Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
onsdag 31 augusti 2011
Inget dagis....
Nope finns ingen dagisplats till Zoltán just nu. Har ju sökt Almunge eller Länna och där va det fullt. Fick erbjudande om Gottsunda (absolut inte), svartbäcken (lite långt bort), årsta (blir omväg när jag ska till ackis) eller knutby (helt fel håll) men inget av alternatvien passade oss så jag fick tacka nej. Men det känns inte alltför illa faktiskt. Oftast så lyckas vi lösa det med någon snäll människa som ställer upp när det krisar. Å det är ju så mysigt att ha honom hemma hos mig. Det händer ju så mycket hela tiden. Men vi står kvar i kön om det blir någon plats ledig här i Almunge eller Länna. Om de inte hade så fruktansvärt dålig personal på dagiset i boländerna så hade ju det varit ett alternativ. Men nu vet jag att vissa ur personalen där sysslar med fysisk bestraffning på barnen och det ska INTE min son behöva uppleva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ni har jue alltid mig som barnflicka nu när de inte ser ut som jag kommer in på utbildningen=)
Skicka en kommentar