Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
måndag 5 december 2011
Familjerätten
Gäsp. Uppe med tuppen idag. Usch. Tessan och jag ska på barnsamtal på familjerätten kl 9. Känner ingen större lust faktiskt. Förstår faktiskt inte vad det ska ge för nånting. Barn är ju alltid lojala. Hade nog gett mer om utredarna hade träffat Tess ensam utan oss föräldrar. Klart att hon inte säger nåt negativt om pappa när pappa sitter precis brevid och tvärtom. De var ju här på hembesök för 2 veckor sedan och Tessan tyckte bara det kändes konstigt. Precis som vi andra. Vad tror de sig kunna se på ett hembesök på ca 1 timme? Klart att föräldrar som inte är riktigt normala skärper sig under just den timmen. Borde vara spontana hembesök istället när man minst anar det så de får se hur man har det på riktigt. Jaja vi får väl åka in på det här mötet nu så vi har det ur världen. En sak mindre att göra sen.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar