Denna dagen har jag helt och hållet ägnat mig åt mina fina barn.
Vi kidnappade Marie en liten stund åxå så hon inte skulle drunkna i tentapluggandet. Tack för en skön utflykt. Vi var till 4-H gården i Gränby. Jag vågar ju inte åka själv eftersom jag är rädd att få en syredipp och kollapsa när jag har barnen med mig. Å sånt kan hända om jag vissa dagar tar i för mycket och ger mig ut på för långa utflykter. Men idag hade jag Marie med mig en stund så då vågade jag. Vi tittade på höns, getter, kossor, grisar, kaniner, ankor, änder och hästar. Zoltán var väldigt nyfiken på djuren. Många av dem hade han ju aldrig sett förut på riktigt. Bara hört om när vi har berättat och visat hur man tecknar dem på teckenspråk. Idag fick han verkligen se en "gris" och allt det andra. Det tyckte han var väldigt spännande. Han stod länge vid grisarna och tittade. Det var 3 st smågrisar så han förstår ju inte hur stor en gris faktiskt kan vara men han vet nu hur de luktar och ser ut iaf. För tänk så mycket vi tar för självklart. När vi föräldrar förklarar för våra barn, och kanske visar i en bok, vad en kossa är för nåt så blir det ju så enkelriktat. Det är ju först när man står brevid en ko, lägger handen på pälsen och känner lukten som man på riktigt "vet" vad en ko är. Vet era barn vad djuren är för nåt som ni berättar om? Vi har ju faktiskt mer än ett sinne. Det har den här sjukdomen och situationen lärt mig. Man ska uppleva saker med alla sinnen. Då blir upplevelsen så mycket större och man minns den så mycket längre. Så jag försöker lära mina barn att uppleva med sina sinnen och inte bara "se en bild i en bok".
Det närmar sig dagen för Göteborgsresan och livet är tungt just nu. Så kan jag sammanfatta det enkelt. Det är tungt bara.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar