Mimosa nyduschad.....

Belas Häxa nyduschad.....

Man måste ju bli fin till SNRF:s utställning 12-13 maj i allianshallen.....

Då hoppas jag att ni alla kommer och tittar på mina nyfrissade kissar.....

Nyduschad katt....

Tusse nyduschad....

Måste ju börja preparera nu inför utställningen...

Ner-cabbat...

Idag har jag varit hos Shirin i hennes underbara salong och blivit klippt av en av hennes duktiga frisörer. Jag är jättenöjd. Så himla skönt att få bli ompysslad och bara få ta det lugnt ett tag. Tack snälla Shirin med personal för en skön dag.
Eftersom min man hade bestämt sig för att han skulle byta växellådsolja på storbilen, Chrysler Voyagern, så fick jag idag åka lill-bilen, Chrysler Stratus. Jag ställde på den igår så den behövde ändå ut och sträcka på sig lite efter en lång vinter i garaget. Inte världens lättaste bil att ta sig i och ur när man är så tjock och klumpig som jag är nu, men det gick ändå hjälpligt bra. Av nån konstig anledning så fanns det knappt nån bensin i den såklart så när jag var klar hos Shirin så fick jag åka direkt och tanka för att överhuvudtaget komma nånstans. Väl på macken så krånglade jag mig ur bilen med mycket möda. Vid pumpen bakom mig så ställer sig en ganska fin mercedes sportvariant med en utländsk herre i ca 50-55 års åldern. Han kommer fram till mig och frågar om han får hjälpa mig. OJ va förvånad jag blev. En svensk man hade aldrig kommit fram och erbjudit sig på det viset som en sann gentleman. Jag blev jätteglad. Så jag behövde bara starta pumpen och sen fixade han resten. Jag behövde bara sitta och titta på. När han var klar så erbjöd han sin hand som stöd så jag kunde komma in i bilen ordentligt. Sen önskade han mig en fin dag innan han åkte. Tänk va så lite kan göra så mycket.
På vägen hem kunde jag inte låta bli att fälla ner cabben och åka nercabbat hem. Det var ju trots allt sol och plusgrader. Japp ni har helt rätt, det var svinkallt. Men såååååå värt det. Med full värme på bilen så blev det riktigt skönt. *fnissar* Man måste få njuta lite ibland även om det är enkla knäppa saker.

Mina män....urnsättning....

Vi hade urnsättning för min älskade svärmor Gabriella idag. Det var bara Bela SR, Bela JR, Zoltán och jag. Vi gjorde cermonin själva och det blev en väldigt vacker stund ute vi Svedvi kyrkogård. Hon har fått en väldigt vacker plats på gamla kyrkogården precis brevid några stora träd som i sommar kommer att skugga den allra värsta hettan. Min man läste ett par vackra texter och sänkte ner urnan. Min svärfar talade fritt ur hjärtat till sin livskamrat. Zoltán lämnade en liten plastanka hos farmor som sällskap.

Det blev en stund som innehöll många tårar och känslor. Efteråt åkte vi till Kolbäcks gästgiveri där min svärfar bjöd på en helt fantastisk lunch. Helt i Gabriellas anda, för maten den var helt underbar. Jag fick idag chansen att sitta själv med min svärfar och lyssna på hans ord. Efter ett par glas av ett väldigt fint rött vin så började han faktiskt att slappna av lite och öppna sig för mig. Jag kommer att spara den stunden nära mitt hjärta för det var en stund med mycket värme mellan oss och jag uppskattade varje sekund. Det blev några tårar men faktiskt många många glada skratt. Det var nog över ett halvår sedan som jag hörde min svärfar skratta så hjärtligt och mycket som han trots allt gjorde idag vid lunchen.

Jag försökte ju att få med min son på dessa bilder åxå men det ville inte han. Så det fick bli bilder på far och son bara idag. När jag satt där mitt ibland "mina män" som ensam kvinna så slog det mig plötsligt att det var så här min svärmor har haft det i alla år. Jag kände mig så nära henne och kände en så stor förståelse för henne som person. För trots att det skiljer ganska precis 44 år, vi kommer från olika bakrund och land, vi har helt olika sorters erfarenheter så kände jag att vi är ju så lika jag och min svärmor. Vi älskar ju båda två dessa Tasnadi-Män över allt annat på jorden. Jag lovar älskade svärmor, jag ska göra mitt allra bästa för att ta vid där du slutade ditt arbete. Jag ska försöka se till att våra män har det så bra som det bara är möjligt. Det kommer bli svårt utan dig men jag vet åxå att du finns där nära oss när vi behöver.

Jag är så tacksam över att jag fick dela den här stunden med mina vackra män.

Jag lovar att Gabriella ler i sin himmel och är så stolta över er....

Tusse vilar...

Tusse älskar min stora mage....

Såååååååå skön att ligga på.....

2012-04-25

Börjar så smått få tillbaka både orken och andan igen.
Kortisonet gjorde susen. Jag blir ju fortfarande fort anfådd men det beror nog mer på att magen just nu trycker på lungorna.
Har idag varit med min son inne i stan och handlat. Handlat lite saker till urnsättningen imorgon. Hoppas att Bela SR åxå tycker att det blir fint. Skriver mer när mer ork finns.

CF-inlägg

Det här inlägget gör jag för att jag har kommit i kontakt med andra CF:are som åxå är gravida. Jag har fått många frågor om mediciner och hur/vad man vågar stoppa i sig. Jag är ju jättenojjig och kollar upp allt minst 3 gånger. Jag litar inte på vilken läkare som helst. Får jag någon ny medicin som jag inte riktigt litar på så ringer jag läkemedelsverket som har varit till stor hjälp. För att dela med mig av det jag har fått reda på under graviditeternas gång så lägger jag ut det här på bloggen. Som gravid ska man ju tänka på att läkemedel kan vara skadligt för fostret. Men som CF-are är vissa läkemedel livsnödvändiga. Ibland kanske du måste välja mellan pest eller kolera. Hur du väljer och varför är upp till dig själv. Här skriver jag bara om vad jag fått reda på och lite hur jag har gjort.
Bisolvon och acetylsystein är ingen fara att fortsätta med som vanligt.
Samma sak med de luftrörsvidgande inhalationerna.
Azitromax ska man INTE sluta med som de gärna vill på MVC. I fass står det om Azitromax att man ska undvika att ta den, att det inte finns tillräckligt med studier gjorda för att kunna rekomendera den osv. MEN på CF-patienter finns det ingen som fått nån negativ biverkan på fostret av Azitromax. Så den ska vi inte sätta ut.
En svår läkemedelsgrupp när man är gravid är ju antibiotika. Å som CF-are kommer du förmodligen att behöva nån eller flera kurer under graviditeten.
Av de lite starkare som behövs mot psedumonas så kan man ta Fortum och Tazocin. Nebcina kan ge fostret hörselskador tex.
Mot tex staffar finns ju lite snälla pencilliner åxå som inte är farliga för fostret tex Amimox, Cedax, Cefamox. Bactrim kan möjligen åxå funka men då måste man hålla koll på folsyranivån för Bactrim kan hindra upptaget av folsyran.
Kortisontabletter ska man undvika helt den första trimestern. Men kan vara bra att ta till om det blir väldigt obstruktivt i slutet på graviditeten.
Om du blir förkyld eller sjuk på annat sätt under graviditeten, vänta inte längre än nödvändigt. Ta kontakt med ditt CF-team så de får sätta in behandling fortast möjligt. Ju längre du väntar desto längre tid kommer det ta att bli frisk. Å barnet behöver dig så frisk som möjligt.
Har du en ny läkare eller får en ny medicin. Var kritisk! Lita inte på allt du hör. Kolla upp saken själv istället. Slå i fass. Ring läkemedelsverket de är väldigt hjälpsamma och svarar på alla frågor man har. Förklarar på ett vettigt sätt åxå. Fråga på apoteket en extra gång när du hämtar ut medicin. Be läkaren att dubbelkolla att det är okej för fostret. Speciellt när du söker akutvård. Jag har själv fått medicin utskriven som var farlig både för barnet och mig själv. Men tack vare att jag är så kritisk och dubbelkollar allt så har jag hittills kunnat undvika en katastrof. Jag vill nu föra detta tänk vidare så ingen annan råkar illa ut i onödan. Du har själv ansvar för din egen kropp och det nya liv du nu bär på. Lycka till.

Specialist Mödravården....

Var idag på akademiska igen. Idag var jag till Specialist MVC för ett extra ultraljud och sen träffa läkaren. Det extra ultraljudet ville man göra dels för att förra gången de tittade så låg moderkakan lite väl lågt. Ligger den för lågt så den ligger i vägen så skulle man bli tvingad att snitta. Men idag när man tittade så hade den följt med livmodern uppåt när den växt. Tack och lov för det. Så det såg jättebra ut. Man ville även göra en tillväxtkontroll och mäta prinsessan så hon växer som hon ska därinne. Även det såg jättebra ut. Hon låg precis på normalkurvan. Väger strax över 1 kilo nu. Så det känns helt underbart. Värken från bäckenet kunde hon inte hjälpa mig med tyvärr. Jag ska väl försöka vila så mycket nu lungorna tillåter. Vilket inte är så jättemycket. Svår ekvation det där. Lungorna tycker jag känns bättre nu på kortisonet. Jag blir fortfarande väldigt lätt anfådd och orkar väl inte så mycket. Men det känns ändå som att jag får ner syret i lungorna. Känner mig inte riktigt lika obstruktiv längre. Hostar en del men nu tror jag inte att det är psedumonas som spökar faktiskt utan nåt annat. Kanske nåt litet virus som överlevt eller några andra bakterier som inte syns vid provtagningen. Psedumonasen kan nämligen dölja de andra bakterierna. Så därför har jag fått börjat med Cefamox som tar ganska många av de lite snällare bakterierna.
Underbara Marie hade Zoltán medan vi var på sjukhuset. Stort tack till dig. (och lill-moster Vera som åxå fick låna honom lite) Ni är guld värda som ställer upp. Tack snälla snälla ni.

Läkarbesök idag....

Detta inlägg kommer faktiskt bli ett litet "hyllningsinlägg" till min underbara läkare Annika Hollsing på Uppsala CF-Center. Jag var dit idag igen eftersom jag inte blivit nåt bättre sen sist.
Jag vet att Annika har riktigt huvudbry över vad hon ska göra med mig. Här kommer jag till henne gravid med foglossning, smärtor från bäckenet, sammandragningar, hosta, snuva och är väldigt obstruktiv. Det enda positiva är att jag iaf på nåt sätt kompenserar så jag har ganska bra syresättning i blodet ändå. Iaf så länge jag sitter still. Hon är nästan helt bakbunden av min graviditet då de flesta mediciner är helt olämpliga att ta när man är gravid. Ändå tar hon sig tid och klurar och letar i minnet efter mediciner som ska funka både för mig och för barnet. Hon vet hur nojjig jag är för att barnet ska ta skada så hon dubbelkollar allt flera gånger innan hon skriver ut nånting. Ibland vet jag att hon nästan vill slita sitt hår när hon ser mitt namn i tidboken. *fnissar* Hon drar och sliter i alla trådar hon vet. Hon försöker samordna min vård med Spec.MVC, förlossningen och CF-center på bästa sätt så att alla ska vara med på tåget. Jag har aldrig förut sett en läkare som engagerad sig så mycket och så äkta i sina patienter. Jag är henne djupt tacksam. Annika, Ewa, Anna och Elisabeth var dessutom de första som kom upp på BB när jag hade fått Zoltán. Nåt som jag än idag blir rörd till tårar över att bara tänka på. Vilken omtanke om sina patienter.

Vad har vi då kommit fram till idag på mitt besök hos Annika? Joo vi ska prova lite kortisontabletter. En kort kur. Åsså kör vi på med en snäll antibiotika, Cedax, utifall det finns nånting annat än psedumonas som ställer till det just nu. Antibiotikan fick jag naturligtvis beställa från apoteket för den var tydligen inte så vanlig längre. Men kortisontabletterna började jag med redan när jag kom hem från ackis. Å jag vill ju inte ropa hej för tidigt..... men det känns lite som att jag får ner mer luft i lungorna. Men säg inget till Annika än.... *fniss* hon skulle bli så besviken om jag nu känner fel.

Så till Annika Hollsing på Uppsala CF-center vill jag ikväll säga STORT tack för att du finns och för att du orkar kämpa vidare med mig. Du är mer än min läkare. Du är en kär vän som jag känner djupaste respekt för. All kunskap som jag har om CF och mediciner har jag fått genom dig och Marina. Både direkt och indirekt då du gett mig tips om var jag själv kan söka efter mer information.
Jag tror inte att det finns många människor därute som ärligt kan kalla sin läkare för vän. Men jag kan det!!!  

Kia väldigt sjuk....

Jaaa tyvärr så är det ju så.
Förkylningarna har avlöst varandra här hemma och jag har inte haft nån dag att återhämta mig på. Mitt immunförsvar är helt nere i botten just nu och det känns som jag drar till mig alla bakterier.
Jag trodde ju att det hade vänt med hjälp av Amimoxen som hjälpte så bra. Men sen kom ett bakslag och jag blev ännu mer obstruktiv. Anfådd för ingenting. Svårt att ens föra ett normalt samtal. Hostar och mår allmänt dålig helt enkelt. I måndags gick det inte längre då var jag tvungen att söka akuten. Till ingen nytta alls. Fick en otroligt dålig och okunnig läkare som inte hjälpte mig ett dugg. Jag ska berätta mer nån annan gång när jag orkar sitta lite längre. Har ju dessutom sån svår värk från bäckenbenet att jag har riktigt svårt att sitta still längre stunder. Marie har bott här ett tag och hjälpt mig, underbara lillasyster. Tack så jättemycket. Bela har fått vara hemma från jobbet för att kunna avlasta mig. Jag tar mig knappt runt här hemma.

Mina killar....

Söta va???

Fettokissen.....

Korkad hund ockuperar soffan....

The Bitch

Hon kan verkligen konsten att se elak ut.....

Fast hon är världens snällaste katt....

Bakslag.....väldigt sjuk....

Anledningen till att jag inte uppdaterar bloggen som vanligt är att jag har drabbats av ett rejält bakslag och är rejält dålig. Jag skriver och berättar snart mera för er. Just nu finns inte ork.....

CF-nyheter....

Nu ska ni får senaste nytt på CF-fronten. Jag är väldigt nyfiken och insatt i vad som händer i CF-världen ang forskning och nya mediciner. Jag frågar mycket, läser på och studerar mycket material som släpps i den medicinska världen. Sen har jag ju min mentor och läkare Annika Hollsing som hjälper mig att förklara och berättar vad hon fått reda på när hon varit ute i världen på diverse konferenser å sånt. För inte så länge sedan blev ett nytt läkemedel godkänt i USA. Vertex. Ett botemedel som "lagar" kloridkanalen helt enkelt. Man tar ett piller var 12:e timme och på gen-nivå kan man nog bäst beskriva det som att den fungerar som en "adapter" mellan kloridkanalen och cellen så man får fritt flöde där. Detta skulle då medföra en normal kloridhalt, mindre segt slem, mindre infektioner, mindre magproblem och mindre cf-besvär helt enkelt. De skador man redan ådragit sig på lungorna och övriga organ i kroppen är oåterkallerliga men det blir iaf inte ännu fler skador. Å får man då medicinen i god tid och kan hindra skador på ett tidigt skede så har man ju alla fördelar på sin sida. Detta läkemedel har alltså helt nyligen blivit godkänt i USA. CF-centret i Uppsala har lämnat in en ansökan om att få importera det hit till Sverige men inte fått något svar ännu. Detta läkemedel fungerar endast på en sorts mutation. Just den mutationen är det 1% av alla CF:are som har. Det betyder att 6 st patienter i Sverige har nu kanske chansen att bli botade. Helt underbart.
Så fick jag då den här otroligt konstiga kommentaren: "Varför är du så glad över denna nyhet när du inte ens har den aktuella mutationen som kan botas?"
Jag har faktiskt flera svar på den frågan. Dels unnar jag verkligen en CF:are att bli frisk. Även om det bara är en enda CF:are och oavsett vem den människan är. Ingen blir gladare än jag om nån besegrar denna hemska sjukdom som tar mer än vad ni friska människor nånsin kan förstå. Det är svårt för er friska att förstå denna sjukdom och hur vi egentligen mår. Det är en osynlig sjukdom som slår hårt och orättvist. Att inte kunna andas är nog en av de hemskaste saker man kan utsättas för. Det är dessutom mentalt påfrestande att leva så nära döden som man faktiskt gör. Döden är en verklighet när man har den här sjukdomen. Det är inte längre nåt som bara "händer alla andra". Så om bara en enda kan knäppa den här sjukdomen på näsan så står jag på första parkett och applåderar.
Sen vet jag dessutom att sån här forskning alltid ger ringar på vattnet. Har man löst hur man botar en mutation så kanske det inte är så långt till nästa mutation osv. Eller så upptäcks det att någon annan svår kronisk sjukdom åxå kan botas med denna typ av behandling. Många mediciner och botemedel upptäcks ju av en slump när man testar nåt helt annat. Så näää jag blir inte bitter för att jag inte tillhör de 1% som nu kan få en chans att bli botade med denna medicin. Jag gläds med dem som kan få blir friska.
Så ni ser forskningen går framåt även om det tar tid. En dag är det min tur att få bli frisk....

Duktig hjälp....

Mammas duktiga pojke hjälper till att torka bordet efter middagen....

Naken katt....

Söt kisse va??? *skrattar*

Avskaffa Socialtjänsten......

Det var med väldigt blandade känslor som jag såg på kvällens "Arga snickaren" på kanal 5. Jag ska för er försöka beskriva vilka känslor som fanns i mig när jag såg detta och lite om varför.

Medlidande: Jag led med det stackars barnet som tvingades leva i denna misär. Som fick lida över föräldrarnas oförmåga och samhällets ovilja att gripa in och hjälpa. Ett stackars barn som det svenska samhället övergett. Ännu ett i mängden tyvärr.

Ilska: Över socialtjänstens flata agerande. Trots många anmälningar gjordes inget konkret åt situationen för att hjälpa det här barnet som uppenbarligen levde i total misär och faktiskt rent farlig miljö. Det första Anders sa när han klev in där va just att det här är ingen miljö för ett barn. En rent hälsovådlig miljö och där tyckte socialtjänsten att det var okej att ett barn bodde.

Rädsla: Är det så här vi vill att vårat samhälle ska se ut? Att barnen överges och utelämnas till idioter rent ut sagt? Senast här om dagen såg jag ett annat program "på bar gärning" som fick mig att må illa. Där var det en riggad situation som man ville se om "den vanliga svensson" skulle göra nåt åt. Situationen var sådan att en förälder spelade innebandy med sin son och drev på den här grabben så hårt att det närmast kunde liknas med psykisk misshandel. Inte en enda sa till den här föräldern att så här gör man inte mot ett barn. Helt fruktansvärt. Så patetiskt fega är vi svenskar. Jag skäms över att vara svensk när jag ser sånt här. Å det tycker jag ni andra åxå ska göra. Helt fruktansvärt.

Upprättelse: Jaaa faktiskt. För jag vet att det är många, både ytligt bekanta men även närmare släktingar, som tvivlat på mig när jag för dem har beskrivit hur socialtjänsten fungerar och (icke) agerar. Nu kunde dessa tvivlare med egna ögon se att Svenska socialtjänsten skyddar inte alls våra barn. Vårat system fungerar inte alls så där bra som de trodde.

Sorg: Socialtjänsten har faktiskt förstört min dotters liv och det är ingenting jag kan göra åt det. Å när man ser såna här program så ser man att hon är långt ifrån ensam. Vad kommer hända när dessa traumatiserade barn växer upp och blir vuxna? Hur ska ni förklara för dem att ni inte kunde skydda dem bättre?

Trygghet: Jag känner mig trygg med att mina andra 2 barn får växa upp i en väldigt trygg miljö. Som barn ska få göra. Jag känner mig dessutom trygg med att mitt samvete är helt rent och snyggt. Jag har kört den ärliga vägen och jag är säker på att det kommer att löna sig i slutändan. Det kommer kanske att ta tid men synden straffar sig själv. Somliga straffar Gud direkt och andra väntar han med. Å ju längre han väntar desto hårdare slår straffet. Jag vet att när min dotter kommer om 10, 15 eller 20 år och ifrågasätter varför jag inte gjorde mer för att skydda henne så kan jag med ett rent samvete berätta och visa henne hela sanningen från början till slut. Jag har sparat alla journaler, brev, foton, utredningar, mejl osv osv osv ALLT finns kvar. Hela sanningen. Å när hon är redo och efterfrågar just sanningen så är det den och inget annat hon ska få. Då är det garanterat inte mig hon kommer ifrågasätta och vända sig ifrån. Sanningen kommer ALLTID ikapp en förr eller senare. Å DET känner jag mig väldigt trygg med.

Amimox....

Amimox är min nya favoritmedicin. Tidigare har ju kortison varit ohotad på första platsen över mina favoritmediciner.
Jag började ta dessa tabletter idag..... å gissa om jag mår mycket bättre. Dessa jävla dagisbaciller fick på nöten så det bara sjöng om det. Mohahahaha.....
10 dagar ska jag ta dessa underbara tabletter och sen ska varenda dagisbacill där nere i lungorna vara död. Jag älskar mediciner när de fungerar så här bra. Inga biverkningar har jag fått heller.
Tack Doktor Annika som fixade så jag kunde få börja må lite bättre igen trots dagisbaciller.
Ska ändå träffa Annika en sväng i morgon när jag ändå ska till sjukhuset och träffa sjukgymnasten Ewa. Jag har ju fått problem med bäckenet som jag vill att nån tittar på för det känns allt annat än bra. Det började redan förra tisdagen när jag red. Kände ingenting så länge jag satt på Hlökk men när jag hoppade av kom smärtan. Sen dess har jag haft ont lite till och från. Värst dagarna precis efter ridturen. Idag när jag red så kändes det ganska bra. Visst har jag ont i ryggen av foglossningen men tycker ändå att det funkar relativt bra att rida. Vi tog det lugnt och jag gjorde allt i ett tempo som funkade för mig. Allt tog mycket längre tid än vanligt men det gick bra. När jag sen hoppade av så vek sig höger benet helt. Kändes precis som om det hade somnat. Det lixom kröp längs med lårbenet och ner mot knät och sen kom en skarp smärta i höftkulan och bäckenet. Ungefär som om någon stack in en väldigt vass kniv just där. Haltade in med Hlökk i stallet och fick till slut tillbaka känseln i högerbenet men smärtan var kvar. Det gör inte ont hela tiden. Är jag stilla så gör det inte ont alls. Det är vissa rörelser som gör riktigt ont. Ska be Annika om råd i morgon. Å kanske kan sjukgymnast Ewa åxå hjälpa mig tillrätta med detta problem.
Zoltán börjar åxå piggna på sig ordentligt från förkylningen. I natt hostade han inte alls lika mycket som igår natt. Så han sov faktiskt hela natten. Jätteskönt. Ingen feber idag heller. Bara fortfarande väldigt snorig. Men det brukar ju barn vara rätt länge. Inget grön snor iaf så det är ju ingen infektion.
Min man däremot har en nära döden upplevelse med sin förkylning. *fnissar* Han suckar och stönar och ser ut som en riktigt Zombie när han går runt här och liiiiiiiider. Stackarn. Han har nästan ingen hosta och låter väldigt ren i luftvägarna. Däremot har han helt igentäppta bihålor och är väääääldigt snorig. Att han dessutom vägrar ta näsdroppar gör ju inte lidandet kortare heller. Ser inte ut som han har nån feber heller. Har nog mest sjukdomskänsla i hela kroppen och mår pyton helt enkelt. Vi tjejer snackar om att föda barn..... men när en man blir riktigt förkyld..... hmmmmm *skrattar*
Tjoheej bland baskelusker och annat snusk.....

