Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 20 augusti 2013

Inlagd Sill

Idag skriver jag på bloggen från en sjukhussäng på akademiska sjukhuset. Jaaa usch och fy jag ligger alltså inlagd. Jag kom inte undan längre.
Igår kväll/natt började jag må riktigt illa och kräkas. Ingenting fick jag behålla. Inte ens vatten. Alla tabletter, mediciner och sånt kom åxå upp. Smärtan blev nästintill omöjlig att stå ut med. Igen.
Jag valde att åka upp till infektionsakuten. De vill ju inte ta emot en nånannanstans när man kräks.
Söta Elin kom och höll mig lite i handen och höll mig sällskap. Söta Peter kom åxå förbi.
De satte dropp på mig med lite vätska och så fick jag lite morfin i nålen som de hade satt. Men morfinet tyckte jag inte dämpade smärtan särskilt bra. Sen fick jag nån coctail att försöka dricka som skulle lugna magen. En blandning mellan xylocain och gaviscone. Usch fy va det smakade illa. Inget jag rekomenderar. Sen kändes munnen ungefär som när man varit hos tandläkaren och bedövat. Väldigt obehagligt. Efter ytterligare en dos morfin i nålen som inte heller tog så fick jag istället morfinsprutorna i låret under huden. Jäklars va ont det gjorde. Visst jag är spruträdd men det gjorde ärligt äckligt ont. Två stycken dessutom. En i varje lår. Men de gjorde iaf nytta. För värken började ge med sig. Provade då att dricka lite vatten men det bara vände nere i magen igen. Suckar. Det är så frustrerande för jag är ju sååååå hungrig och törstig.
Efter att vätskedroppet hade gått in så bytte de mot en sockerlösning istället så jag skulle få i mig lite näring/socker. Sen va det bara en enda lång väntan. De hittade ingen sängplats till mig. Jag ska ju dessutom ha barriärvård och får egentligen inte dela rum med någon annan patient. Men till slut kom de fram till att jag blev tvungen att antingen dela rum med en annan patient (som dessutom lider av lunginflammation!!!!) eller transporteras till ett annat sjukhus. Jag orkade inte ta det senare valet. Så det blev till att dela rum. Jaja så nu sitter jag här och väntar på att jag ska få två sprutor till. Usch och fy. Jag hoppas att de gör gott för det är inte kul att ta sprutor när man är spruträdd. Imorgon ska jag få byta avdelning till lungmedicin. Men jag vet inte när imorgon. Ska bli skönt för där får jag eget rum iaf. Håll nu tummarna för att min mage börjar fungera igen. För bara jag får behålla mat, vätska och tabletter igen så får jag åka hem. :)  Jag längtar hem till min säng, min man, mina barn, mina saker osv.... jag längtar hem. Till min TV, soffa, kylskåp...... Jag längtar HEEEEEEM

Inga kommentarer: