Denna vackra hingsten hittade jag på en av våra promenader. Han var väldigt nyfiken och snäll. Kom direkt fram till staketet och hälsade. Hans kompis va inte lika social. Plötsligt mindes jag i hjärtat hur mycket jag saknar hästarna och Edeby ryttargård. Älskade hlökk. Jag smekte hingstens mjuka mule och tårarna verkligen brände bakom ögonlocken. Saknaden är så stor efter hästarna.
Förbannade sjukdom va mycket du har tagit från mig! För det, hatar jag dig!! Jag älskar hästar och att vara nära dem. De dömer aldrig och de behandlar en aldrig annorlunda trots att man är sjuk.
Hästar lever i nuet, här och nu. Det enda som betyder något är vad man gör just precis här och just precis nu.
Den här hingsten vi träffade på var dessutom väldigt vacker och stor. Jag smälte direkt för honom och hade mer än gärna tagit med honom hem. Vackra häst.
Brevid hingsten såg balthazar ut som en liten terrier. Skillnaden var så grymt stor.
1 kommentar:
Ser ut som en Shire-hingst, är det en sådan ? Mycket fin :)
Själv vågar jag inte ens gå nära en häst.
Skicka en kommentar