Mycket som händer....

Det blir inte mycket tid över till att skriva på bloggen just nu känner jag.

Det är nog mest katterna och min värk som tar mesta tiden och fokuset just nu.

Jag har (nästan) 3 kullar i huset samtidigt. Två svarta är kvar sen Morrans Askunge-kull, en av dem är såld men ska få bo kvar här tills jullovet börjar då ägarna vill hämta henne då. Men handpenningen är betalt så hon är tingad. Den andra svarta har jag 2 st som är intresserade av. Några ända från Skellefteå, det känns lite häftigt att man "finns" så långt bort i Sverige åxå. Fast iof så flyttade ju "Jack" till skåne så det är väl lite samma sak. Häftigt tycker jag iaf. Hela den kullen gick fantastiskt bra och "enkel". Morran var världens underbaraste och bästa mamma. Hon tog hand om sina bebisar och hade mjölk till alla 6. Så duktig tjej.
Angel har ju fått en kull på 3 st ungar. En choklad hane, en lila hona och en vit hane. Hanen vill jag ha en fodervärd till för honom vill jag inte sälja förrän jag har fått avla vidare på honom. Han är för fin för att bara bli kastrat direkt. Den lila honan är egentligen åxå för fin för att bara gå som sällskap men man kan ju inte bestämma vad köparna ska använda katten till. Angel är inte en lika bra mamma som Morran utan tycker bebisarna är jobbiga och skrikiga. De ska ha mat jämt och hon har inte mjölk så att det räcker. Så 3-4 gånger per dag så handmatar jag den kullen. Vilket blir lite extra jobb när man redan har fullt upp.

Sen har ju min foderkatt Zinnea fått en kull. B-kullen är det. Det betyder att alla namn ska börja på B. Å jag har en som jag bara hoppas ska få heta "Bling-bling". Den är lixom helt vit och blingar som en vit snöflinga. Hon fick ialla fall 4 st små silverbebisar. Å hon är åxå en väldigt bra mamma men kanske lite väl beskyddande ibland. Gillar inte när man väger dem eller håller på med dem för länge då kommer hon och vill ha tillbaka sin bebis.

Min smärta är inte alls under kontroll.
Läkaren bytte mediciner helt och håller nu på att trappa ut morfinet helt för mig. (det enda som nånsin har hjälpt) Å så åkte hon på semester i två veckor och går inte att nå. Medicinen jag fick som värkmedicin kräks jag av och kan inte ta. Jag står på samma ställe som för 2 månader sen. Ett steg fram och två steg bak. Hon har dessutom skrivit i min journal att ingen annan får ta hand om min smärtmedicinering utom hon. Å hon är då alltså borta tills 4 december. Kul va? Så här går jag och kräks och har skitont. Ingen läkare vågar göra nånting eftersom hon har skrivit sådär i journalen. Jag vill inte ens ha henne som läkare så vem som har bestämt att hon ska vara min läkare det kan inget svara på heller. Jag försökte idag att fråga läkaren på CF-center men hon visste ingenting och kunde inget göra. Så här sitter jag nu IGEN på samma ställe som förut.
Jag hade hittat en underbar läkare på sjukvårdsteamet som man ALLTID fick tag i och som hade stor empati. Som jag kände förtroende för. Som har varit här hemma hos oss och sett min familjesituation och hur allt fungerar här hemma. Som känner mig. Innan jag åkte in på sjukhuset ringde smärtläkaren och sa att hon lämnade över ansvaret ang min smärta till sjukvårdsteamet och den här underbara läkaren och jag var själaglad. När jag sen kom hem från sjukhuset har man under tiden ändrat spelreglerna och den underbara läkaren jag tyckte så mycket om får inte längre hjälpa mig. Helt hopplöst. Ska jag behöva byta sjukhus ändå??