Matförgiftad....

Eller egentligen ska jag nog skriva vattenförgiftad. För den här gången var det ingen mat som var skyldig utan mineralvatten. Jag köpte en ny sort som skulle smaka Kiwi & Lime. Lät ju jättegott tyckte jag. Jag tog en mun av vattnet och sen spottade och fräste jag 10 min. Såååå äckligt. Jag ratade vattnet direkt. Min man drack i morse av samma vatten och bara nån timme senare fick han väldiga smärtor i magen. Han var alldeles kallsvettig och höll på att svimma på väg till soffan stackarn. Jag började fundera över vad han ätit som inte jag ätit eftersom bara han blev dålig. Vi kom fram till att det måste vara vattnet. Så jag gick och hämtade det och luktade på det. Å fy va det luktade illa. Ungefärsom smörsyra. Så vi är säkra på att det var vattnet som var boven. Min man har legat sänkt hela dagen. Vilket betydde mer till mig att göra. Vi brukar ju annars dela väldigt bra på sysslorna här hemma. Men idag föll alltihopa på min lott. Fick be kroppen att ge lite extra idag. Det tog emot ibland. Att gå ut med hunden i isande kyla, blåst och jättehalt underlag va inte så kul. Både mina lungor och mina leder protesterade vilt. Men jag gjorde lite mindfullness när det tog emot som bäst. Tänkte bara här och nu. Ett steg i taget. Jag bad kroppen snällt om lite till. Å den svarade faktiskt. Den gav det där lilla extra. Tänk vilken underbar kropp jag har ändå. Visst den är sjuk och kanske svag. Men när det verkligen behövs så finns det alltid en växel till som den lägger i. Vi har gjort en deal jag och min kropp. Jag har lovat att lyssna på den när den säger ifrån och den har lovat att hålla livet ut. Så trots att det kanske fysiskt har varit en ganska krävande dag så känner jag ett otroligt lugn och en vacker harmoni inom mig.
Ibland när jag är dålig och sjuk så blir jag så rädd när jag inser hur beroende jag är av Bela. Jag blir så rädd att han ska ledsna på att ta hand om mig. Men såna här dagar så inser jag ju att när han är sjuk så tar jag över. Då tar jag hand om honom. För det är så man gör när man älskar någon mer än livet självt. Hur sjuk och dålig jag än blir så orkar jag alltid att ta hand om honom när det krävs. DET är faktiskt tryggt att veta. Bela och jag är ett team. Vi jobbar tillsammans, sida vid sida. Jämställda.