Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



lördag 15 januari 2011

2011-01-15

Kvällen inlägg ska jag tillägna en person som är väldigt viktig i mitt liv. Å jag ska namnge henne här....hoppas det är okej för henne...
Elin Karlsson, min tvillingsyster och allra bästa väninna. Vi pratades vid på telefonen ikväll. Å jag har tankat så mycket energi och styrka så ni kan inte ana. Tillsammans är vi 2 hur starka som helst. 2 lejoninnor som slåss för det vi tror på. Varje gång när jag känner hur orken och energin är på väg bort så är hon där och ser till att fylla på med ork och energi. Vi har känt varandra sedan första klass. (På just Storvreta skolan för övrigt) Men det var väl egentligen först på högstadiet som vi fann varandra på riktigt. Vi har alltid funnits där för varandra och ställt upp, trots att det ibland har gått väldigt länge mellan gångerna som vi träffats. Jag litar till 500 % på Elin. Hon vet allt om mig. Hon får mig att le när jag är ledsen och hon taggar mig att ge lite mer när jag tycker att jag är slut. Vi har alltid roligt ihop även när vi måste göra jobbiga saker. Hon var min brudtärna när jag gifte mig och är min sons gudmor. Dessutom har hennes underbara föräldrar alltid tagit emot och behandlat mig som en i familjen. De har varit min trygghet när livet omkring mig bara brakade ihop. Hemma hos Elin var jag alltid välkommen. Å jag har alltid känt att de har varit mina extra föräldrar. Jag brukar kalla Elin för Ängla.... för hon är i mina ögon så nära en ängel man kan komma. Det är bara vingarna som fattas. Elin, jag är så glad att jag har dig i mitt liv. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och vi har klarat av det och blivit starka. När vi kommer ur det här så finns det fan ingenting som vi inte kan klara tillsammans. Tack för att du finns älskade Ängla!!!

Inga kommentarer: