Då var midsommaren över för den här gången.
Jag har svårt att riktigt känna någon "sommarkänsla" än. Men vi får hoppas att den infinner sig snart.
Den här veckan blir det lite av varje faktiskt. Jag ska träffa min nya sjukgymnast och vi ska göra upp lite planer och se om det kan fungera.
Jag ska fundera lite till angående Göteborg och hur jag ska göra. Jag trivdes väldigt bra på det sjukhuset och alla var väldigt hjälpsamma och varma. Det verkar som att samtliga där tycker om sina jobb. Det är ett stort avstånd till Göteborg och jag ska ringa dem och prata lite om hur man skulle kunna lösa det. Jag vet ju andra patienter som bor i Östergötland och går på Lunds sjukhus, det är ju åxå en bit. Sen har vi ju några som egentligen tillhör Huddinge men som har valt Uppsala. Så visst har man valmöjligheten verkar det som. Frågan är väl mest hur man löser det rent praktiska.
Det viktiga för mig nu är att jag får ett team runt mig som verkligen vill mitt bästa och som jobbar för det tillsammans med mig.
Göteborg har ett väldigt bra rykte bland patienterna och jag förstår verkligen varför. De har en väldigt bra stämning och man känner sig verkligen välkommen.
Men jag tänker inte göra nånting i hast utan jag tänker ringa runt lite samtal i veckan och kolla upp hur det står till.
På onsdag ska min läkare på smärtenheten ringa mig och höra hur allt har gått. Jag är lite orolig för hur deras öppet-tider kommer att se ut i sommar, när alla stänger ner och går på semester. Så det måste jag ta upp med henne så jag inte står där utan medicin. Det är ju smärtenheten som får fortsätta att skriva ut mina smärtmediciner. I vanliga fall så utreder bara smärtenheten vilken sorts smärtlindring man ska använda och sen skickas man tillbaka till remitterande läkare och de får sköta fortsättningen. Men av någon anledning så är mitt fall annorlunda som alltid så jag får fortsätta att gå på smärtenheten trots att jag är utredd färdigt av dem. Jag har inget emot detta då jag tycker den läkare jag har fått där är helt suverän. Men ibland kanske man skäms lite över vilka resurser man tar upp för alla.
På tisdag så kommer förhoppningsvis lite damsällskap till Snobben igen för en omparning. Det blev inget förra gången. Det tog inte helt enkelt. Att det ska strula så mycket just nu med kattuppfödningen. Ibland önskar man de vore lite mer som maskiner som man bara trycker på en knapp.......
Nu ska jag faktiskt dyka ner i min sköna säng för jag är helt slut.
Vaknade tidigt i morse av jordens ångestattack och den tog lång tid att bli av med. Så den tärde rätt bra på kroppen. Usch....
Kärlek min vänner!!!
