Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 9 februari 2012

Planera begravning....

Vi har nu förberett det mesta inför min svärmors begravning. I alla fall allt praktiskt. Själva cermonin ska planeras vid ett möte med prästen. Vi var på Fonus i Hallstahammar med svärfar och hjälpte honom att ta alla jobbiga beslut som man faktiskt måste fatta i en sån här stund.
Jag vill verkligen vädja till alla er därute att gå in på Fonus hemsida och beställa ett dokument som kallas "Vita arkivet", man kan fylla i det även på nätet. I det dokumentet kan man själv skriva ner hur man vill ha sin begravning. Man kan bestämma allt. Det besparar era anhöriga otroligt mycket i en svår sorg. Jag har själv fyllt i ett sånt dokument tidigare men har nu beställt ett nytt och ska göra ett aktuellt dokument. När man är klar kan man antingen förvara dokumentet hemma nånstans eller så lämnar man in det på Fonus så förvarars det där i säkert förvar. Jag vet det är jätteläskigt att ens beröra sin egen dödlighet och ännu mer sin egen begravning men tänk på hur mycket ni besparar era älskade anhöriga. Sorg och dödsfall är tillräckligt svårt ändå. Å mitt i all sorg ska man ta en hel rad med beslut åt någon annan. Vilken kista. Vilken svepning. Vilka psalmer. Vilken kyrka. Vilka blommor. osv osv

1 kommentar:

Daniel sa...

Man bör inte vara rädd för att prata om det med sina nära och kära heller tycker jag, det är ju något vi med säkerhet vet att vi alla den vägen kommer att vandra.