Utskriven och glad...

Sånt tur är blev det ingen lång inläggning på sjukhuset denna gången.
Jag behövde bara vara kvar till Onsdag kväll. Då hade jag börjat få behålla saker i magen och jag hade då blivit förflyttad till lungkliniken. På onsdag kvällen kom min smärtläkare upp till mig och vi pratade om hur vi skulle göra med min smärta som ju är ganska så svårbehandlad och envis. Hon var lite bekymrad och funderade på om det var så att jag utvecklat tolerans mot morfinet eftersom jag nu ätit det en längre tid. Så hennes förslag blev att vi skulle prova ett nytt morfinplåster. Ett Fentanyl plåster. Fentanyl är en variant av morfin kan man säga, en släkting iaf. Plåstret tog ca 24 timmar innan det hade någon effekt så jag fick med mig en Oxycontin tablett hem att ta på kvällen. Sen fick jag åka hem. Sååå skönt att komma hem till Bela och barnen. Smärtan höll dock i sig. Min smärtläkare lovade att ringa på fredagen för att höra hur det gick med plåstret utifall det inte gick som det var tänkt. På fredagen ringde hon och jag kunde rapportera att det gick inte nåt bra alls. Jag fick ta mycket korttidsverkande morfin för att kunna hålla mig på benen. Hade ingen effekt av plåstret alls. Läkaren valde att höja dosen eftersom hon trodde att jag var tolerant. Så på med ett plåster till. På lördagen var jag på en kokardkurs hos Brittsällskapet med Marie. Jätteroligt och trevligt. Vi var ett mysigt litet gäng som satt hemma hos Carro och pysslade. Oj va jag njöt av sällskap och att jag kunde vara med för en gångs skull. Annars brukar jag ju aldrig orka vara med på kurser längre men den här kursen passade mig ypperligt. Oj så roligt jag hade. Stort tack till Caroline som ordnat så fint med fika och lunch. Stort tack till Eine som höll i kursen och lärde oss så pedagogiskt hur vi skulle göra. Min kokard blev riktigt fin faktiskt. Jag är jättenöjd med den. Rosa såklart. Marie och jag åkte 4-hjulingen dit eftersom det är så nära och Bela behövde bilen hemma. Jätteskön tur. Varmt och gott ute. När jag stängde porten till garaget så är det mitt sista minne av lördagen. Allt efter det är borta. Totalförvirring. Bela berättade sen en hel massa konstigheter som jag hade gjort och sagt. Suck så pinsamt. Jag hade dessutom ramlat väldigt illa på toaletten senare på kvällen. Så nu är jag väldigt öm och blåslagen. Misstänker att jag kanske har en spricka i nåt revben åxå. Har förmodligen slagit i käket i typ handfatet eller nåt sånt. För käkens undersida gör ont rätt över. Höftkammen gör ont på 2 ställen och där är jag blå. Ryggen gör väldigt ont längst ner så jag har väl slagit mig där åxå. Bakhuvudet hade jag en bula i. Å så kändes det i huvudet som när man har fått en hjärnskakning. Bela hade fått hjälpa mig upp från toalettgolvet och jag var tydligen väldigt ostadig. Då slet jag av mig plåstren iaf. Nästa morgon kände jag mig okej fast VÄLDIGT ont. Å jag blev rädd. Riktigt rädd. För så ska man inte reagera på medicinerna. Väldigt obehagligt. På söndag kväll stod jag inte ut med smärtan längre utan ringde då till lungbakjouren som satte tillbaka mig på Oxycontin som jag vet fungerar och som jag tål. Jag fick dessutom en Cocktail med Gaviscone och Xylocaine att ta för magen. Det fungerade och jag förlorade inte medvetandet nåt mer. Jag var faktiskt så gott som smärtfri sen på kvällen. Å jag behövde inte ta nåt korttidsverkande morfin heller. Mådde ganska så bra. Å magen gillade Cocktailen åxå. Även om munnen tyckte den smakade kattbajs.
Idag pratade jag med smärtläkaren igen och berättade om min reaktion. Hon sa då att det var en typisk överdoserings-reaktion. Tydligen var jag inte så tolerant som hon trodde då. Så nu satte hon mig på mina Oxycontin igen som jag gillar bäst och som jag vet fungerar. Bara magen nu accepterar dem. Hur som helst väldigt effektiva mot smärtan. Å så håller de i sig hela 12 timmar ibland längre så man slipper ta tabletter hela tiden. Sånt gillar jag.
Så för att göra en lång historia kort så mår jag just nu rätt så okej. Har inte så ont och magen fungerar iaf hjälpligt.

Nu ska jag strax gå och titta på Stalkers på TV3

Kärlek till er underbara människor.

Måste bara hylla en underbar läkare som jobbar på 30 infektion. En stor svart muskulös man, tror han är från Nigeria eller Kenya. Helt underbar läkare. Sån empati och sååååå rar. Tack för totalt jättefin vård. Kärlek!!!