Patient-träff hos Kollberg.

Har idag varit på den årliga patient-träffen ute hos Hans och Ann-Marie Kollberg. Det var jätte-trevligt och fint väder fick vi åxå. Väldigt roligt att träffa alla igen. Vi spelade kubb åt och fikade gott. Ungarna badade. Vi pratade och hade det väldigt trevligt. Men jag kom på mig själv flera flera gånger att titta mig över axeln för att se var Ina var. Ni anar inte hur tomt det kändes att inte ha henne där fysiskt. För visst var hon med oss idag i anden. Men jag saknade att munhuggas med henne. Jag saknade hennes skratt. Jag saknade våra diskussioner. Jag saknade älskade Marina.
Kommer lite bilder lite senare.... Tack alla som var där för en underbar dag....

2011-07-29

Haft en lugn dag hemma. Mått lite upp och ner. Glömmer ju ständigt bort att jag står på Ciproxin och inte tål solen. Jag verkar bara bli känsligare och känsligare för just den biverkan. För som det är nu klarar jag inte ens av att vara i skuggan mer än korta stunder. Det känns som om någon har tagit en osthyvel och hyvlat av de översta lagren på huden. Svider och gör ont att ens ha kläder på kroppen. Så fort jag blir varm svider det och kliar som 17. River sönder mig överallt. Blir nästan tokig. Har lite kortisonsalva som jag tänkte smörja på ikväll på alla skador. Jag stod idag i solen i ca 5 min när jag hängde tvätt. På de 5 minutrarna blev jag jätteröd på all hud som inte hade kläder på sig. Jaaa även hårbotten. Det sved som eld och kliade så jag höll på att förlora förståndet. Fick gå in och kyla ner med kylklampar. Då va tårarna inte långt borta. När man inte ens kan vara ute så korta stunder. Å nej det hjälper inte att smörja in sig för biverkningarna kommer från Ciproxinet så det kommer lixom "underifrån". Får bara lite extra hjälp av solen. Försöker ändå vara ute i skuggan lite småstunder i taget. Tycker så mycket om att vara ute ju. I morgon ska vi på patient-träff hos Kollberg. Jag hoppas det kommer gå bra. Får försöka leta upp skugga och hålla mig där. Första gången jag är där utan älskade Marina. Kommer att kännas väldigt tungt. Men jag vet att hon kommer vara med oss i morgon på flera sätt. Så vi ses i morgon älskade Ina.

AC i sovrummet.....

Min älskade man var och inhandlade denna till oss igår. Ett AC-aggregat så nu slipper vi alla sömnlösa nätter pga värmen. Helt underbart att gå och lägga sig i ett sovrum som håller 19 grader.... 

Kit

Kit

Det har efterfrågats om bilder på vår nya lilla tjej. Så här kommer ett helt gäng. Hon heter Kit. Dels heter hon ju Eartha Kit i stamtavlan åsså tänkte jag på bilen Kit. Den svarta transamen i den där jättegamla serien med David Hasselhoff.... 

Ljusmagi...

Vackert va? Fast jag kan inte berätta för alla vad det symboliserar för då slår magin inte in.... Men jag har berättat för de som de berör iaf... 

Xibell gosar...

Jag la mig och vilade i skuggan på en sån här fatboy-säck.... 

Xibell bestämde sig för att hon skulle åxå ligga där och gosa.... 

2011-07-25

Idag har vi varit till stan och storhandlat. Både kattfoder och mat till oss. Kikade åxå lite på ett sånt där AC-aggregat som man har står löst. Att ha i sovrummet. Det är alldeles för varmt där inne för att sova. Å jag vet ju hur mycket sämre jag mår när jag inte kan sova. Hittade några stycken som verkade intressanta. Får se vad maken bestämmer sig för. När vi var på City Gross och handlade så kom febern i en vädligt snabb takt. Mådde uruselt. Efter halva affären kom även smärtan från lederna som ett brev på posten. Bara så helt plötsligt. Blev helt lamslagen. Gjorde så fruktansvärt ont. Hemresan tycktes vara för evigt men till slut kom vi hem och jag kunde ta medicin.... efter en timme var jag mig själv igen. Men så fort medicinerna går ur kroppen blir jag helt färdig.... usch...

2011-07-22

Haft en väldigt bra dag idag tillsammans med min familj.
Vi var till Eurostop och handlade lite. Jag hittade 3 fantastiska klänningar för nästan inga pengar alls. Helt underbart. Vi käkade lite på Donken. Sen skjutsade vi hem Marie som varit här några dagar och hållt oss sällskap. Hon är en pärla. På vägen hem stannade vi för att tanka och för att ta en lyxshake på MAX. Urgott. Sen här hemma klippte jag halva gräsmattan innan mina lungor tyckte att nu räcker det och totalstrejkade. Hela min kropp var överhettad och gick varm. Så det blev till att slänga sig i en kalldusch på en gång. Nu på kvällen kollade vi på film. Da vinci koden som jag inte hade sett tidigare... jättebra film.
Jag fick förresten brev från Svea Hovrätt idag att jag inte fick prövningstillstånd för min överklagan. Men vet ni va? Det bara rann av mig. Jag gjorde allt jag kunde. Jag provade allt och lite till. Jag kunde inte ha gjort mera. Om systemet och samhället tror att det blir bäst så här så finns det ingenting jag kan göra. Mitt enda val är att acceptera helvetet och bara gå vidare. Jag har faktiskt ett liv och en familj här som jag tänker leva och ta hand om.

2011-07-21

Har mest blivit en massa bilder nu i senaste inläggen i bloggen. Kanske inte gör så mycket? Vem orkar läsa det jag har att skriva? Men tänkte nu ändå göra ett litet skriftligt inlägg åxå när jag ändå har tid över.
Känns som om det har hänt hur mycket som helst sen sist jag skrev. Men jag orkar inte uppdatera om allt. I slutet på förra veckan kändes allt bara så himla tungt. Jag vågade knappt hämta posten i brevlådan till slut. Varje dag fanns där ett brev från Försäkrings Kassan eller nåt annat "trevligt" som mitt ex har hittat på. På fredagen hade jag en hel hög med pappersjobb som olika mynigheter krävde mig på tack vare mitt ex alla lögner och påhitt. Jag kände mig helt slut mentalt och alldeles sönderstressad. Tappade gnistan totalt faktiskt. Låg sömnlös på nätterna och grubblade. Orkade ingenting. Blev säkert en plåga för Bela att ha runt sig. Måndagen kom och läget var värre än nånsin. Jag kände verkligen tiden höll på att rinna ut för natruligtvis så sätter myndigheterna en ganska tajt tidsram för en när man ska vara inne med skrivelserna. Jag hade sovit ungefär 6 timmar totalt på hela helgen. Helt slut i kropp och själ. Jag grät när jag såg mig i spegeln. Orken fanns ingenstans. Jag var på väg att helt ge upp. På tisdagen åkte jag efter ännu en sömnlös natt ut till Edeby ryttargård väldigt tidigt. Jag möttes av ett gäng hästar i stallet och ägarinnan själv. Hon jobbar som läkare och har rätt bra koll på min sjukdom och vad den innebär. Men hon behandlar mig ändå inte som nån sjuk eller "konstig". Hon gav mig några vänliga ord och gav mig ett hopp. Ett ljus. Jag fyllde mina lungor av den svala stall-luften och pysslade om min Hlökk ett bra tag. Jag lät borstarna glida över hennes varma päls. Jag borrade in ansiktet i hennes långa man och grät. Jag grät så det gjorde ont i hela mig. Tack och lov var jag ensam i stallet då ägarinnan gått för att fortsätta sitt arbete på gården. Jag sadlade Hlökk och innan vi gav oss iväg så gick jag ut på stallplanen och letade upp en ganska stor och tung sten. Ungefär stor som en tennisboll. Kantig och ful. Stoppade den i väskan som jag brukar ha äpplen i runt midjan. Det var tungt, obekvämt och gjorde ont. Den stenen symboliserade alla mina fula, tunga, onda problem. Vi red ut långt i skogen. Där längst bort i mörkaste delen av skogen stannade vi och jag satt av. På en stubbe brevid skogsvägen la jag min fula sten. Mina problem, mina bekymmer och allt som gjorde ont. Så sa jag högt: "Nu lämnar jag alla mina äckliga problem här på stubben. Nu får ni sitta här ensamna och ruttna för ni får inte följa med oss tillbaka...." Så satte jag upp på Hlökk och vi satte full galopp därifrån så de inte skulle hinna med att hoppa upp bakom oss. Vi galopperade nästan hela vägen hem för säkerhetsskull. När vi kom tillbaka till gården satt jag av och igen fyllde mina lungor med ren luft och vet ni va??? Problemen satt kvar därute på stubben nånstans i skogen. När jag sen kom hem hade jag mer energi än nånsin trots sömnbristen. Jag skrev ihop alla skrivelser och skickade. Jag städade huset. Dammsög och torkade golv. Vilken lättnad. Jag var tillbaka på banan igen, farligare än nånsin.

Edeby Ryttargård....

Det här lilla lammet är Pontus. Han höll på att dö i lunginflammation men klarade sig. Han matas med nappflaska och är tam som en hund.... 

De här 2 lammen förlorade sin mamma i nån juverinflammation och måste åxå födas upp med nappflaska... 

Måla staket...

Vi har faktiskt gjort lite nytta tillsammans här hemma under semestern. Bela och jag målade staketet runt vår jättealtan vitt.... 

Visst blev det fint??

Månen...

Balthazar

Balthazar nere vid badet vid Södersjön....

Gismo tidigt en morgon....

Trädgårdsbilder....

Xibell.

Xibell ute och utforskar insekter i trädgården...

Bröder???

Present...

När jag fyllde år fick jag ju av mina underbara svärföräldrar presentkort på IKEA.... 

För presentkortet inhandlades nya köksstolar. De gamla hade verkligen gjort sitt. Å de här är sååå sköna att sitta på. Jag hade naturligtvis proffshjälp när jag satte ihop dem.... 

Power meet...