Har idag varit i Tierp på utställning. Vår egen kattklubb som arrangör. Det var en assistentburen utställning vilket innebär att man får inte bära sin egen katt fram till domaren. Det gör assistenter. Samma sak i panelen. Så jag hoppade då in idag för första gången och hjälpte till som assistent. Jag gjorde inte bort mig fullständigt iaf. Å jag fick känna på en massa superfina katter. Norsk skogskatt, ragdoll, orientaler, abessinier osv.... den allra sötaste jag fick hålla idag var en liten ragdoll-kille på 4 månader.... den var bara fööööör söt. Vilken liten goding. Det som värmde mitt hjärta mest idag var när en svart oriental vann och gick upp i panel. Det var ett äldre par som ägde katten och jag skulle hämta den. Den var som deras bebis lixom. Han var superfin. De äldre paret frågade vad han fick för bedömning när jag kom tillbaka med honom, för de kunde ingen engelska så de förstod inte vad domaren sa. Tyvärr var jag lite stressad just då och sa till dem att jag kan berätta mer lite senare men han fick en superfin bedömning. De var jätteglada och nöjda men förstod nog inte att deras katt hade gått vidare. Så när jag kom nästa gång för att hämta katten när han skulle upp för nominering så blev de ju ännu gladare. Så jag sa: Jag sa ju att han hade fått en fin bedöming.... svar: jooo men vi trodde inte han skulle gå vidare ju... I nomineringen så stod den här katten upp mot en annan oriental som var ilsk och morrade och bara var dum helt enkelt. Jag tyckte inte ens att den hade på utställning att göra. Dessutom var den ägaren medveten om att katten var elak. Varför ställer man en sån katt???? Idiot!! Vilken lycka när min svarta oriental vann!!! Han gick upp till panel. Mitt hjärta blev så varmt. DET var rättvist. Så igen när jag kom tillbaka med deras katt och berättade att han skulle upp till panel så blev de så glada att ögonen var alldeles fuktiga.... åååå jag nästan grät. Tyvärr så vann inte katten BIS i panelen sen men jag tror det gamla paret var nöjda ändå. Jag gick sen efteråt och hjälpte de att översätta domarsedeln och de var så himla glada. De paret fastnade jag för idag. De va så glada, nöjda och tacksamma.... de värmde mitt hjärta idag.
Mina egna katter då.... ja Tusse blev bara EX2 och jag är INTE nöjd. Det var ingen sjysst bedöming tycker jag. Den andra lila hanen var inte fin. Hans päls hade skivat sig och han såg allmänt raggig ut. Varför den vann fattar jag inte. Tusse har helt perfekt päls och inget som skivar sig där. Men men domarens ord är ju lag så det är bara att acceptera och ta nya tag på nästa utställning. Men jag samtycker inte med domaren alls. Xibell vann sin klass EX1. Blev nominerad. Gick upp i panel och blev där slagen av en abessinier. Men den var fin så det var okej. Jag är ändå superstolt över henne. På hennes bedömningssedel står det: A Sweet sweet Lady. Å på Tusses står det Just like a Teddybear.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
1 kommentar:
tusse borde jue ha vunnit den andra katten såg jue inte fin ut alls! hoppas de går bättre på nästa utställning
Skicka en kommentar