Kvällens funderingar och tankar...

Sitter här med en kopp te och min medicin.... Läste just kommentarerna på bloggen och fastnade för min mosters kommentar och fråga om det måste vara en läkare som säger åt mig för att jag ska kunna sköta om mig.... Egentligen borde det ju inte vara så. Sånt borde man ju kunna inse själv tycker man ju.... Å det håller jag med om. Jag borde själv kunna inse att min kropp säger ifrån och behöver vila och medicinering. Jag borde kunna inse att jag inte klarar att strunta i min sjukdom och vad min kropp säger åt mig. Jag borde ha lärt mig när jag behöver en IV-kur. Jag borde dessutom ha lärt mig att lyssna på min man när han säger att han ser att jag inte mår bra. Jag borde ha lärt mig att lyssna på nära och kära som är oroliga som åxå ser att jag inte är okej. Å ändå gör jag så här.... Snälla kan någon förklara för mig varför jag inte själv kan inse eller vill erkänna att det inte går längre. Att jag faktiskt är sjuk. Hur gärna jag än vill.... så kan jag inte svara på varför jag inte själv kan inse när det räcker.... Jag kan inte svara på varför det är så himla svårt att erkänna att man inte orkar eller kan längre. Sååå ikväll tackar jag min kära moster Vera för tankeställaren. Det var en fråga som väckte många tankar hos mig och det behövde jag. Jag ska verkligen fundera vidare på varför det blir så här.... å försöka göra nåt av mina funderingar.... Jag har ju planer, drömmar och sånt..... å för att genomföra dessa måste jag ju vara frisk och orka med.... Jag måste sluta plåga min kropp så mycket.... Nån som vet nåt bra tankesätt eller sätt att jobba med sig själv på detta hör gärna av er.... Jag måste verkligen försöka ändra mitt tankesätt där... Tacksam för all hjälp....