Kuratorbesök...

Var till sjukhuset idag. Ett kuratorbesök hos Ulla stod på schemat idag. Egentligen skulle Bela följt med men eftersom Zoltán var så hima förkyld så ville vi inte att han skulle vara hos nån barnvakt. Men Ulla och jag hade ett bra samtal ändå. Vi gick igenom ämnena skam och skuld idag. Nånting som tyvärr har följt med mig nästan hela mitt liv. Å kanske många gånger har styrt mina val tyvärr. Det blev ett intressant och givande samtal.
Efter det åkte vi till City Gross för att handla lite mat. Å eftersom både Bela och jag är sjuka i den här usla förkylningen så orkade ingen av oss laga mat idag så det blev hämt-mat från aahan thai. Jättegott.

Hälsa: Jag skickade igår ett mejl till min läkare Annika om hur jag mår och lite hur allt är just nu. (jag brukar mejla henne istället för att ringa eftersom jag då slipper gå via övriga medlemmar i teamet. Pga en del konflikter så litar jag bara på min sjukgymnast Ewa, min kurator Ulla och min läkare Annika. Ringer jag till centret och ber de skriva en lapp till Annika så tar de det som en ursäkt för att få gå in och snoka i min journal, något som stör mig för jag tycker inte att de har med vissa saker att göra. Men om jag mejlar Annika direkt så får de inte gå in i min journal eftersom de inte behandlar mig alls. Väldigt praktiskt.) Idag fick jag svar från Annika. Jag har ju fått Zoltáns dagisbacill-förkylning å då tyckte hon att Amimox skulle vara en bra idé att prova. Det är ett antibiotikum som inte är farligt för barnet i magen. Å min kropp behöver just nu all hjälp den kan få. Sen hade hon lite åsikter om min värk från bäckenet så hon tyckte väl att jag skulle kika upp till dem på onsdag förmiddag. Hon vet ju att jag rider på tisdagar och att hon inte skulle få in mig till sjukhuset i morgon så det blev onsdag. Snacka om att man har en läkare som är värd guld. Förstår ni hur underbar hon är som tar sig tid att svara på mina mejl för hon vet om konflikten i teamet. Hon tar sig tid att svara på mejl och fixa recept på en gång så att jag ska kunna komma igång med medicinering så fort som möjligt. Hon fixar fram en tid för ett läkarbesök för att jag har mejlat henne mina symptom och hon litar på det jag skriver. Hon är en pärla. Annika Hollsing.

Sjuka igen....

Jaha då var det dags igen. Hela familjen sjuka igen. Känns som att dagarna då vi varit friska går att räkna på ena handens fingrar. Zoltán började snora och hosta. Idag hade han lite feber åxå. I natt kände jag att min förkylning bröt ut ordentligt. Haft ont i halsen, lite feber, ont i lederna, rethosta och snuva. Bela var nog piggare under dagen men tror hans bröt ut nu på kvällen ordentligt. Suckar. Så less jag är på alla dessa virusar nu...... fy fasen.....

Väckt....

Blev idag väckt på ett mindre trevligt sätt. Av att den man sover brevid snyter sig. *morr* Kan man inte åtminstone gå upp och in på toaletten??? Har varit vaken till och från rätt mycket i natt eftersom Zoltáns förkylning även drabbat mig. Haft feber och hosta. Så svårt att sova har man ju haft ändå. *suckar*
God Morgon på er alla trevliga människor. Klockan är just nu typ kvart över 8 en söndag morgon. Normala människor ligger och sover fortfarande och har sovmorgon.... :(