Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 30 juli 2012

Bolandcity....

Idag var vi in en sväng till Boland City och handlade lite kläder till Zoltán. Han har ju vuxit så himla mycket på senare tid. Så det blev en massa byxor och tröjor nu lagom till starten hos dagmamman. Väldigt söta.
På eftermiddagen så lämnade vi Tess till hennes pappa. Får se när man återser henne nästa gång. Det är himla konstigt. Det finns en dom på att jag ska få träffa henne varannan helg men pappan sticker iväg utan att säga nåt om vart. Så jag har inte sett henne på hela sommaren. Å ingen gör nånting. Hade en mamma betett sig på detta vis mot en pappa med umgängesrätt så hade det blivit ramaskri flera gånger om. Jag kan ju bara hoppas att de ser allvarligt på detta beteende i rätten den 10 Augusti när det är dags för huvudförhandling. Men jag har inga stora förhoppningar tyvärr. Jag ser det som att jag redan har förlorat. Jag bearbetar sorgen över att ha förlorat ett barn till PAS. Men jag kan åtminstone sova gott om nätterna för jag vet att jag gjort allt som står i min makt för att försöka hjälpa min dotter. Mitt samvete är dessutom helt rent för jag har, till skillnad från motparten, valt att köra den här vårdnadstvisten ärligt. Jag har hela vägen hållt mig till sanningen och det känns skönt nu när det börjar närma sig huvudförhandling. Jag behöver iaf inte komma ihåg några lögner eller hålla reda på vad jag har sagt. Jag har gjort det enkelt för mig, jag har bara sagt sanningen. Motparten sitter väl och pluggar för fullt nu så han håller rätt på alla lögner han har spytt ur sig under resans gång. Kommer säkerligen bli en intressant dag.
Hur det än går i rätten så har jag iaf vunnit mitt liv tillbaka.

Inga kommentarer: