Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
tisdag 18 oktober 2011
2011-10-18
En lång jobbig dag. Vaknade med jordens värk i lederna. Kunde inte ta mig till stallet idag faktiskt. Fick ta värktabletter och vila hela förmiddagen. På eftermiddagen åkte jag till stan och storhandlade. Sånt som måste göras hur jäkla ont man än har. Familjen måste ju äta. Sen hade jag en vetrinärtid kl 15.15 i Örbyhus. Så jag tog Xibell och Kit dit. Väntrummet var mer än intressant. Kits operation gick bra. Jag ska ta stygnen om 10-12 dagar. Ser jättefint ut. Hon är fortfarande lite groggy och väldigt trött, men hon är på benen iaf. Xibell var superduktig. Sa inte ett knyst när hon fick sprutan. Sen charmade hon alla i väntrummet med sina stora ögon medan vi väntade på Kit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar