Igår va jag i stallet och hade en jätteskön förmiddag. Pysslade och fixade i stallet. När jag kom dit så hade Hlökk rullat sig i hagen och hade hela pannluggen och svansen full med kardborrar. Jättekul. Tog säkert en halvtimme att trassla ut dem. Men fin blev hon. Vi red pelarsalsrundan och såg ett helt gäng med rådjur i skogen. Innan jag åkte så la jag på ett täcke på Hlökk eftersom det första hon gör när man släpper ut henne i hagen är att rulla sig. Å nu är det riktigt lerigt ute. På vägen hem åkte jag småvägarna. Å där möter man typ aldrig nån annars. Så där sitter man i sina egna tankar och håller väl inte direkt hög fart men ändå god fart. Då jag plötsligt möter skolbussen på den smala vägen. Jag insåg snabbt att jag kommer inte att hinna stanna nånstans. Å bussen håller åxå ganska god fart så han kommer inte heller att hinna stanna. Då hörde jag en röst i huvudet som sa "Nästan alla vägar är byggda för att man ska kunna möta ett stort fordon. Det finns mer plats än du tror." Min pappa präntade in det i mitt huvud när jag övningskörde och alltid tyckte att vägen såg för smal ut för att mötas på. Å vet ni vad? Det stämde även denna gång. Jag tog mig lätt och smidigt förbi bussen även om hjärtat satt i halsgropen.
På eftermiddagen åkte vi och handlade på City Gross. Köpte med oss god Thai-mat från stan. Sen hade vi en mysig kväll här hemma. Lite senare på kvällen kom Didrik åxå.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar