Välkommen vår älskade dotter.

För er som inte redan har läst på facebook, webbisar eller har fått sms från mig & Bela kan jag berätta en glad nyhet. Vår älskade Angelina har kommit till världen. Den 2 Juli kl 12.58. 3210 gram och 47 cm lång. Allt gick jättebra och hela familjen mår bra. Vi är fortfarande lite trötta efter några intensiva dagar. Men allting känns och fungerar jättebra.
De skulle ju egentligen sätta igång mig 2 Juli kl 08 men det behövdes aldrig. Jag gick ju med värkar hela helgen efter att en förlossningsläkare hade gjort hinnsvepning på torsdagen. Värkarna tilltog alltmer istyrka men var absolut inte regelbundna. På natten till måndagen runt 03-tiden kom dessutom en blödning. Då insåg jag att det är inte långt kvar nu innan vi blir föräldrar. Jag sov ingenting den natten. Gick bara här och vankade och var orolig. Vid 6-tiden vågade jag inte vänta längre utan gick upp och sa till Bela att jag vill åka in så fort som möjligt trots att vi då skulle komma in före kl 8. Bela packade snabbt bilen och vi begav oss iväg mot akademiska sjukhuset. På vägen mot sjukhuset stötte vi på 2 st vägarbeten där trafiken stod stilla ett tag. Då började paniken krypa sig på hos mig iaf. Det tog oss nästan en timme att ta oss till akademiska sjukhuset. Väl framme så möttes vi av vår barnmorska och undersköterska. De kallade genast på narkospersonalen. Bela gick och parkerade om bilen och la lite dricka i kylen ute i väntrummet. Under tiden så kom narkosläkaren ner från operation. Han satte snabbt en nål i min port så de kunde köra igång med provtagningar och börja ge dropp. När Bela kom tillbaka så var det dags att lägga EDA:n i ryggen på mig. Usch och fy va obehagligt det är. Trots att narkosläkaren var väldigt duktig så lyckades katetern i ryggen att glida lite för långt och bedövningen tog bara på ena sidan och bara runt låret. Så narkosläkaren kallades snabbt tillbaka som fick dra katetern till rätta och lägga en bonusdos till så jag skulle bli jämnt bedövad. När EDA:n äntligen började värka och ta bort dessa jobbiga värkar så kändes det som en plats i himlen. Jösses så skönt det är när det onda släpper och man får vila en stund. När vi kom in var jag ca 5 cm öppen så det var ju en bit kvar då. Jag hade ju bestämt mig för att jag även ville ha en bäckenbotten bedövning så runt 12 tiden tyckte barnmorskan att det var dags att lägga den. Tyvärr så skulle ju hon gå på lunch så det skulle komma en annan barnmorska och byta med henne. Å när jag fick reda på vem den barnmorskan var så grät jag glädjetårar. Det var ju Birgitta Erenroth som jag lärde känna när jag gick på auroramottagningen när jag väntade Zoltán. En helt underbar kvinna som jag kom väldigt nära. Birgitta gick på sitt pass då kl 12 och tog över mig. Då kände jag mig helt trygg. Birgitta la bäckenbottenbedövningen med van hand. Jag kände ingenting. Hon är helt fantastisk. Sen var det dags att börja krysta. Jag hade hela tiden Bela vid min sida som tog hand om mig på ett helt underbart sätt. Han fick springa med dricka när jag var törstig. Han torkade mina tårar när orken började tryta. Han fick mig att andas genom varje krystvärk så paniken inte hade en chans. Hela hela tiden höll han min hand och såg till att jag inte började hyperventilera. Han var min klippa genom hela detta stora arbete. Han var min trygghet och min styrka. Han tillsammans med Birgitta var det bästa teamet jag hade kunnat önska. Kl 12.58 kom då vår dotter till världen. Lilla Angelina Gabriella Tasnadi. Bela klippte navelsträngen och önskade sin första dotter välkommen till världen. Jag tror inte att ett enda öga i vårt förlossningsrum var torrt. Det var en helt underbar upplevelse.
Nu är vi hemma igen och med Marie som ovärdelig hjälp så får vi sakta vardagen att fungera som rutin igen.