Idag hade jag besök av sjukvårdsteamets sjukgymnast. Hon var jättegullig och rar. Jag fick tips och råd hur jag kan lösa saker just nu när jag mår så här dåligt. En väldigt empatisk och förstående kvinna. Hon tyckte inte jag verkade stel utan tyckte att jag hade fin rörlighet. Hon tyckte åxå att jag var duktig på att genomföra min sjukgymnastik trots att jag hade så ont. Hon ifrågasatte inte min smärta ett dugg utan sa att det var inget tvivel om att jag har smärta. Jag fick åxå tips av henne om stödskenor till vrister och händer att ha som stöd till natten som kanske reumatologens arbetsterapeuter kan hjälpa till med. Hon skulle undersöka detta närmare. Jaa ni hör ju hur bortskämd jag blir här hemma. Alla är så gulliga och rara mot mig. Hela teamet gör verkligen sitt bästa för att hjälpa mig på alla sätt.
Läkaren ringde på eftermiddagen och frågade hur jag mådde bara. Så gulligt gjort. Hon ville bara kolla att allt var okej och fungerade väl för mig.
Ännu lite senare ringde sjuksköterskan som skulle komma hit och påminde mig om att sätta på ett EMLA-plåster, eftersom jag är stickrädd. Sjukvårdsteamet byter min nål en gång i veckan och idag var det då dags. Imorse drog jag nålen och sen gällde det att komma ihåg EMLA:n. Men det hade jag inte behövt tänka på för det gjorde som sagt sjuksköterskan. Gulligt va? Tänk att de tar sig tid att ringa såna samtal bara för att påminna en stickrädd liten stackare. Helt underbart.
På kvällen kom sjuksköterskan och satte en ny nål, gick jättebra. Å gav mediciner.
Känner mig mycket bättre nu än vad jag nånsin har gjort förut. Jag kräks fortfarande men inte alls lika frekvent. Nu är jag nere på max 4 ggr/dygn. Jag kämpar vidare, nu ser jag iaf ljuset i tunneln.
Har regnat i stort sett hela dagen idag. Jättetrist väder. Angelina hade varit lite ledsen på förskolan igår. Men det var nog för regnets skull. Hon är inte van helt enkelt. Men idag hade allt gått bättre. Båda barnen hade ätit bra och använt pottan. (tjohooo) Angelina hade sovit 1 ½ timme i vagnen. Det är så himla skönt att veta att barnen har det bra på dagarna på förskolan. Deras fröken Agneta är så duktig med barnen och de verkligen avgudar henne. Väldigt skönt att de tycker om henne så mycket. Å Agneta är så hjälpsam och snäll så man blir alldeles tårögd.
Imorgon är barnen lediga från förskolan och jag ska försöka ha dem hemma här själv. Vi får se hur det går. Går det inte alls så får jag väl ringa till Bela så får han komma hem. Jag är mest orolig över om jag måste springa och kräkas och barnen hittar på nåt bus medan jag sitter därinne hulkande över toalettstolen. Känns inte roligt alls. Sen är jag ju så kopiöst trött så jag måste vila rätt så mycket. Idag sov jag 2 timmar mitt på dagen bara för att jag var helt slut.
Kärlek på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar