt...

 

Å det låter ju som ganska så sunda saker eller hur? MEN det roliga var att en av personerna som lade upp detta på sin status lever inte efter detta. Det blir lite hyckleri om man skriver en sak och gör en helt annan eller hur? Vi kan bena lite i texten så kan jag ge lite exempel, det står "Säga ursäkta mig om det krävdes...." Den här personen har jag aldrig nånsin hört be om ursäkt. Trots att det genom åren, speciellt de senaste 5 åren, varit många övertramp. Jag tycker dock att det borde ha stått med att man ska erkänna när man gjort nånting tokigt. För det kan ju omöjligen vara så att det är fel på hela världen utom just en människa? Det står även att läsa i texten "....att som man vill bli behandlad ska man behandla andra!!!" Men personen i fråga tål inte att bli behandlad på samma sätt som denne behandlar andra. För när vi har ledsnat och säger ifrån, ger elaka kommentarer tillbaka, säger vad vi tycker..... ja då är vi elaka och oförstående. Så nääää i mina ögon så är inte den här personen särskilt uppfostrad faktiskt. Men det var kul att läsa. Självsmickret vet inga gränser. Å nu till er som frågar er varför jag måste provocera så här och kommentera här..... Jooo jag ger samma svar som personen som skrev inlägget gjorde: "Jag kan bara inte låta bli...."   Peace love and understandning....

Denna jävliga cancer.....

Jag hatar den sjukdomen nåt så ofantligt mycket. Ni kan aldrig ana. Den har tagit så himla mycket gott från den här världen och bara stampat på. Cancern tog min mamma. Cancern tog min morfar. Cancern var nära att ta min farmor. Det finns fler av mina nära och kära som drabbats. Jag vill inte gå ut med några namn på personer. En person som står mig väldigt nära, som faktiskt besegrade denna jävliga sjukdom, sa en gång så här: "Ibland är det svårt att inte få dåligt samvete över att just jag överlevde och inte XXXX" Jag beundrar den här personen väldigt mycket just därför att denne besegrade cancern och visade att man kan överleva. Så när det känns som att cancer bara är en stor dödsdom från början till slut så brukar jag tänka på den här personen och fyllas med hopp. Men jag kan relatera till känslan för jag kan känna samma sak ibland när jag tänker på de som gått bort i CF.
Någon jag tycker väldigt mycket om är svårt sjuk i denna överjävliga sjukdom. Jag vill inte skriva ut vem eftersom jag inte frågat om lov att skriva om denna. Jag känner mig så otroligt maktlös och förtvivlad. Jag bara hatar den här cancern. Den här äckliga, fula, elaka cancern som bara tvingar sig in i folks liv och tar över mer och mer. Bryter ner pigga friska människor till skuggor av det de var förut. Lämnar kvar förtvivlade anhöriga som önskar de kunde gjort mer. Jävla sjukdom!
Jag upptäckte ikväll av en slump att personen ifråga har samma läkare som min mamma hade när hon var sjuk. Så jag vet åtminstone att personen är i goda händer för det är en väldigt bra läkare. Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra.
Jag vet att i snitt så läser ca 1000 personer den här bloggen varje dygn. Jag vill be er läsare om en sak. En sak som inte är svårt för er att genomföra. Tar inte lång tid alls. Kostar inte många kronor. MEN kanske har det stor betydelse för de cancersjuka därute. SNÄLLA, ge ett bidrag till cancerfonden. Vad som helst. Köp ett rosa band. Eller blått för den delen. Eller skicka blommor till någon ni vet som har cancer. Eller besök någon som ligger inne med cancer. Eller skicka ett jag-tänker-på-dig-kort till någon som kämpar mot cancer. Skriv sen ett mejl eller en kommentar till mig och berätta. kia81@yahoo.com  

Dagens sjukhusbesök...

Idag har hela dagen gått åt till akademiska sjukhuset. Jag började dagen på Spec.MVC och tog blodtrycket. Äntligen var det nere på acceptabla nivåer igen. Jätteskönt. Men jag fick lova att ta det lugnt även i fortsättningen så det skulle forstätta att sjunka. Efter det gjorde jag ett ultraljud till ett sk KUB/NUPP test som får fram sannorlikheten att barnet ska ha Downs syndrom. Allting såg jättebra ut och det är väldigt låg risk att barnet ska ha nån kromosomförändring som tex Downs syndrom. Jag fick korrigerat datum igen efter ultraljudet. Nytt BF är den 17 juli, men man planerar att sätta igång mig 14 dagar innan detta. Det gör att jag i morgon har gått exakt 13 veckor och går då in i vecka 14. Känns skönt.

Efter ultraljudet gick jag vidare till CF-center och träffade läkare, dietist, sjukgymnast och sjuksköterska. Allt såg bra ut förutom att jag idag blåste en lite sämre spirometri än vanligt. Min läkare Annika beslutade åxå att vi ska göra om glukosbelastningen hos dem. Eftersom jag hade så himla låga värden sist så vill man den här gången mäta förutom sockervärdena även insulinvärdena för att kolla att allt är okej. Känns skönt att de har sån koll men även lite nojjigt när man går och undrar om nåt är fel.

Tess nya säng...

Efter husdjursmässan var vi till IKEA och handlade en ny stor säng till Tessan. Hon älskade den från första minuten. Lillebror va bra nyfiken på storesyrrans nya säng åxå.



De leker otroligt fint ihop nu. Tessan har blivit mer som en storasyster och tar verkligen hand om lillebror. Bryr sig om och hjälper honom. Jag trodde ju att det skulle bli klagomål och tandagnissel om att dela rum med lillebror men jag blev positivt överraskad. När jag berättade för Tess att Zoltán skulle ta hennes gamla säng så sken hon upp som en sol och sa: " Då slipper jag sova ensam... va skönt" underbart att höra för en mamma. Så nu är det inga problem eller utbrott vid sängdags längre. Tess går tom frivilligt och lägger sig tidigt, när lillebror går till sängs. Det är så fruktansvärt skönt så ni anar inte.



Egen säng....

Igår natt var första gången vår "lilla bebis" sov i en riktig säng i ett eget rum. Det var stort. Jag förväntade mig en lång nattning, ljudliga protester och en massa problem. Men icke! Han somnade på 10 minuter och sov sen där hela natten. Han vaknade och klev upp en gång runt 2-tiden. Då mötte jag honom i hallen och gick tillbaka med honom till sängen och bäddade ner honom igen. På 2 min sov han igen. Helt underbart. Men oj va fort de små växer....

Husdjursmässa....

Vi var på husdjursmässa igår i Kista.

Nu fnissar nog farmor och tänker "ni har ju nästan husdjursmässa hemma..."

Men på den här fanns det får, getter, kor, illrar, råttor och annat krafs som vi inte har hemma.... Barnen tyckte det var roligt. Jag tyckte hela mässan var dåligt arrangerad och planerad. Det var trångt och svårt att ta sig fram med vagn.

Middag

Har haft en supertrevlig kväll med Nina & Stefan och deras lilla Nova. Vi åt middag tillsammans och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är så otroligt skönt att prata med någon som verkligen förstår vad man pratar om. Som när hon säger "jag förstår" verkligen ärligt gör det. Jag har fått tanka så otroligt mycket energi ikväll av dessa underbara människor. Tack snälla ni. Det var verkligen en supertrevlig kväll och jag hoppas vi ses snart igen....

Spök-kartongen.....

Vi trodde det spökade hemma idag när kartongen plötsligt började röra på sig..... 

Men det var bara Jesus som klämt in sig i kartongen.... 

Hissen går inte riktigt ända upp...

Ni vet de där meningslösa människorna som bara vandrar på jorden och upptar vårt dyra syre?? Som mest bara tar plats utan anledning? Ibland kan det vara svårt att hitta orden för dem, tänkte hjälpa er lite med det. Här ska ni få en liten samling med uttryck man kan använda på lite annorlunda människor som världen skulle vara mycket vackrare utan....
1. Inte alla indianer i kanoten.....
2. Inte alla läsk i backen...
3. Lyset är på men ingen är hemma....
4. Det ringer och ringer men ingen svarar....
5. Hjulet snurrar men hamstern är död...
6. Inte den vassaste kniven i lådan....
7. Utrunkad på en sten och kläckt i solen....
8.Tappad på BB....
9. Inte alla hästarna i stallet...
10. Det är inte skottat ända fram till dörren....
11. Lamporna blinkar, bommarna är nere men tåget kommer aldrig....
12. Takluckan läcker lite....
13. För stort avstånd mellan målstålparna....
14. Nånstans saknas det en byfåne...
15. Antennen får inte in alla kanaler...
16. Ej möblerat på övervåningen....
17. Det är stopp i skorstenen....
18. Några strips för lite för ett Happy Meal....
19. För många rödljus i rondellerna...
20. Saknar sista kapitlet i boken...

IKEA-besök

Idag var jag, Marie, Tess och Zoltán på IKEA och handlade.....

Å så tog vi oss en fika åxå såklart.... 

Spec. MVC idag...

Var på läkarbesök hos överläkaren på Spec.MVC på akademiska idag. Det var en bestämd, erfaren och rak läkare. Hon gick igenom alla papper som de hade upprättat på vanliga MVC på carema. Hon blev inte imponerad. För det första gick hon igenom min glukosbelastning och konstaterade krasst att med så låga värden skulle hon inte ha skickat hem mig. Sen såg hon mina höga värden på blodtryck på senaste besöken så hon tog ett till.... skyhögt tyvärr. På gränsen till att hon kände sig tvungen att börja medicinera. Så jag fick stränga order om att hålla all stress borta från mitt liv och att "vila middag" en timme mitt på dagen när Zoltán ändå sover. Med all stress menade hon speciellt den psykiska. Jag berättade hela situationen med vårdnadstvist osv för henne och hon var väldigt förstående men bestämd om att jag måste faktiskt prioritera nu. Min kropp måste orka med helt enkelt. Så jag får ta hennes råd på allvar och försöka tänka på att hålla all stress borta ur mitt liv just nu. När hon gått igenom alltihopa så var hennes dom att Spec.MVC tar över min mödravård helt. Hon tyckte att Caremas misstag var för stort för att bortse ifrån. Så nu ska jag åka dit en gång i veckan och ta blodtryck för att se till att det verkligen sjunker. Efter all denna information kände jag mig nästan som överkörd av tåget. Det var mycket att ta in på en gång. Mådde inte så bra. Men så tog jag upp mobilen som legat i fickan på ljudlöst under läkarbesöket och där såg jag ett sms från min pappa. Tänk hur mycket ett litet sms kan betyda ändå. Så när jag sen körde hem kändes det faktiskt bättre.

Knä(hund)katt.....

Pappas katt....

Kisse vaktar Bela.... mig bet hon.... 

Smutsig häst....

Min älskade smutsiga Hlökk...

Nyår...

Nyårsraketer..... 

Nyår....

Nyår firades med Daniel och Marie. 

Vi spelade det här jätteroliga spelet. Bela och jag förlorade. Vi som varit ett par bra många fler år än Marie och Daniel. Men vi skyller på att Bela missuppfattade frågorna hela tiden..... 

Jul

Didrik och jag klädde granen kvällen innan julafton.....

Stallet idag....

Idag ska jag till stallet och mysa med Hlökk. Solen skiner och det är ganska varmt ute. Tyvärr regnade det nästan hela dagen igår så det kommer vara skitigt och lerigt. Svårt att tro att det är januari när man tittar ut. Gräset är grönt, himlen är klarblå och fåglarna kvittrar. Ser mer ut som en vårdag i april. Läste i tidningen om en ny storm som skulle komma upp hit framåt onsdag och ställa till med massor. Får se om den för med sig nån snö. Hoppas ni alla får en skön dag....

Kia svarar på frågor.....

Under året som gått har jag fått många många mejl med frågor om allt möjligt. De flesta har jag svarat privat till personen som ställde frågan. Men nu tänkte jag publicera några av svaren här:

Parfymen jag oftast använder heter Dior Pure Poison.
Hlökk är en islandshäst som jag är fodervärd åt.
De flesta bilderna tas med min mobil en Nokia N8.
Zoltán är ett ungerskt namn.
Nej, jag jobbar inte just nu med nåt annat än min hälsa.
Jag fick min diagnos när jag var 16 år.
Jag har inte en vanlig variant av CF. Man måste ju ha 2 anlag, ett från pappa och ett från mamma. 1 av mina anlag är den vanligaste mutationen men den andra är jag helt ensam om att ha i världen.
Jag tror inte på Gud i den bemärkelsen att det skulle vara en snäll farbror i himlen. Men jag tror på andar, gott & ont, Karma och ödet.
Min man är 23 år äldre än mig.
Vi träffades genom det gemensamma intresset för motorcyklar och tack vare en nära vän, Ina.
Min mamma gick bort 1995 i cancer endast 46 år gammal. Jag var 13 år.
Min pappa bor inte längre i samma stad som jag men vi håller kontakten med telefon, sms, mejl, facebook och så kommer han hit så ofta han hinner.
Min pappa uppfostrade mig själv efter att mamma gick bort. Ingen lätt sak att bli ensam med en tonårstjej men jag tycker nog att han lyckades rätt bra med mig.
Mitt största intresse är djur med päls. Alltså inte ormar eller spindlar eller annat äckel.
Vi bor i villa på landet.
Favoritdryck blir nog Pepsi cola. Jag dricker väldigt väldigt sällan alkohol men när jag väl gör det så blir det bara mousserande vin eller vitt vin till maten. Dock använder jag mycket viner, likörer, whiskey, sherry osv i min matlagning.
Jag älskar att laga mat när det är "speciell" mat. Vardagsmat är ingen höjdare att tvingas laga.
Vi delar alla hushållssysslor "rättvist" i detta hem. Dvs den som orkar och kan gör det som ska göras. Är jag pigg och mår bra så gör jag det mesta här hemma. Å när jag inte orkar så göra Bela allt. Vi kompletterar varandra helt enkelt. Å vi bråkar aldrig om vem som ska göra vad.
Min man jobbar som flygtekniker på SAS.
Marie är biologiskt min kusin men känslomässigt är hon mer som min lillasyster. Jag älskar henne väldigt mycket.
Å till sist: Nej jag har inte blivit småfet av all julmaten.....jag är faktiskt gravid.
Så nu har ni alla svar. Fortsätt gärna även detta år att skicka era frågor och synpunkter till mig antingen som en kommentar här på bloggen eller till min mejl:  kia81@yahoo.com   jag svarar på alla frågor som kommer till mejlen även om det ibland kan ta lite tid.

Nytt år Nya utmaningar....

Jag har haft en helt underbar jul och nyår. Båda helgerna firade vi här hemma. På julafton kom mina svärföräldrar hit och Belas grabbar. Hasse kom åxå. Vi åt julbord och hade det trevligt tillsammans. Svärföräldrarna och grabbarna stannade över natten. Det var väldigt mysigt att få rå om svärföräldrarna på det viset. Inte ofta man får göra. Jag njöt varje sekund. Huset fullt med folk och det var helt underbart. Jag verkar dessutom ha varit väldigt snäll i år för jag fick många fina julklappar. Kommer nog några bilder lite senare.
Nyårsafton började vi med att hälsa på svärmor som låg på sjukhuset. Vi stannade och fikade med både henne och svärfar. Alltid skönt att få se dem. Tror alla kände sig mycket bättre när vi skiljdes åt för dagen. På kvällen firade vi med Marie och Daniel. De hade gjort supergod mat. Hummertoast till förrätt. Anka med apelsinsås och sötpotatispuré till varmrätt. Å chokladmousse med jordgubbar till efterrätt. Åååååå va gott det var. Mmmmmm. Vid tolvslaget satte sig sällskapet i SPA:poolen medan jag drog på mig overallen och smällde rakterna vi hade. Det var många minusgrader och jag var den enda som hade vettiga ytterkläder som tål mycket kyla. Ridoverallen var snuskigt dyr men den har tjänat in varenda krona i värmda kroppsdelar.
Nu går vi mot ett nytt år och nya utmaningar.... Väl mött....