Vi var på provtagning på akademiska sjukhuset i morse med Angelina. Nu äntligen hade bilirubinvärdet gått ner ordentligt. Vi fick prata med barnläkaren och hon tyckte inte att vi behövde komma in nåt mer. Sååååå skönt. Jag hatar när de måste sticka mina barn med vassa nålar. Idag blev hon dessutom väldigt ledsen när de stack henne. Trots att hon fick glukos att suga på. Usch va jag led. Det verkligen skär i mammahjärtat när ens barn har ont och blir så där ledsna. Jag fick tårar i ögonen och ville bara lyfta upp henne och springa ut därifrån. Skönt att det var sista gången idag iaf.
Bela hämtade hem Zoltán idag, även om han säkert helst hade stannat några dagar till. Vi har ju saknat vår pajas här hemma. Han hade haft det väldigt bra och skönt hos Ann-Marie och Sören.
Bela har idag städat hela huset. Väldigt skönt att slippa tycker jag. Det blev jättefint inne.
Själv har jag mest suttit med Angelina i famnen. Matat, bytt blöjor och tröstat. Tjaaaa så är det just nu helt enkelt. Hon är väldigt närhetstörstande just nu och man måste ju komma ihåg att hon bara är en vecka gammal. Hon är ju van vid att ligga i min mage och på det viset få närhet hela hela tiden. I natt sov hon dock många timmar i sin egen säng så det går framåt iaf.
Själv mår jag i stort sett väldigt bra.
Visst, jag har jäkligt ont i bäckenet fortfarande men jag får hålla tummarna att det snart börjar rätta till sig.
Visst, jag sover max 3 timmar totalt varje natt just nu och min kropp börjar signalera att den är trött. Jag har fått ryckningar i höger öga som är väldigt irriterande. Det är första tecknet på att min kropp behöver vila. Men trots allt känner jag mig inte helt slut ändå. Visst är man trött men inte så som jag hade räknat med. Angelina brukar vakna 2 gånger per natt och Bela och jag turas om att ta henne. Så jag kan inte skylla på att hon vaknar stup i ett hela nätterna heller. Jag har helt enkelt svårt att koppla av och somna. Jag sover väldigt lätt när jag väl somnar och vaknar för minsta ljud. Jag har blivit som jordens hönsmamma. Jag bara måste kolla att Angelina inte fryser, svettas och att inget hindrar andingsvägarna. Flera, flera gånger. Svårt att koppla av då. Jag oroar mig för saker som KAN hända henne. Så här har jag inte varit med mina andra barn. Jag hoppas det går över när hormonerna har lagt sig i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar