Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 11 januari 2011

Mitt hjärta brast ikväll....

Min dotter ropade på mig när jag hade nattat henne.... hörde att hon var helt gråtfärdig... jag gick upp och satte mig hos henne på sängkanten.... ungen störtgråter.... berättar att hon vågar inte sova.... för hon drömmer mardrömmar... Jag frågar lugnt vad det är för mardrömmar och vad hon är rädd för... Joo hon drömmer att jag försvinner.... jag frågar varför tror du det?? Jooo pappa säger att jag aldrig kommer att få träffa dig något mera och att jag bara ska bo hos honom...
Hur ska man bemöta det? Vad ska man säga för att inte göra det värre? Mitt hjärta blöder verkligen....I mina ögon är det här barnmisshandel.....psykisk barnmisshandel. Hon har inte gjort nånting för att bli indragen i vår konflikt.... Min älskade dotter....

5 kommentarer:

Tessa sa...

Lilla lilla hjärtat!! Att hon ska behöva ha det så! *bamsekramar till er båda*

Anonym sa...

I mina ögon är det också, psykiskt barnmisshandel. Varför får ni inte hjälp? Så där kan man inte ha det. Jag tycker jätte synd om Tess. Många kramar till Er.

Ann-Louise sa...

Hoppas hon kan sova efter allt detta.... Varför ska barn ha det så? Massor av kramar till henne...

vera sa...

Det är jag som har skrivit texten ovan.

Annica sa...

Jag får tårar i ögonen och det skär i mitt hjärta när jag läser detta gumman!!!!!