Tankarna snurrar i huvudet...... skriver ner några här......
Sitter här och tittar på min lilla dotter. Hon är verkligen vacker så det gör ont i hjärtat. Känner precis samma sak när jag tittar på min son. Det är farligt att skaffa barn. Helt plötsligt har man hjärtat utanför kroppen springades runt överallt. Man är så rädd att nåt ska hända eller att nåt ska gå fel. Man älskar de så obeskrivligt mycket. Mina barn är helt klart det allra största och vackraste jag har gjort.
Jag tycker faktiskt synd om er män som inte kan föda barn. För det är en sån jäkla häftig upplevelse. Visst är smärtan helt vidrig men den glömmer man lätt när man tänker på själva upplevelsen man är med om. Tänk vad kroppen klarar av. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag klarade av att föda dessa vackra barn. Jag gjorde det faktiskt. Å helt ärligt så tycker jag att jag gjorde det bra. Eller jag ska faktiskt vara rättvis här och säga att VI gjorde det bra. Jag och Bela. För han var en stor del av det. Utan honom hade jag aldrig klarat det lika bra. Jag är tacksam över att ha honom i mitt liv. Jag är stolt över att han är pappa till mina barn. Jag känner att nu när vi har gått igenom så mycket tillsammans bla 2 st väldigt vackra förlossningar så är banden mellan oss starkare än nånsin. Min kärlek till Bela är så oändligt stor. Ja jag blev kär i honom vid första ögonkastet men kärleken jag känner för honom idag är större. Den växer för varje sak vi tar oss igenom.
Häromdagen när vi åkte in till stan för att handla så satt vi båda lite irriterade i bilen. Inte irriterade på nåt speciellt direkt utan mer kanske trötta och bara lite less på väder och vind liksom. På vägen in till stan satt jag och tänkte på en dag för flera år sedan.
En tid innan denna dag hade Bela berättat för mig att han inte ville ha mig i sitt liv. Det fanns någon annan i hans liv. Jag var sårad, ledsen och besviken. Dessutom var jag på väg att bryta upp mitt liv här och börja om nånannanstans i Sverige. Jag hade faktiskt tom börjat att packa så smått. Men Bela ringde mig och ville absolut träffa mig igen. Han kom med sin motorcykel och föreslog att vi skulle ta en tur, precis som vi brukat göra tidigare. Egentligen ville jag kunna låta bli. Men jag kunde helt enkelt inte säga nej. När han stod där i min hall och såg på mig med sina ledsna blåa ögon så kunde jag helt enkelt inte säga nej. Hur som helst så åkte vi iväg till ett slott som ligger en bit bort. Vi hade lite picknick och vi pratade en hel massa. Vad som sas och vad vi gjorde behåller jag i mitt hjärta men jag kan avslöja så mycket som att den natten stannade Bela hos mig.
När jag satt där i bilen på väg in till stan så mindes jag alla känslor jag hade då. Å när jag såg på Bela så kände jag att känslorna inte bara fanns kvar utan de har växt nåt helt fruktansvärt mycket. Jag fick tårar i ögonen när jag mindes hur nära det var att jag förlorade honom för alltid. Irritationen jag tidigare kände var som bortblåst. Inom mig kände jag bara en enorm tacksamhet och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar