Då var Nalletassens första kull här. Tjoooohooooo som vi har längtat och väntat. Det är Tazzamore's Mimosa (aka Morran) som är mamma. Hon fick 6 st små bebisar. 2 svarta honor. 2 brunspotted hanar. 1 brunspotted hona och en blåspotted hona. Det finns en brunspotted hona som har nästan ett bengalmönster redan nu. Hon är supersnygg i mönstret. Kommer nog bli en vinnare.
Mimosa kämpade på bra, det blev en långdragen förlossning. Hon började med att väcka mig kl 3 på natten genom att bloda ner mig på fötterna. Bisarr väckning får jag väl lov att säga. Så det var bara att gå upp och tvätta av sig. Sen satte jag mig med henne i lådan som vi gjort ordning för förlossningen och klappade på henne. Jag väckte Bela åxå för jag ville absolut inte vara själv med henne. Vi satt där ett tag och väntade. Men ingenting hände. Till slut gick vi och la oss i sängen igen för Bela fick ont i både rygg, huvud och nacke. Å Mimosa somnade åxå. På morgonen ringde jag till Carro för lite stöd om vad det egentligen va som hände på natten. Hon var nästan säker på att det var slemproppen som gått under natten och att förlossningen snart skulle vara igång. Hjälp, jag som aldrig förlöst en katt nån gång. Lite panik fick jag. Men Carro lovade att komma över och hjälpa mig. Vid 13 tiden kom första ungen. Carro hjälpte till lite grann och torkade fosterhinnor och sånt. Men annars klarade Mimosa det mesta själv. Hon hade lite svaga värkar så det blev väldigt långdraget för både mamma och bebisar. När den näst sista bebisen kom satt jag ensam med Mimosa för Carro var ute med Tuva-Li och försökte söva henne i vagnen. Panik!! Ungen andades inte. Hjälp!!!! OJ va hjärtat bultade snabbt och hårt. Helt ensam va jag med Mimosa. Så vi hjälptes åt. Mimosa slickade bakdelen på kattungen och tuggade hål på fostersäcken och jag torkade bort slem från nosen och tog en slemsug och fick bort slem från luftvägarna. Jag torkade och masserade bröstkorgen som jag såg att Carro gjort. Jag masserade och grät några tårar. Hann tänka att det här går åt helvete. DÅ pep den lite. Hoppet tändes och jag masserade och torkade mera. Sög lite mer ur munnen. DÅ äntligen skrek den i högan sky. Vilken lättnad. Då fick Mimosa tillbaka bebisen och gjorde resten av jobbet själv. Den allra sista bebisen kämpade jag och Carro med bra länge innan vi fick liv i. Carro masserade och slungade. Vi sög bort slem, vi torkade, Carro masserade så mycket hon bara kunde. Vi tog till slut hjälp av min syrgas som jag har hemma. Då piggnade den till och kom till liv. Sen skrek den högst och mest av alla. Vilken lättnad. Så alla 6 kattungarna överlevde förlossningen. Alla är välskapta och har alla delar som en katt ska. Alla 6 bebisarna överlevde natten och hade gått upp några gram. Så om ni vet någon som är ute efter en fin raskatt så kan ni väl ge dem adressen till min hemsida www.nalletassens.se där står det mera.
Jag kommer köra Disney-tema på mina kullar. De allra flesta uppfödare kör ju alfabetet med a-kullen, b-kullen osv. Jag tänker köra Disney-tema med skönheten & odjuret-kullen, Lejonkungen-kullen osv. Ska fundera lite över vilken film jag ska plocka namn ur till denna kull. Jag hade ju först tänkt Lejonkungen men så upptäckte jag till min förskräckelse att i Lejonkungen finns det nästan bara pojknamn ju. Å min kull innehöll ju mest tjejer. Så det blir att tänka om. Någon annan film får det bli.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar