Sjuk? Tja som vanligt....

Jag gissar att det är en "vanligt" dagisförkylning som på mig blir lite värre. Men vi får se. Hög feber som går upp och ner hela tiden. Tack och lov så hjälper Alvedon iaf. Men missar jag tiden och febern börjar stiga då är det inte roligt kan jag lova. Jag får sån frossa att hela kroppen lixom låser sig och bara skakar å det gör FRUKTANSVÄRT ont. Jag lovar det är fan värre än att föda barn. Just nu har kräkanded lugnat ner sig lite iaf men det var en natt här det var så otroligt fruktansvärt så det går inte att förklara. Skulle dessutom bli för tråkigt att läsa om. Så nä läget är väl inte tipp topp direkt men jag tror att det är ett dagisvirus medan läkarna direkt vill slå på med antbiotika. Vi får se hur det blir iaf.
Men jag vill berätta om en helt fantastisk händelse som jag vill hylla sjukvårdsteamet för. Det var en sjuksköterska som ringde hit precis när jag låg i värsta frossan och bara mådde skit så det var min man som pratade med henne. Hon lovade att ringa läkaren som var i tjänst och fråga hur vi skulle göra, mer trodde inte jag att de skulle göra. Men söta sköterskan kommer hit och tar tempen och ger mig en morfinspruta så jag skulle slippa de mest akuta smärtorna som frossan gav. Helt fantastiskt. Vilken service va?? Alla sköterskorna där är så gulliga och rara, samma med de läkare jag har träffat.
En annan fin upplevelse som en av dessa fina sjuksköterskor gav mig var följande: Av någon tokig anledning så hade nålen föregående gång hamnat lite snett i dosan och det gjorde satan ont att spruta koksalt i den. Å jag är ju sprut/nål rädd redan från början fick ju nästan panik. Men den superduktiga sköterskan, det är en manlig, lyckades på nåt vis få mig att lugna ner mig så pass mycket att han fick sätta en ny nål och sätta dropp i den. Snacka om duktig sjuksköterska va? Hur som helst så skulle ju nålen bytas om en vecka igen. Å den gjorde lite ont att dra så jag var VÄLDIGT misstänksam och upprörd när sköterskan kom och skulle sätta den nya nålen. Jag grät och var på gränsen till panikslagen men hon gjorde nåt väldigt ovanligt. Hon gav mig en kram. ÅÅÅÅÅ va det värmde ska ni veta. Det var verkligen en kram av medlidande och empati. Vilken supersköterska.
Jag har bara gott att skriva om dessa människor som kommer hem och ger oss vård hemma så vi kan vå vara nära våra familjer och de vi älskar så mycket som det bara går.

Jag ska försöka hålla er lite mer informerade om vad som händer här hemma med både mig min familj och sånt. Det är bara som för allt andra att tiden lixom har en förmåga att bara springa iväg.