Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
fredag 4 mars 2011
Farväl..... Vila i frid....
Idag tar jag farväl av en vänskap faktiskt. Inte så att jag sörjer särskilt mycket men det kan ju kännas lite tråkigt såklart. En gammal barndomskamrat som försvunnit ur mitt liv för längesen men nu är vänskapen officiellt över helt. Vi har en del roliga minnen tillsammans och de kommer jag bevara och ha kvar. Men vännen eller fd vännen är så förändrad av tidens gång och sitt liv att vi inte längre kan vara vänner. Vi har vuxit ifrån varandra helt enkelt. Hon lever ett liv som är helt främmande för mig och jag lever ett liv som säkert är skrämmande för henne. Vi har helt olika bagage som vi släpar på och vi värderar inte längre samma saker i livet. Som sagt tråkigt men inget jag direkt sörjer särskilt mycket. Jag begraver vår vänskap men behåller minnena. Jag kommer inte att sakna henne eftersom den vännen hon en gång var finns inte längre. Hon är inte den tjejen jag en gång kände och tyckte väldigt mycket om. Vila i frid....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar