Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
lördag 29 januari 2011
Bloggtorka....
Jag har fått lite påbackning från flera av mina läsare att jag inte bloggat på några dagar. Jooo jag vet och jag ber om ursäkt för det. Anledningen är att jag för tillfället har fått en rejäl låsning i ländryggen och har svårt att sitta/stå/ligga längre stunder. SE-lederna kring det trekantiga benet vi har i ryggen mellan bäckenplattorna har lixom hakat i varandra och låst fast. Där ska det ju finnas ligament med väldigt lite rörlighet som snällt följer med i rörelserna. Jag hade problem med dessa SE-leder då jag var gravid och ligamenten och fogarna blev mjuka och lederna blev alldeles för rörliga istället. Lagom är ju som bekant bäst. Nu ligger det ben mot ben och har låst fast sig i varandra. Jag var till min sjukgymnast i fredags och hon försökte knäcka det rätt igen. För det som behövs är att det "hoppar" tillbaka rätt igen. Men hon var för lätt och lyckades inte få det på plats tyvärr. Har nu gått hela helgen med förbannad värk och haft väldigt svårt att röra mig överhuvudtaget. Haft hjälp av min käre kusin Marie idag när jag inte alls fick runt ekvationen hem och barn när Bela jobbade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det har varit tomt utan dej o din blogg. Saknade Er. Kramar
Skicka en kommentar