Har varit på sjukhuset idag. Träffade min läkare och min sjukgymnast. Ryggen helt förstörd. Har sovit fruktansvärt dåligt i natt. Låg vaken och läste mellan 3-6 i morse. En läskig vampyr bok..... sen drömde jag mardrömmar om vampyrer och vaknade kallsvettig. Då gav jag upp och klev upp.
På sjukhuset började min sjukgymnast att plåga mig och bände och bröt på benen och ryggen. Det lossnade inte idag heller. Träffade sen läkaren och sjukgymnasten tillsammans. Tillsammans arbetade vi fram en plan som vi tror och hoppas ska fixa ryggen. Min läkare skrev ut riktigt starka värktabletter som jag ska ta i 3 dagar. På torsdag ska jag upp till sjukhuset igen och min sjukgymnast ska då prova att bryta det rätt igen. Tanken är att om jag får vara smärtfri några dagar så kommer musklerna slappna av lite och då hoppas vi att det ska bli lättare att få på plats igen. Sen kommer jag att få träffa en ryggläkare såsmåningom och få en mer långsiktig plan när allt detta har löst sig. Så nu håller vi tummar och tår för att det här kommer fungera.
I morgon ska jag till sociala myndigheten igen för samtal. Vet inte vad de vill den här gången. Tycker de har skött hela utredningen skit-dåligt rent ut sagt. Det har tagit jättelång tid och de har inte kommit nånstans så man vet inte vad de har utrett under all den här tiden faktiskt. Under snart 4 månader har de utrett och de har fortfarande inte talat med de som gjort anmälningar, vittnen, min dotter osv osv.... under all kritik skulle jag vilja påstå....
Sen ber jag igen om ursäkt för blogguppehållet..... Nu ska det bli bot och bättring..... Mera blogga!!!
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
måndag 31 januari 2011
Lata missar....
lördag 29 januari 2011
Bloggtorka....
Jag har fått lite påbackning från flera av mina läsare att jag inte bloggat på några dagar. Jooo jag vet och jag ber om ursäkt för det. Anledningen är att jag för tillfället har fått en rejäl låsning i ländryggen och har svårt att sitta/stå/ligga längre stunder. SE-lederna kring det trekantiga benet vi har i ryggen mellan bäckenplattorna har lixom hakat i varandra och låst fast. Där ska det ju finnas ligament med väldigt lite rörlighet som snällt följer med i rörelserna. Jag hade problem med dessa SE-leder då jag var gravid och ligamenten och fogarna blev mjuka och lederna blev alldeles för rörliga istället. Lagom är ju som bekant bäst. Nu ligger det ben mot ben och har låst fast sig i varandra. Jag var till min sjukgymnast i fredags och hon försökte knäcka det rätt igen. För det som behövs är att det "hoppar" tillbaka rätt igen. Men hon var för lätt och lyckades inte få det på plats tyvärr. Har nu gått hela helgen med förbannad värk och haft väldigt svårt att röra mig överhuvudtaget. Haft hjälp av min käre kusin Marie idag när jag inte alls fick runt ekvationen hem och barn när Bela jobbade.
måndag 24 januari 2011
Tack Gud för att du skapade idiotin.....
Jaaaa vad annars skulle vi skratta så hysteriskt åt??? Helt oslagbart.
Jag var idag med min dotter på ätstörningsmott på UAS. Min dotters pappa var åxå med tillsammans med sin nya sambo. Jag satt ett tag i väntrummet och funderade på om jag skulle protestera att hon var med......men så tänkte jag att va fan jag har ju inget att skämmas över eller dölja. Jag är laddad till tusen med fakta. Så jag tänkte därute i väntrummet....nämen va 17 följ med in vettja....det här kan ju bli kul. Å det blev det. Ni anar inte. Vi fick en jättebra läkare som jag har träffat förut. Han är överläkare på ätstörningsmott och i ca 55 års åldern. En väldigt bestämd man som alltid ser till barnets bästa. Föräldrarna struntar han i. Barnet i fokus hela tiden. Helt underbar. Mötet gick iaf till så att först fick min dotter och jag berätta hur en vecka hemma hos mamma ser ut, kring mat och rutiner å sånt. Det var inga konstigheter alls. Läkaren antecknade och såg nöjd ut. Jag berättade att jag lagade CF-kost med mycket kalorier och att jag är rätt påläst pga min egen sjukdom om ämnet. Å han testade mig lite och insåg att jooo jag visste vad jag pratade om. Sen skulle min dotter och hennes pappa berätta om en vecka hemma hos pappa. Han satt och skröt vitt och brett och min dotter rättade honom. Han gjorde allt han nånsin kom på för att vinna över läkaren på sin sida. Som för övrigt struntade helt i pappan och våran konflikt. Han var fokuserad på min dotter hela tiden. En gång när jag verkligen fick bita mig i tungan för att inte börja skratta var när min dotters pappa stolt berättade att "joooo de åt kvällsfika varje kväll minsann......å det bestod av mjölk och macka...." Då tittade min dotter på honom och sa "Men pappa, det där stämmer ju inte. Vi äter ju aldrig kvällsfika." *skrattar* Helt oslagbart. Det var fler sådana här rättelser från min dotter när han berättade och det hela blev bara en komisk fars av alltihopa. Å det värsta av allt var att han hade lixom inte vett att sluta heller.....han bredde på rejält med vilken underbar förälder han var och gav det ena exemplet efter det andra och min dotter rättade honom med en förorättad min. Jag bara satt och njöt. Läkaren och systern visste inte var de skulle titta nånstans. Hur som helst så berättade jag sen vad min dotter äter till lunch i skolan, för jag har ju fått rapporter varje dag från läraren, och jag visade honom mina uträkningar vad det blir i kcal. Han var nog helt seriöst lite imponerad av mina kunskaper. *stolt* Hon får i sig ca 110-115 kcal till lunch i skolan. (hon borde få i sig ca 500-600 kcal) Å det kallar lärarna "hon har ätit bra" eller "hon har ätit godtagbart". Naturligtvis så påpekade mitt ex då att läraren hade minsann sagt att hon äter visst bra i skolan. Jag bara påpekade att "bra" är ju jäkligt relativt verkar det som och visade även honom mina uträkningar och förklarade som man gör till en minderårig som inte förstår riktigt. För att rädda lite anseende så bryter nu mitt ex nya sambo in och säger "men det där är väl under dina veckor??" Vilket jag då berättar för henne att så är inte fallet. Jag har fått dagliga rapporter från läraren ALLA veckor om vad hon äter, inte bara under mina. Å jag har snyggt och prydligt räknat ut alla dagarna vad det blir i kcal för att få ett värde på vad skolan kallar "bra". De kunde se varenda jävla dag uppställd på pappret och exakt hur många kcal det blev. Behöver jag säga att de blev jäkligt tysta. De såg såååå dumma ut. Efter det så skulle då läkaren gå igenom med oss om vilka förändringar som behövdes göras i hemmen för att min dotter ska börja gå upp i vikt. Igen.....behöver jag säga att alla ändringar gällde hans hem?? Vilken känsla. Total jävla seger och jag behövde inte säga ett ord. Bara nicka instämmande och se lite bekymrad ut. Till mig sa läkaren bara fortsätt med det ni gör det verkar jättebra för din dotter och jag ser ingen anledning till att förändra något i era rutiner. Nästa seger kom nästan omeldelbart.....Läkaren säger att han direkt ska skicka en remiss till BUP för min dotters problem är inte fysiskt. Även om jag visste svaret så ville jag gnugga in det lite extra hos mitt ex så jag frågade om det innebar att hon skulle få träffa en psykolog (något som mitt ex har motsatt sig hela tiden och som jag har försökt få igenom under ett års tid nu) å han svarade att jooo hon skulle få träffa både en pyskolog och en psykriater. Både tillsammans med oss och ensam. Mitt ex frågade flera gånger om det verkligen var nödvändigt och läkaren hävdade bestämt att så skulle det bli oavsett. Jag kunde bara flika in: "Jag stöder det till 100 %" och ett "jag instämmer helt med läkaren" fy faaaaan va skönt det kändes. Så nu äntligen ska hon få hjälp hos en psykolog och en psykriater något som jag har velat under ett års tid nu men som pappan motsatt sig för han är rädd för vad som ska komma fram. Jag hade sån lust att bara skrika "touchdown" när vi gick därifrån....men jag höll mig. Jag hade åxå lust att dra ner brallorna och moona.....men jag höll mig. Jag hade dessutom lust att dansa lite segerdansen och ge dem fingret båda två......men jag höll mig. Istället log jag mitt allra trevligaste leende och sa..... Tack för ett bra möte..... det var väldigt underhållande. SEGER!!!!
Jag var idag med min dotter på ätstörningsmott på UAS. Min dotters pappa var åxå med tillsammans med sin nya sambo. Jag satt ett tag i väntrummet och funderade på om jag skulle protestera att hon var med......men så tänkte jag att va fan jag har ju inget att skämmas över eller dölja. Jag är laddad till tusen med fakta. Så jag tänkte därute i väntrummet....nämen va 17 följ med in vettja....det här kan ju bli kul. Å det blev det. Ni anar inte. Vi fick en jättebra läkare som jag har träffat förut. Han är överläkare på ätstörningsmott och i ca 55 års åldern. En väldigt bestämd man som alltid ser till barnets bästa. Föräldrarna struntar han i. Barnet i fokus hela tiden. Helt underbar. Mötet gick iaf till så att först fick min dotter och jag berätta hur en vecka hemma hos mamma ser ut, kring mat och rutiner å sånt. Det var inga konstigheter alls. Läkaren antecknade och såg nöjd ut. Jag berättade att jag lagade CF-kost med mycket kalorier och att jag är rätt påläst pga min egen sjukdom om ämnet. Å han testade mig lite och insåg att jooo jag visste vad jag pratade om. Sen skulle min dotter och hennes pappa berätta om en vecka hemma hos pappa. Han satt och skröt vitt och brett och min dotter rättade honom. Han gjorde allt han nånsin kom på för att vinna över läkaren på sin sida. Som för övrigt struntade helt i pappan och våran konflikt. Han var fokuserad på min dotter hela tiden. En gång när jag verkligen fick bita mig i tungan för att inte börja skratta var när min dotters pappa stolt berättade att "joooo de åt kvällsfika varje kväll minsann......å det bestod av mjölk och macka...." Då tittade min dotter på honom och sa "Men pappa, det där stämmer ju inte. Vi äter ju aldrig kvällsfika." *skrattar* Helt oslagbart. Det var fler sådana här rättelser från min dotter när han berättade och det hela blev bara en komisk fars av alltihopa. Å det värsta av allt var att han hade lixom inte vett att sluta heller.....han bredde på rejält med vilken underbar förälder han var och gav det ena exemplet efter det andra och min dotter rättade honom med en förorättad min. Jag bara satt och njöt. Läkaren och systern visste inte var de skulle titta nånstans. Hur som helst så berättade jag sen vad min dotter äter till lunch i skolan, för jag har ju fått rapporter varje dag från läraren, och jag visade honom mina uträkningar vad det blir i kcal. Han var nog helt seriöst lite imponerad av mina kunskaper. *stolt* Hon får i sig ca 110-115 kcal till lunch i skolan. (hon borde få i sig ca 500-600 kcal) Å det kallar lärarna "hon har ätit bra" eller "hon har ätit godtagbart". Naturligtvis så påpekade mitt ex då att läraren hade minsann sagt att hon äter visst bra i skolan. Jag bara påpekade att "bra" är ju jäkligt relativt verkar det som och visade även honom mina uträkningar och förklarade som man gör till en minderårig som inte förstår riktigt. För att rädda lite anseende så bryter nu mitt ex nya sambo in och säger "men det där är väl under dina veckor??" Vilket jag då berättar för henne att så är inte fallet. Jag har fått dagliga rapporter från läraren ALLA veckor om vad hon äter, inte bara under mina. Å jag har snyggt och prydligt räknat ut alla dagarna vad det blir i kcal för att få ett värde på vad skolan kallar "bra". De kunde se varenda jävla dag uppställd på pappret och exakt hur många kcal det blev. Behöver jag säga att de blev jäkligt tysta. De såg såååå dumma ut. Efter det så skulle då läkaren gå igenom med oss om vilka förändringar som behövdes göras i hemmen för att min dotter ska börja gå upp i vikt. Igen.....behöver jag säga att alla ändringar gällde hans hem?? Vilken känsla. Total jävla seger och jag behövde inte säga ett ord. Bara nicka instämmande och se lite bekymrad ut. Till mig sa läkaren bara fortsätt med det ni gör det verkar jättebra för din dotter och jag ser ingen anledning till att förändra något i era rutiner. Nästa seger kom nästan omeldelbart.....Läkaren säger att han direkt ska skicka en remiss till BUP för min dotters problem är inte fysiskt. Även om jag visste svaret så ville jag gnugga in det lite extra hos mitt ex så jag frågade om det innebar att hon skulle få träffa en psykolog (något som mitt ex har motsatt sig hela tiden och som jag har försökt få igenom under ett års tid nu) å han svarade att jooo hon skulle få träffa både en pyskolog och en psykriater. Både tillsammans med oss och ensam. Mitt ex frågade flera gånger om det verkligen var nödvändigt och läkaren hävdade bestämt att så skulle det bli oavsett. Jag kunde bara flika in: "Jag stöder det till 100 %" och ett "jag instämmer helt med läkaren" fy faaaaan va skönt det kändes. Så nu äntligen ska hon få hjälp hos en psykolog och en psykriater något som jag har velat under ett års tid nu men som pappan motsatt sig för han är rädd för vad som ska komma fram. Jag hade sån lust att bara skrika "touchdown" när vi gick därifrån....men jag höll mig. Jag hade åxå lust att dra ner brallorna och moona.....men jag höll mig. Jag hade dessutom lust att dansa lite segerdansen och ge dem fingret båda två......men jag höll mig. Istället log jag mitt allra trevligaste leende och sa..... Tack för ett bra möte..... det var väldigt underhållande. SEGER!!!!
söndag 23 januari 2011
Kroppsolja....
Gratis tips....
Underbart vackert burskynke....
2011-01-23
Känner ingen större lust att blogga nåt idag. Det känns bara motigt och tungt. Har hämtat min dotter från hennes pappa idag. Vilket naturligtvis känns bra. Men allt tjafs och bråk kring henne tär på orken och energin. Att han bara orkar hålla på. På tisdag kommer soc hit för ett hembesök.... vilket inte heller känns så där jättespännande. Åsså allt körande till och från Storvreta som gör att jag inte hinner med mina behandlingar lika bra som jag borde. Jag har dragits med feber till och från nu i 3 veckors tid. Borde egentligen ta en IV-kur men det finns inte tid eller ork till det.....
lördag 22 januari 2011
Sorg.....
IKEA besök med lilleman....
2011-01-22
God Morgon allihopa.
Lilleman sov till ca 9 då han väckte mig och Bela. Vi låg allihopa i stora dubbelsängen och myste en liten stund. Men nu är det dags för frukost och sen ska vi till stan och ha lite familjedag. Bela är ledig idag så vi ska bara njuta av varandra. Hoppas ni alla får en lika mysig lördag..... Glöm inte lördagsgodiset....
Lilleman sov till ca 9 då han väckte mig och Bela. Vi låg allihopa i stora dubbelsängen och myste en liten stund. Men nu är det dags för frukost och sen ska vi till stan och ha lite familjedag. Bela är ledig idag så vi ska bara njuta av varandra. Hoppas ni alla får en lika mysig lördag..... Glöm inte lördagsgodiset....
fredag 21 januari 2011
Fängelse-Bi
Bellan på min mage....
torsdag 20 januari 2011
Polisen....
Idag fick jag ett brev från Polisen.... |
Det var min anmälan mot Rektorn och Klassföreståndaren som kom.... |
Kändes riktigt skönt att få det svart på vitt att nu är den inlämnad och jag hoppas de går vidare med den.... Man får fan inte betee sig hur som helst.... speciellt inte om man arbetar med barn.... |
Babygym...
Kryper på sitt eget vis....
2011-01-20
Idag har lilleman och jag bara varit hemma. Bela har jobbat idag åxå.
Jag har plockat lite här hemma och torkat golven på övervåningen. Tog ju nere igår.
Ikväll lagade jag ädelostfyllda frikadeller kokade i tomatsås och till det pasta till min älskling. Han ville så gärna ha det sa han. Så då gjorde jag det till middag idag. Har skickat in anmälningar till kattutställningar idag. Den första utställningen är 27 Mars i Upplands Väsby. Sen är det en i Sollentuna 10 april. Å sen är det en i Hallstahammar den 17 April. Jag håller tummarna för att vi kommer med. Till upplands väsby och sollentuna tar jag med mig Xibell och Tusse. Till Hallstahammar tar jag med mig Tusse, Xibell och Gismo. Gismo blir ju väldigt nervös och mjällar lätt på utställning. Så Bela ska följa med till Hallstahammar och se om det går bättre om han ställer Gismo. Å skulle det vara så att Gismo inte klarar av utställning så kan han få åka hem till mina svärföräldrar och vila istället. Det är så synd att Gismo är så svårställd han är ju så himla fin. Han är redan Premier och går alltså redan i klass 8. Å i klass 8 har han dessutom tagit ett cert så han har bara 2 kvar. Vore kul om han kunde bli internationell Premier. Nu ska jag ta och lägga in lite bilder här på bloggen. Har ju köpt extra utrymme för att få plats med fler foton. Kostade 50 kr för 10 000 bilder. Jag hade lixom förbrukat allt gratis utrymme redan. Men nu har jag köpt mer....
Jag har plockat lite här hemma och torkat golven på övervåningen. Tog ju nere igår.
Ikväll lagade jag ädelostfyllda frikadeller kokade i tomatsås och till det pasta till min älskling. Han ville så gärna ha det sa han. Så då gjorde jag det till middag idag. Har skickat in anmälningar till kattutställningar idag. Den första utställningen är 27 Mars i Upplands Väsby. Sen är det en i Sollentuna 10 april. Å sen är det en i Hallstahammar den 17 April. Jag håller tummarna för att vi kommer med. Till upplands väsby och sollentuna tar jag med mig Xibell och Tusse. Till Hallstahammar tar jag med mig Tusse, Xibell och Gismo. Gismo blir ju väldigt nervös och mjällar lätt på utställning. Så Bela ska följa med till Hallstahammar och se om det går bättre om han ställer Gismo. Å skulle det vara så att Gismo inte klarar av utställning så kan han få åka hem till mina svärföräldrar och vila istället. Det är så synd att Gismo är så svårställd han är ju så himla fin. Han är redan Premier och går alltså redan i klass 8. Å i klass 8 har han dessutom tagit ett cert så han har bara 2 kvar. Vore kul om han kunde bli internationell Premier. Nu ska jag ta och lägga in lite bilder här på bloggen. Har ju köpt extra utrymme för att få plats med fler foton. Kostade 50 kr för 10 000 bilder. Jag hade lixom förbrukat allt gratis utrymme redan. Men nu har jag köpt mer....
onsdag 19 januari 2011
Lycka....
Idag har jag inte tagit några foton att lägga upp men jag tänkte ändå skriva några rader. Har inte hänt nåt speciellt idag. Lilleman och jag har varit i stan och handlat lite och Bela har jobbat.
Jag blir så himla glad varje gång jag kommer hem till det här huset. Här bor lycka. Huset bara andas lycka och värme och kärlek. Vi har inrett med varma färger och man känner sig verkligen välkommen här. Energierna i huset är goda och ljusa. Här spökar det inte och det finns ingen negativ energi som rusar runt. I Ärentuna både spökade det och verkligen bodde olycka i väggarna. Man kände sig alltid iakttagen och olustig där. I det här huset finns inget sånt alls. Jag har gått runt i hela huset både på dagen och natten och verkligen känt på energierna överallt. Det finns bara ljus och kärlek här. Går man ut på kvällen/natten däremot kan man borta vid brevlådorna känna att energierna är annorlunda och lite.... hur ska jag säga.... "spöklika".... tror det kan ha att göra med Betelkyrkan som finns här mittemot. Vet inte riktigt vad en Betelkyrka är för nåt heller....måste nog läsa på om det. Kanske får känslan sin förklaring då. Men här där vårat hus står känns allt lugnt och ljust. Jag känner mig verkligen "hemma". Jag älskar det här huset och jag tror Bela och jag kommer skapa nåt väldigt vackert här. Nån som vet vad Betelkyrka är får gärna skriva och berätta.....
Jag blir så himla glad varje gång jag kommer hem till det här huset. Här bor lycka. Huset bara andas lycka och värme och kärlek. Vi har inrett med varma färger och man känner sig verkligen välkommen här. Energierna i huset är goda och ljusa. Här spökar det inte och det finns ingen negativ energi som rusar runt. I Ärentuna både spökade det och verkligen bodde olycka i väggarna. Man kände sig alltid iakttagen och olustig där. I det här huset finns inget sånt alls. Jag har gått runt i hela huset både på dagen och natten och verkligen känt på energierna överallt. Det finns bara ljus och kärlek här. Går man ut på kvällen/natten däremot kan man borta vid brevlådorna känna att energierna är annorlunda och lite.... hur ska jag säga.... "spöklika".... tror det kan ha att göra med Betelkyrkan som finns här mittemot. Vet inte riktigt vad en Betelkyrka är för nåt heller....måste nog läsa på om det. Kanske får känslan sin förklaring då. Men här där vårat hus står känns allt lugnt och ljust. Jag känner mig verkligen "hemma". Jag älskar det här huset och jag tror Bela och jag kommer skapa nåt väldigt vackert här. Nån som vet vad Betelkyrka är får gärna skriva och berätta.....
tisdag 18 januari 2011
Mina fina killar.....
Vovve??
Tack Försäkringskassan.... Liten delseger....
måndag 17 januari 2011
Drottningen gosar....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)