Fick en kommentar från någon som vill vara anonym ang ett inlägg här i bloggen. Här kommer mina tankar om denna kommentar.
Hur kan man tro att jag nånsin ska kunna ha ett "öppet" sätt mot mitt ex när jag ser vad han gör med min dotter? När jag vet vad han utsatte mig för under hela vårt äktenskap? Skulle du vilja ha ett "öppet sätt" mot den människa som utsätter din dotter för misshandel och övergrepp? Skulle du vilja ha ett "öppet sätt" mot din förövare? Denna någon skriver åxå att det är märkligt hur livet kan förändra människor.... å det kan ju livet göra ibland förvisso. Men jag tycker nog att det är mer skrämmande hur en människa kan totalt dupera sin omgivning och totalt förstöra den man säger att man älskar. "Ni som var så kära och gifte er skaffade hus och barn..." hmmm egentligen.... vem vet hur jag kände det? Jaa det är sant att vi gifte oss, skaffade hus och barn... men det är nog allt som nån kan uttala sig om. För mina känslor vet ingen annan än jag nånting om. Sanningen är den att han och hans familj fick mig att förlora all glädje och all livslust. Det gick så långt att jag den 3 juli 2005 försökte att avsluta mitt liv för att komma ur det hela. Jag såg ingen annan väg.... så illa var det. Men jag tror att väldigt väldigt få såg hur vi egentligen hade det, bakom fasaden. Det finns en och annan som både hört och sett sanningen såklart. Jag ser varje dag hur denna människan duperar och manipulerar sin omgivning och hittills har det gått väldigt bra för honom. Men jag lovar en dag tar turen slut och det "rätta ansiktet" kommer fram. Ni kommer alla få se att jag hade rätt....
1 kommentar:
Anonym tillbaks igen...
Jag hade inte förstått att det var så illa som du skriver.
Jag kände ditt ex innan ni blev ett par, och jag vet att han kunde vara speciell och att det fanns en del psykiska problem/skador bakom masken.
Alkoholen dövde mycket en period.
Men så kom du in i hans liv och han verkade lycklig.. och utåt verkade ni vara ett lyckligt par (iaf till en början, men jag förstår av dig att min tro inte stämde och jag är ledsen att du behövt uppleva så mycket skit)
Vi tappade efter hand kontakten och jag har inte pratat med honom på säkert 6-7 år.
Jag tycker att det är fruktansvärt att din dotter blir utsatt för övergrepp, och jag hoppas att ni får till en lösning som gagnar henne och hennes framtid. Inget barn ska behöva uppleva sånt, så det är bra att du kämpar för hennes rätt!
Jag hoppas också att hans "rätta ansiktet" visar sig, visar sig för myndigheterna så de gör något åt saken och så att er dotter slipper lida.
Du anar nog vem jag kan vara, men jag vill förbli anonym utåt ;)
Skicka en kommentar