Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 10 november 2011

Ryggskott....

Ja eller nåt åt det hållet har jag åkt på. SE-lederna i ryggen har låst sig och det gör fruktansvärt ont. Inte kul alls. Min ordinarie läkare var på resa till USA så det var ingen idé att söka hjälp av CF-center. De andra läkarna där tycker att all smärta bara sitter i huvudet.Speciellt min smärta. Så jag sökte faktiskt hjälp på min nya vårdcentral. Jag är ju totalt hatisk mot vårdcentraler egentligen. Men jag hade så jäkla ont och jag visste att det skulle bli värre ju längre tiden gick. Så jag kände att jag hade inget att förlora. På morgonen så ringde jag till vårdcentralen iaf. Sköterskan jag pratade med var jättegullig. Hon bad mig att åka dit omgående. När jag sen kom dit så stod en sjukgymnast och väntade på mig. En liten tjej i min ålder. Jätterar. Hon respekterade verkligen min kunskap om min egen kropp och gav mig tips därefter. Hon klämde och kände. Drog och slet. Helt ärligt, jag grät av smärta. Efter det fick jag vila lite på en brits och bara 5 minuter senare kom en läkare in och pratade. Hon var superlugn och verkligen tog sig tid att lyssna. Hon kände och drog hon åxå. Hon visade på ett sånt där plastskelett vad som var fel å hur man skulle lösa det. Hon skulle skriva ut ett recept på någon medicin som hon sa skulle hjälpa. När jag på vägen hem skulle hämta ut mina nya mediciner så fanns det naturligtvis inget recept. Jag blev superirriterad och tänkte att "jaha precis som vanligt så glömmer de att skriva ut receptet...." Jag åkte till dagmamman och hämtade Zoltán och sen åkte vi hem. Jag slängde mig på soffan och som tur var så var Zoltán lite trött och sliten efter en lång lekdag så han ville mest ligga på mitt bröst och gosa. Sent på eftermiddagen så ringde läkaren från vårdcentralen upp mig och bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag fått vänta på medicinerna. Men hon hade rådfrågat en kollega som var specialist på ryggar och värk. Å så hade hon gått igenom hela min medicin-lista för att se hur medicinen skulle gå ihop med mina andra mediciner. Så hon sa att hon hade ångrat sig och bytt till en annan medicin och det receptet fanns nu att hämta på apoteket. Å hon hade ordnat en återbesökstid till deras sjukgymnast åxå. Tänk så mycket arbete hon la ner på mig. En vanlig vårdcentral-läkare. Helt fantastiskt. Ibland hittar man verkligen små guldkorn där man minst anar det. Så jag blev glatt överraskad av min nya vårdcentral iaf. Tummen upp....

Inga kommentarer: