Trött, tröttare, kia....

Jaaa så känns det faktiskt just nu. För hur underbara mina barn än må vara så tar det massor med energi att ha dem en hel dag helt ensam. Zoltán är inne i en period av ständigt provande av allt och alla. Vi har en stor fåtölj i vardagsrummet som vi har som "fy skäms" stol där han får sitta en halvminut till en minut och lugna ner sig när känslorna tar över för mycket. Han blir så arg ibland så han skakar och slår sig själv i huvudet med händerna. Idag har han suttit där en hel del.... å så precis när han var som allra värst nu på kvällen och min ork verkligen började tryta.... då kommer han och ser ut att vilja göra ännu mer bus. Jag stålsätter mig för ytterligare en konflikt.... men då helt plötsligt så tittar han på mig med finurliga ögon och ler världens största leende.... å så kommer han och slänger armarna kring min hals. Helt underbart. Precis va jag behövde just då. Såna saker gör att man orkar lite till....