Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 24 januari 2011

Tack Gud för att du skapade idiotin.....

Jaaaa vad annars skulle vi skratta så hysteriskt åt??? Helt oslagbart.
Jag var idag med min dotter på ätstörningsmott på UAS. Min dotters pappa var åxå med tillsammans med sin nya sambo. Jag satt ett tag i väntrummet och funderade på om jag skulle protestera att hon var med......men så tänkte jag att va fan jag har ju inget att skämmas över eller dölja. Jag är laddad till tusen med fakta. Så jag tänkte därute i väntrummet....nämen va 17 följ med in vettja....det här kan ju bli kul. Å det blev det. Ni anar inte. Vi fick en jättebra läkare som jag har träffat förut. Han är överläkare på ätstörningsmott och i ca 55 års åldern. En väldigt bestämd man som alltid ser till barnets bästa. Föräldrarna struntar han i. Barnet i fokus hela tiden. Helt underbar. Mötet gick iaf till så att först fick min dotter och jag berätta hur en vecka hemma hos mamma ser ut, kring mat och rutiner å sånt. Det var inga konstigheter alls. Läkaren antecknade och såg nöjd ut. Jag berättade att jag lagade CF-kost med mycket kalorier och att jag är rätt påläst pga min egen sjukdom om ämnet. Å han testade mig lite och insåg att jooo jag visste vad jag pratade om. Sen skulle min dotter och hennes pappa berätta om en vecka hemma hos pappa. Han satt och skröt vitt och brett och min dotter rättade honom. Han gjorde allt han nånsin kom på för att vinna över läkaren på sin sida. Som för övrigt struntade helt i pappan och våran konflikt. Han var fokuserad på min dotter hela tiden. En gång när jag verkligen fick bita mig i tungan för att inte börja skratta var när min dotters pappa stolt berättade att "joooo de åt kvällsfika varje kväll minsann......å det bestod av mjölk och macka...." Då tittade min dotter på honom och sa "Men pappa, det där stämmer ju inte. Vi äter ju aldrig kvällsfika." *skrattar* Helt oslagbart. Det var fler sådana här rättelser från min dotter när han berättade och det hela blev bara en komisk fars av alltihopa. Å det värsta av allt var att han hade lixom inte vett att sluta heller.....han bredde på rejält med vilken underbar förälder han var och gav det ena exemplet efter det andra och min dotter rättade honom med en förorättad min. Jag bara satt och njöt. Läkaren och systern visste inte var de skulle titta nånstans. Hur som helst så berättade jag sen vad min dotter äter till lunch i skolan, för jag har ju fått rapporter varje dag från läraren, och jag visade honom mina uträkningar vad det blir i kcal. Han var nog helt seriöst lite imponerad av mina kunskaper. *stolt* Hon får i sig ca 110-115 kcal till lunch i skolan. (hon borde få i sig ca 500-600 kcal) Å det kallar lärarna "hon har ätit bra" eller "hon har ätit godtagbart". Naturligtvis så påpekade mitt ex då att läraren hade minsann sagt att hon äter visst bra i skolan. Jag bara påpekade att "bra" är ju jäkligt relativt verkar det som och visade även honom mina uträkningar och förklarade som man gör till en minderårig som inte förstår riktigt. För att rädda lite anseende så bryter nu mitt ex nya sambo in och säger "men det där är väl under dina veckor??" Vilket jag då berättar för henne att så är inte fallet. Jag har fått dagliga rapporter från läraren ALLA veckor om vad hon äter, inte bara under mina. Å jag har snyggt och prydligt räknat ut alla dagarna vad det blir i kcal för att få ett värde på vad skolan kallar "bra". De kunde se varenda jävla dag uppställd på pappret och exakt hur många kcal det blev. Behöver jag säga att de blev jäkligt tysta. De såg såååå dumma ut. Efter det så skulle då läkaren gå igenom med oss om vilka förändringar som behövdes göras i hemmen för att min dotter ska börja gå upp i vikt. Igen.....behöver jag säga att alla ändringar gällde hans hem?? Vilken känsla. Total jävla seger och jag behövde inte säga ett ord. Bara nicka instämmande och se lite bekymrad ut. Till mig sa läkaren bara fortsätt med det ni gör det verkar jättebra för din dotter och jag ser ingen anledning till att förändra något i era rutiner. Nästa seger kom nästan omeldelbart.....Läkaren säger att han direkt ska skicka en remiss till BUP för min dotters problem är inte fysiskt. Även om jag visste svaret så ville jag gnugga in det lite extra hos mitt ex så jag frågade om det innebar att hon skulle få träffa en psykolog (något som mitt ex har motsatt sig hela tiden och som jag har försökt få igenom under ett års tid nu) å han svarade att jooo hon skulle få träffa både en pyskolog och en psykriater. Både tillsammans med oss och ensam. Mitt ex frågade flera gånger om det verkligen var nödvändigt och läkaren hävdade bestämt att så skulle det bli oavsett. Jag kunde bara flika in: "Jag stöder det till 100 %" och ett "jag instämmer helt med läkaren"  fy faaaaan va skönt det kändes. Så nu äntligen ska hon få hjälp hos en psykolog och en psykriater något som jag har velat under ett års tid nu men som pappan motsatt sig för han är rädd för vad som ska komma fram. Jag hade sån lust att bara skrika "touchdown" när vi gick därifrån....men jag höll mig. Jag hade åxå lust att dra ner brallorna och moona.....men jag höll mig. Jag hade dessutom lust att dansa lite segerdansen och ge dem fingret båda två......men jag höll mig. Istället log jag mitt allra trevligaste leende och sa..... Tack för ett bra möte..... det var väldigt underhållande. SEGER!!!!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Ur barns och dårars mun skall man höra sanningen, skönt att höra att det äntligen börjar se ut så som det bör och Tess får hjälp. Det är alldrig fel att ha mer kunskap än vad som anses normalt i sådana här lägen, ger alltid extra kraft åt ens åsikter. Vänta med att Mona tils allt är klart, men sedan =). Håller tummarna för er Daniel

Ann-Louise sa...

Tänk att allt kom fram svart på vitt.... Nu får du ge Tess en kram och bara vara hennes stora trygghet i detta. Varma kramar till er alla